Och sedan 30 år senare när Jesus är vuxen och ska rida in i Jerusalem, då väljer han en åsna, för att tydliggöra för folket att han inte bara gör något som faller honom in, utan att han uppfyller det profeterna har talat om. (Profeten Sakarjas bok kapitel 9 t.ex.) Om man kan se romare eller egyptier framför sig stående på en tvåhjulig stridsvagn med en häst framför, kanske man kan förstå att hästar i bibeln förknippas med krig och strid och inte med ridskolor där ungdomar och vuxna spenderar mycket tid med sin häst och rider som en idrott. Men jag har alltid ändå lite svårt att läsa på första söndagen i advent om att Sakarja låter meddela att Gud ”… ska förinta alla stridsvagnar i Efraim, alla hästar i Jerusalem.” Fast det är bibelns sätt att rimma: man säger två gånger samma sak på olika sätt, man säger på två sätt att Guds ska stoppa krig: stridsvagnar ska bort och hästarna ska bort. Det är alltså inget fel på hästarna, utan på att folk för krig. När hästarna är borta, kan stridsvagnarna stå där de står, till ingen nytta. Och när då hästarna är en bild för krig, så blir åsnan Jesus rider på ännu tydligare en bild för fred. På en åsna rider man inte ut i krig, utan man galopperar inte ens. Man rider sakta, från sitt hus till fältet kanske, från marknaden fullastat hem igen. En åsna är ett vardagsdjur, fredlig, vänlig, stark men inte så det syns. Den är ödmjuk om nu ett djur kan vara det.

Jag har alltid haft som dröm att någon gång gå på långvandring genom Israel och Palestina, och då inte med en tung ryggsäck på ryggen, utan med en åsna som bär vatten och ryggsäckarna. Jag skulle nog inte klara att ta hand och styra en åsna, men det är en rolig dröm: jag skulle börja i Norra Israel, vandra genom Galiléen, via Afula över till Västbanken hela vägen till Jerusalem, och sedan ner till Jeriko och kanske genom Jordanien till Petra, och sedan till kusten igen via Beer Sheba. För att det skulle vara en möjlig resa måste det blir fred först. I alla lägen, för alla människor är det viktig med fred, och åsnan får vara symbol för det. Och dum är åsnan inte! Inte alls. Och inte jag, och inte du heller… Bli glad när någon kallar dig för åsna!

WJ

Men ändå sårar det helt i onödan när någon känner sig tvungen att säga vid utgången efter julnattsmässan: ”Det var en dålig predikan!” Det kanske det var för den personen, men var det nödvändigt att säga det, och just då, istället för God jul! Man kan psykologisera och säga: det var nog något annat som skavde, och det var det säkert, det kan finnas mycket uppdämd vrede en sen julafton. Men en midnattsmässa är så mycket mera än en predikan. Betydde det ingenting att vara så många tillsammans och sjunga de vackra julsångerna? Hade körens och musikernas inslag inget inflytande på julstämningen? Hördes inte orden om ”Det folk som vandrar i mörkret…” och ”…var tiden inne för henne att föda…. Hon lindade honom och lade honom i en krubba…”? Var det just den dåliga predikan som skulle kommenteras? Detta hände mig för några år sedan. Men det förvånar mig ännu, att någon menade att just det skulle sägas, och just då.

På nätet får jag läsa om präster som för höra att deras julpredikan var vämjelig vänsterpropaganda och att deras kollekt till den Gode Herdens skola i Betlehem säkert direkt går till Hamas. Och en kyrka delade ut reflexer i formen av en ängel till besökande skolklasser. Reflexer som räddar liv! Men reflexerna kom tillbaka, för det ansågs vara kristen propaganda. Och idag får jag läsa i lokaltidningen att det finns en Besviken besökare, som genom tidningens insändarsida ställer frågan om det i kyrkan inte fanns någon annan plats för klädstången än där den stod, snett bakom altaret. Det enkla svaret är nej. Jag satt själv på vänstersidan, och tyckte just att de syntes väldigt lite. Men jag räknar med att allt det andra som fanns att se och uppleva ändå väger upp mot den här stången som knappast syntes. Det är inte så jätte ofta vi byter fönster i Domkyrkan, inte oftare än varje hundrade år, men när vi gör det, får vi nog räkna med att det blir lite stökigt. I vanliga fall hänger kören (som ger mycket av sin tid på julafton) sina ytterkläder bakom altaret på samma stång. De kan inte hänga i vapenhuset, obevakade och kalla, och vad skulle det vara för syn när man kommer in i kyrkan? Men nu fick klädstången stå framför den temporära byggväggen. Var det något att vara besviken över? Jag kan inte tycka det. Jag kan nog snarare förstå upprördhet över en dålig predikan.