Jag: Jag fyller år imorgon.
Gud: Jag vet. Grattis.
Jag: Tack. Men det är bara det att jag har en fråga.
Gud: Vilken. Överraskning.
Jag: Du vet säkert redan vad det är för fråga.
Gud: Varför du inte har gjort något vettigt av ditt liv?
Jag: Eh… min fråga var mer varför DU inte har gjort något vettigt av mitt liv.
Gud: Jag.
Jag: Ja.
Gud: Jag gav dig ju ditt liv, alla förutsättningar. Allting.
Jag: Jag har visst gjort vettiga saker av mitt liv.
Gud: Ja, många.
Jag: Ja! Jag är präst tillexempel: VÄLDIGT vettigt.
Gud: Jag vet. Jag kallade dig till präst.
Jag: Och fått barn.
Gud: Jag gav dig de där barnen.
Jag: Och typ… varit snäll mot folk och så.
Gud: Ibland så.
Jag: Så jag har gjort vettiga saker.
Gud: Så jag hade fel om vad som var din stora fråga?
Jag: Ja! Eller… Nä!! Men alltså, varför har inte det hänt en massa underverk och sådant där som det alltid gör för kristna i böckerna?
Gud: Som att du blir helad från en jättefarlig sjukdom?
Jag: Jag tänkte mer sådär att en massa människor kom in på en gudstjänst som jag hade coh så blev de alldeles omvända och så stod jag där och var din ödmjuke tjänare som alla bara dyrkad– jag menar: Beundrade. Eller jag menar: som alla bara kände att HON är en viktig person i Guds rike.
Gud: Du ÄR en viktig person i mitt rike.
Jag: Jaja.
Gud: Du är det.
Jag: Sådär säger du till alla människor.
Gud: Alla är viktiga personer i mitt rike, så: Ja.
Jag: Men jag vill liksom vara lite extra speciell.
Gud: Tro mig. Du är lite extra speciell.
Jag: Jag vill vara det på ett bra sätt!
Gud: Jag gör bara folk speciella på bra sätt.
Jag: Men EXTRA speciell.
Gud: Alla är extra speciella.
Jag: Jag vill vara superdeluxe-extra-total-bauta-jätte-extra-väldigt-ultraspeciell.
Gud: Mmm.
Jag: Det är så mycket folk som är vanligt speciella.
Gud: Alla de utvalda.
Jag: För att alla är utvalda.
Gud: Ja.
Jag: Men ÅÅÅÅÅH vad du är jobbig.
Gud: Du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig.
Jag: Det där är från Bibeln.
Gud: Jag vet. Jag skrev det speciellt för dig.
Jag: Lägg av!
Gud: Jag gjorde det. Speciellt för dig.
Jag: Och för alla andra.
Gud: Om du hade varit den enda människan som någonsin läst de orden, hade jag ändå sett till att de stod där. De gäller dig lika mycket som om de inte gällde någon annan. De gäller dig till hundra procent.
Jag: På riktigt?
Gud: Ja.
Jag: Jag är så dyrbar i dina ögon, så högt aktad…
Gud: Och så älskad av mig.
Jag: Coolt.
Gud: Jupp.
Jag: Och alla andra också?
Gud: Ja, alla andra också.
Jag: OK då.