En dag ska Gud och jag gå över de himmelska vidderna och prata om GDPR.

Jag: Så kan jag bara stryka mitt namn ur Livets bok när jag vill?
Gud: Varför skulle du vilja det?
Jag: Jag bara undrar om jag kan.
Gud: Varför undrar du det?
Jag: För jag kan stryka mitt namn ur alla andra register.
Gud: Så..
Jag: Så det där med Livets bok är ju ändå det mest långlivade av alla register.
Gud: Ja. Eller så är det inte ett register riktigt.
Jag: Nähä. Jag har sett framför mig en stor bok i bokstavsordning, fast sådär som en gammal familjebibel där du skriver in alla som döps.
Gud: Frycklund, Charlotte. På sin plats i bokstavsordningen. Som om du någonsin skulle hålla dig på en förutbestämd plats… och förresten: Jag för inte bok på det sättet.
Jag: Jaså?
Gud: Det är ingen sådan där Disneyartad jultomtelista där jag skriver upp goda och dåliga gärningar, och sedan gör någon slags bokföring.
Jag: Jaså?
Gud: Det är mer som en kamera som följer dig överallt och spelar in allting.
Jag: Bild är också personuppgift, det kan man läsa i…
Gud: Och varje gång du bekänner dina synder och får förlåtelse så raderas hela filmen från början.
Jag: Va?
Gud: Japp.
Jag: Så du bara tar bort alltihopa?
Gud: Ja.
Jag: Du undanröjer alla bevis?
Gud: Jag förlåter. Allt försvinner.
Jag: In i mörkret?
Gud: Ut ur mörkret. Bort från mörkret. In i ljuset.
Jag: Är det GDPR?
Gud: Ja.
Jag: Nej, det är det inte.
Gud: Gud dömer, personer räddas.
Jag: Mmm.
Gud: När du ber om förlåtelse, så försvinner alltihopa. Det finns inget kvar att döma på.
Jag: Då är du… bättre än GDPR?
Gud: Det känns som en väldigt lågt satt ribba att ta sig över, men ja. Jag är bättre än GDPR.
Jag: Men alltså du tar bort synd och sådant, det är helt ok tycker jag. Men det här andra då? Med att ta bort människor? Gör du det?
Gud: Det låter inte riktigt som GDPR. Mer som maffian.
Jag: Men gör du det?
Gud: Jag tar inte bort människor.
Jag: Inte ens när de dör?
Gud: De dör inte. De laddas bara upp till molnet.
Jag: Ge dig, på riktigt.
Gud: Ge. Dig. På. Riktigt. G. D. P. R.
Jag: Ge dig.
Gud: På riktigt.
Jag: På riktigt.
Gud: Jag ger dig, på riktigt. Nåd. Och alltid nåd.
Jag: Jag vinner aldrig de här diskussionerna.
Gud: Nänä, men så är jag ju Gud också.