jag: Gud, det där med Donald Trump.
Gud: Åh, honom ÄLSKAR jag!
jag: Gör du?
Gud: Jag älskar dig med förstås. Precis lika mycket.
jag: Men Donald Trump?
Gud: Så klart. What’s not to love?
jag: Eh… jag vet inte var jag ska börja riktigt.
Gud: Jag älskar alla människor.
jag: Jag vet det… men måste du liksom älska… ALLA människor?
Gud: Ja, det måste jag.
jag: Till och med…
Gud: Ja.
jag: Jag fattar inte.
Gud: Jag älskar ju dig, eller hur?
jag: Ja.
Gud: Då fattar du väl att jag älskar precis alla.
jag: För att jag är… vadå? Sämst av hela högen?
Gud: Nej, men jag älskar dig oavsett vad du gör.
jag: Det är tur det.
Gud: Då måste jag ju få älska alla precis lika mycket.
jag: Men inte Do-
Gud: Du har ju barn själv. Du vet hur det är.
jag: Ja.
Gud: Man älskar dem alltid. Även när de inte gör precis som man själv vill.
jag: Aha! Så du erkänner alltså att Donald Trump inte gör precis som du vill.
Gud: Ja, så klart.
jag: AHA!
Gud: Det är inte direkt ett speciellt stort erkännande. Ingen av er gör någonsin precis som jag vill.
jag: Men liksom Donald Trump ändå.
Gud: För dig är han ett specialfall?
jag: Men asså typ ja. Det är han väl för alla.
Gud: För mig är han ett av alla mina barn. Unik och så. Men inte ett specialfall.
jag: Men alltså.
Gud: Var inte orolig. Du kan ändå få vara ett specialfall.
jag: Vad bra.
Gud: Mmm.
jag: Eller? Vänta lite nu.
Gud: Nu pratade vi ju om Donald så då vill jag ändå nämna att…
jag: Ja?
Gud: JAG älskar alla mina barn.
jag: Ja.
Gud: Och ni behöver bli lite bättre på att älska varandra.
jag: Definitivt är det ett faktum att Donald Trump behöver bli bättre på att älska andra.
Gud: Fast det kan ju inte du påverka.
jag: Du menar att…
Gud: Du kan bara påverka dig själv.
jag: Jag tänker INTE älska Donald Trump. And that is final.
Gud: Jag älskar honom så mycket att jag går i döden för honom.
jag: Men jag är ju inte Gud. Man kan inte ställa sådana krav på mig.
Gud: Men JAG är Gud. Så jag kan visst ställa sådana krav.
jag: Men det kommer jag aldrig att —-
Gud: Vilja eller klara?
jag: Jag vet inte. Jag blir så förvirrad jämnt när jag pratar med dig.
Gud: Det är ömsesidigt.
jag: Ömsesidigt som kärleken är ömsesidig.
Gud: Hm.
jag: JUST DET. Jag tänker inte börja älska Donald Trump förrän Donald Trump älskar mig.
Gud: Kärlek börjar, precis som förvirring, med att inte vara ömsesidig.
jag: Om du nu gillar Donald Trump så himla mycket så kan du väl be honom börja med att älska mig.
Gud: Jag är Gud. Jag kan göra både ock.
jag: Det här är ju inte ens… alltså du är ju helt… Han vet ju inte ens vem jag är.
Gud. Det kan vara lättare att älska dig om man inte vet vem…
jag: På riktigt allvar kräver du att jag ska älska Donald Trump?
Gud: Vet du hur jag brukar göra?
jag: Eh. Nä.
Gud: Jag älskar syndaren men inte synden.
jag: Här hade jag trott att vi skulle ha ett trevligt litet samtal om hur hemsk Donald Trump är.
Gud: Vi har ju massor av trevliga samtal. Hela tiden. Som nu till exempel.
jag: Tycker du det här är trevligt?
Gud: Jag älskar att prata med dig!
jag: Naah!
Gud: och jag älskar att prata om Donald. Han behöver kärlek.
jag: Men inte från mig.
Gud: Du kan börja med något lite lättare. Älska någon annan som du ogillar.
jag: Det är ju SVÅRT och liksom —-
Gud: Kristuslikt?
jag: Jag skulle säga tråkigt.
Gud: Det är aldrig tråkigt att vara Kristuslik.
jag: Yada-yada-yada.
Gud: Va?
jag: Ett jordiskt uttryck för att signalera att…
Gud: Ja?
jag: (fegar ur) Att jag verkligen verkligen håller med om allt du säger.
