En varg ett lejon

Men det får bli pennfordral

Allt är snyggt: Namnmärkt. Sorterat. Luskammat.

Färgglada pennor. Blyertspennor. Bläckpennor. Linjaler. Allt som fantasin kan tänka sig att de kanske kan komma att behöva.

Helt onödigt egentligen. Skolan håller dem med allt.

Men ändå vill jag skicka med något. Mitt hjärta. Mitt mod. Mitt moderskap, starkt som ett lejon och vakande som en varg.

Men det får bli pennfordral.

Jag hoppas de får använda varenda färg, varenda millimeter på varenda linjal, varendaste lilla skrymsle av varenda synaps i sin hjärna och i sitt hjärta. Jag hoppas de lär sig allt, testar mycket, hittar många människor och idéer och perspektiv.

Och varje eftermiddag när jag tjatar på dem att inte slänga sina skolväskor på golvet så fort de kommer in genom dörren, när allt har dragit igång och sudden är trasiga och pennorna tappat udden, hoppas jag att de vet att det där pennskrinet som rasslar omkring nere i väska är ditlagt av ett lejon, av en varg. Och den som tjatar på dem om att hänga upp väskan på kroken, är en som är beredd att utkämpa tusen och åter tusen strider för deras skull (fast inte just för rättigheten att slänga väskor på hallgolvet).

Men nu är allt intakt, snyggt, prydligt. Vi inväntar terminsstarten, kunskapens begynnelse och vänskapens sakrament.

En varg, ett lejon, har packat deras grejer. Imorgon börjar det. Godnatt.