Jag: En kompis till mig är arg över att ordet ”killgissa” heter ”killgissa”.
Gud: Ah.
Jag: För att han tycker att det är förnedrande för män.
Gud: Ah.
Jag: Han säger att kvinnor i lika hög grad som män påstår saker som de inte vet, och gör det med sådan där säker stämma så man tror på det.
Gud: Ah.
Jag: I korthet: att lika många kvinnor killgissar.
Gud: Mm.
Jag: Jag frågade vad han hade för vetenskapliga bevis för det.
Gud: Mm.
Jag: Han sade att han inte visste men att han var helt säker på att han hade rätt.
Gud: Mm.
Jag: Och sedan skrattade jag i en kvart och han fattade inte varför.
Gud: Mmhmm.
Jag: Hahahahaha!
Gud: Mm.
Jag: Jag är så otroligt rolig.
Gud: Mm.
Jag: Det är en av mina bästa egenskaper.
Gud: Hmm.
Jag: Tack vare dig naturligtvis.
Gud: Ah.
Jag: Det förstår jag ju. Att humor är en gåva från Gud.
Gud: Ja.
Jag: Därför är det så bra att jag har välsignats med den bästa sortens humor.
Gud: Ah.
Jag: Eller hur?
Gud: Hm.
Jag: Eller HUR?
Gud: Ehmmm. Jag säger så här: ”Vad har du för vetenskapliga bevis på det?”
Jag: Inga! Men jag är helt säker på att jag har rätt!
Gud: Ah.
Jag: Vänta lite. Menar du att jag —-
Gud: Mmm.
Jag: Men alltså. Att jag —- killgissar?
Gud: Mmm.
Jag: Så.. jag… han… det där som han… ehmm… det stämmer?
Gud: Hmm.
Jag: Men om han hade rä— då var jag inte så himla rolig eller?
Gud: Hmm.
Jag: Men alltså…
Gud: Ah.
Jag: Det var INTE roligt.
Gud: Ehm.
Jag: Jag tycker bara att det är roligt när jag är rolig.
Gud: Mm.
Jag: Så är jag inte rolig då?
Gud: Jag tycker alltid att det finns något att skratta åt hos dig.
Jag: Bra.
Gud: Mmm.