Jag: Du, Gud, det här med reseräkningar.
Gud: (suckar kanske lite)
Jag: Varför skapade du dem?
Gud: Really? Reseräkningar?
Jag: Du tycker inte de är ett superbra bevis på att det saknas gudomlig linje i hela alltet?
Gud: Myggor då? Eller fästingar? Det är mer sådant folk brukar nämna när de pratar om sådant som ag inte verkar ha skapat. Eller choklad?
Jag. Choklad?
Gud: Frestelser.
Jag: En sak som inte frestar mig är (dramatisk paus)
Gud: Reseräkningar?
Jag: Exakt. Varför skapade du reseräkningar? Jag är kränkt.
Gud: Jag skapade inte reseräkningar.
Jag: Va? Menar du att det var…. du vet… en ondskans kreation?
Gud: Nä.
Jag: Inte? Känns lite åt det hållet.
Gud: Nej. Jag menar: reseräkningar var inte med i skapelseberättelserna liksom.
Jag: Jag vet. Om man inte räknar dem till det där: ”Och det vart afton och det vart morgon, den tredje dagen och reseräkningen var fortfarande inte mer än halvklar”.
Gud: Du vet att jag aldrig låter dig hålla på så länge med en reseräkning.
Jag: För att någon alltid kommer och hjälper mig innan dess.
Gud: För att jag är god och förser dig med vänliga – och väldigt tålmodiga – medmänniskor.
Jag: Och för att jag alltid börjar ryka ur huvudet innan dess.
Gud: Så du ser att jag skapar goda grejer: Medmänniskor. Tålamod. Folk som ser till att du inte börjar ryka ur huvudet.
Jag: Ja, det gör du. Tack för det.
Gud: Don’t mention it.
Jag: Du skapar goda saker. (Dramatisk paus) OCH (dramatisk paus) reseräkningar.
Gud: Mm, fast att jag inte skapa—-
Jag: Försök inte. Du lät någon komma på reseräkningar och någon annan implementera idén och någon tredje förfina byråkratin och någon fjärde ——
Gud: Vet du, reseräkningar har man om man har ett jobb. Ett bra jobb, ett sådant där som följer reglerna som arbetsgivare ska följa.
Jag: Mmmm.
Gud: Så vi kan ju tänka så också. Jag lyckades hitta ett jobb åt dig.
Jag: Ja.
Gud: Ett där de står ut med att hjälpa dig innan du börjar ryka ur huvudet.
Jag: Ja.
Gud: Något att vara tacksam för.
Jag: Ja.
Gud: Och så dessutom en annan sak med reseräkningar.
Jag: ….. jaha.
Gud: De är ett slags andligt verktyg.
Jag: …. Nej.
Gud: Joho. Folk ber jättemycket när de fyller i reseräkningar.
Jag: Böner av nöd och förtvivlan.
Gud: Jag gillar när folk ber.
Jag: AHA! Jag visste väl att du hade skapat reseräkningar.
Gud: Och det vart afton, och det vart morgon.
Jag: Och afton och morgon igen och igen, reseräkning efter reseräkning, evinnerligen.
Gud: Amen.
Jag: Jaja.