april 2015

Vägen till Livet! (Publicerad i MT 24 april 2015)

Kyrktorn och milstolpar är viktiga när man är på vandring. Kyrktorn, för att man känner igen dem, och de ger riktning redan från långt håll; milstolpar, för att de visar hur långt vi har kommit. Eller hur långt det är kvar. De gamla vägarna ritades inte först på en karta, utan de gick från stad till stad, och genom by till grannbyn, och till nästa by. Och var de större byarna låg, såg man på kyrktornen. Vägarna gick alltid via kyrkorna. Självklart. Nu väljer GPS väg när man far med bilen.  Man ställer in den på snabbaste väg, eller kortaste väg, mest ekonomiska väg, turistisk väg… Sedan väljer GPS för dig. Om du vill.  Ska man till Skaga, kan man åka över Töreboda – Halna – Undenäs, och därifrån ta vägen till Älgarås, via tre kyrkor, men man kan lika gärna ta vägen över Hova- Älgarås och ta vägen till Undenäs. Då passerar man tre eller fyra kyrkor. Står man på stationen i Töreboda tar man tåget söderut till Göteborg, men tar man båt från samma ställe och åker söderut kommer man till Stockholm. Vilken väg man ska ta beror på färdmedel, sinnestämning, väder, väglag, och vad man vill göra under resans gång: handla keramik, tanka bilen med gas eller bensin, eller hälsa på någon. Och därför ska man inte heller bedöma andra människor och säga att de är på fel väg, om näsan pekar åt annat håll än ens egen. Man vet ju inte deras historia, man vet inte vad de längtar efter, man vet inte var de är rädda för eller älskar. Självklart tror vi i Svenska kyrkan att vi är på rätt väg, med vår församlingsinstruktion, med öppen verksamhet, och söndaglig mässa. Men det betyder inte andra kyrkor och församlingar är på fel väg om de inte gör som vi. Också de kan vara på Livets väg, även om de far i annan riktning, och det förstår man bara om man vet vad de har varit med om, hur de är rustade, vad de hoppas på etc. Jesus väljer att följa oss, vart vi än går. Nu tror jag att många av våra vägskäl utgörs av två möjligheter: ena vägen har en riktningsskylt med orden: ditt eget bästa. Andra vägen har en skylt med orden: nästans bästa. Eller så står det Gud på ena skylten och Mammon på den andra. Eller så står det Herrarnas väg, och på den andra Tjänarnas stig. Men det viktigaste att veta är: vilken väg man än väljer, så går det alltid att ändra sig. Som när man på väg till Skaga är ute på E20 riktning Hova, och ångrar sig: då tar man Färed, Fredsberg, Slätte och av förbi Sisjön riktning Älgarås för att sedan vika av på vägen till Undenäs. Då kommer man också till Skaga. Eller via Sätra. Det tar kanske lite längre tid, men vad gör det? Välj inte dig själv som mål, utan välj andra, då väljer du vägen som leder till livet. Och beroende på din bakgrund och levnadssituation leder den vägen förbi en del kyrkor, eller förbi en del moskéer kanske. De sträckor ser man kanske inte Jesus. Sedan en kort tid till: och då ser alla honom. För den dagen kommer. Vänta bara.

 

Willem-Jan Fens,

Mariestads församling

Herdar av olika typ… (publicerad i MT 17 april 2015)

Hesekiels bok är politik, mycket handlar om ledare. Var det ett aktuellt ämne på HesekieGetterls tid, är det väl inte mindre aktuellt idag. Världsledare, presidenter, partiledare, religiösa ledare, församlingsledare. Vilka ledare har vi, vilka ledare pockar på vår uppmärksamhet, vilka vill vi ge makt? Tänk på ledarna i Israel och Palestina, dem du känner från Sverige, ledarna i EU och FN?

Det finns de som är rätt så bra ledare. Och det finns tyvärr sådana som inte är så bra. Vill du få kännetecken på bra ledare och på dåliga ledare uppspaltade, tycker jag att du ska läsa hela kapitel 34 i profeten Hesekiels bok. Några saker kan jag nämna här. Hesekiel tar herden som bild för en ledare: dåliga herdar och goda herdar.

Dåliga: de som ser fåren (människorna) bara som förbrukningsmaterial, som humankapital som det heter så vackert idag. De kan man ta av när man behöver dem. De ledarna hjälper inte de svaga, botar inte de sjuka, förbinder inte de skadade. De ledarna letar inte efter de som kommit på villovägar.

Och så har vi goda herdar säger Hesekiel. Dem känner man igen för att de håller ihop flocken, satsar på det som vi har gemensamt, i stället för det som skiljer oss åt. De är de ledarna som ser till att maten räcker åt alla, och ser till att det finns tid till rekreation (vila på gröna ängar), resurser till sjukvården och hälsorvården (att de skadade och sjuka blir omskötta, men som också vårdar sig om de starka och välmående).

 ur Hesekiel kap 34

Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud.

Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna,

jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående.

Jag skall valla dem på det rätta sättet.

 

Drabbas vi människor av dåliga ledare får människans sämsta sidor chansen att breda ut sig. Det ser vi också idag. Hesekiel tar upp detta: det finns får som grumlar dricksvattnet för andra, de som trampar sönder betet, de som knuffar de svaga och skingrar flocken.

Allt detta om ledarens egenskaper diskuteras ivrigt just runt tempelinvigningsfesten, och när Jesus är i Jerusalem för att fira denna fest säger han: ”Jag är den gode herden.” Så klart att människorna tänker på det de just läst och diskuterat ur Hesekiels bok. Detta är bakgrunden till vår Herdesöndag, denna tredje söndagen i påsktiden.

fårflock Må den gode herden inspirera oss till att välja goda religiösa och politiska ledare, sådana som ser till att vi människor kan leva vårt liv i fred och sämja. Den gode herden bryr sig inte om ifall fåren kommer från Gotland, Balkan, Asien eller Afrika. Han samlar, värnar, skyddar. Och vi ska göra som han gör.