Min hund har hittat en utmaning.
En pinne som är fyra gånger så lång som han själv.
Det är inget hinder.
Han vet att det är en angelägen uppgift.
Man ser hur han gläder sig i sin hundsjäl.
Och jag ser hur han griper sig verket an,
centimeter för centimeter.
För det är en väldigt stor pinne.
Den måste bli till flis.
Först då är jobbet gjort.
Och en väldigt envis hund
blir väldigt nöjd
när han har något verkligt rejält att bita i.
Jag vill tänka så också.
Att en stor utmaning kan var en stor glädje för en envis själ.
Och den går att klara, centimeter för centimeter.
En glad hund i en grön trädgård
Har predikat för mig om det.