Gud: Ah.
jag: Så jag ska typ älska mina fiender?
Gud: Och be för dem som förföljer dig.
jag: DET gör ju iallafall inte Donald Trump. Förföljer mig alltså.
Gud: Yada-yada-yada.
jag: Vadå? GÖR han det?
Gud: Jag signalerar bara att jag verkligen, verkligen håller med om allt du säger.
jag: Du är ju helt hopplös.
Gud: Tvärtom. Jag är alltid hoppfull. Till och med för att kärleken ska segra i människors hjärtan.
jag: Yada-yada-yada.
Gud: Mmmm.

jag: Du vet det här med fruktflugor.
Gud: Ja. Jag vet. (nöjd suck) Små märkliga varelser.
jag: Små, ja. Varelser, ja. Men märkliga vet jag inte.
Gud: Jag har skapat dem och jag är rätt nöjd. Övermåttan underbara är de.
jag: Inte när de bildar stim i mitt kök i september.
Gud: Äsch, det där är tonåringarna. Du vet ju hur tonåringar är.
jag: Tonåringarna? Som i minst tretton år gamla?
Gud: Nja. Inte riktigt. Men du vet. I överförd bemärkelse. Det är de unga flugorna som inte har kommit till ro ännu. Du vet. Driver omkring i stora gäng. Stannar uppe hela natten. Struntar i vad föräldrarna säger.
jag: Jag brukar dränka dem i vitvinsvinäger och Yes.
Gud: Då dör de iallafall lyckliga.
jag: Jag förstår inte ens varför du gjorde dem.
Gud: För att de har en alldeles egen skönhet och styrka som inte blir mindre bara för att alla inte uppskattar dem.
jag: Men måste de vara i mitt kök?
Gud: De måste inte vara i ditt kök. Men de kanske trivs där.
jag: ”De kanske trivs där.” Fokusera, Gud!
Gud: OK.
jag: Så. Varför trivs de i mitt kök då?
Gud: Det är ju rätt storslaget ändå, på sitt eget sätt.
jag: Mitt kök?
Gud: Att här går du över de himmelska vidderna med din himmelske Fader och Skapare och den stora frågan som du har att ställa är ”varför trivs fruktflugorna i mitt kök”.
jag: Jag har många andra frågor också.
Gud: Jag vet. Men din prioriteringsordning är lite…
jag: Om vi slutar byta ämne så fort det blir svårt nu, Gud.
Gud: Jag vet inte varför fruktflugorna trivs i ditt kök. Det kanske luktar gott för en fruktfluga? Har du frågat dem?
jag: Nej, jag mördar dem mest.
Gud: För att vara en person som vill ta reda på fakta känns det som att du stryper tillgången till fakta rätt effektivt.
jag: Men hur skulle jag kunna fråga dem? Du har ju inte givit dem talets gåva.
Gud: Se vad mycket du har att vara tacksam för.
jag: Men alltså hur ska jag kunna fråga dem?
Gud: Experiment kanske?
jag: Du menar ha olikdoftande saker och se vilka de föredrar?
Gud: Du kanske skulle bli överraskad.
jag: Själva poängen här att jag inte vill bli överraskad.
Gud: Om du inte vill bli överraskad av fruktflugor är jag säker på att det finns goda råd i husmorsgrupper på facebook.
jag: Ja, jo, det gör det i och för sig.
Gud: Aha. Och ändå känner du behovet av att prata med mig.
jag: Jag ville ta det direkt med tillverkaren.
Gud: Jag skapar liv! Ibland har det inget annat syfte än sin egen skönhet. Men det behövs inte heller.
jag: Så fruktflugor finns för att… de är så vackra?
Gud: (generöst) Du är också väldigt vacker.
jag: Som en fruktfluga?
Gud: Nej, nej, inte alls som en fruktfluga. På helt andra sätt. Det är själva poängen med mångfalden som jag har gjort.  Alla bär sin egen skönhet.
jag: Jag tycker nog att jag är lite snyggare än en genomsnittslig fruktfluga.
Gud: Du får så gärna tycka det om du vill.
jag: Tycker inte du det?
Gud: Du är på alla sätt unik.
jag: Och det är något bra?
Gud: Läs på Wikipedia.
jag: På Wikipedia står det inte något om ifall det är bra eller inte. Det står bara att unik betyder ”ensam i sitt slag”. Så att om det inte finns någon mer som jag…
Gud: Och Gud såg att det var gott.
jag: Och det vart afton och det vart morgon.
Gud: Inte för alla fruktflugor.
jag: Nänä.