Den första vet jag inte riktigt hur jag ska tolka. Vad tror du? Är det satir?

Vi vill så gärna få svar. Vill så gärna veta. När tar mörkret slut? När kommer ljuset? Borde det inte vara ljust redan? Hittar de ett vaccin? Kommer det att funka? Ska jag ta vaccin? 1000 frågor. Och ett svar som inte är ett svar.

Jesaja 21: 11
Ett rop når mig från Seir:
”Väktare, när tar natten slut?
Väktare, när tar natten slut?”
Väktaren svarar:
”Morgonen har kommit,
ändå är det natt.
Vill ni fråga mer,
kom tillbaka igen.”

Ja, vill vi veta mera så slå upp 1177 en gång till. Tur att vi inte kan ändra på texten där. Hur skulle det se ut då? En massa desinformation skulle det bli. Acceptera därför det svar du får, även om det, med lite finare ord är ’vi vet inte.’  ’Vaccinen kommer.’ Kräv inte mera omfattande svar än någon kunnig kan ge.

Och en fin sak är att bara några verser längre ner kommer detta:

Gå ut till de törstande med vatten,
ni som bor i Tema,
möt de flyende med bröd!
Ty de flyr undan svärdet,
det skarpa svärdet,
undan den spända bågen,
undan krigets gissel.

Corona eller inte: människor flyr för sitt liv och behöver rent vatten, bröd, kunna sova någonstans. Var med och hjälp till. Det tar fokus från din egen oro. Det är bra att tänka på andra, på annat.

Sedan några verser från Syrak som för mina tankar till En fattig munk från Skara, och jag utgår ifrån att Fröding var bekant med verserna från Syrak.
Jesus Syraks Vishet 10:10

Långvarig sjukdom gäckar läkaren.
I dag kung, i morgon död.

Ja, det är självklart att ingen kommer undan. Och även om den medicinska vetenskapen har gått fram enormt mycket sedan Syraks tid, så gäckar sjukdom, nya sjukdomar, fortfarande. Vi kommer nog inte till den punkten att den sista medicinska gåtan blir löst. Men den senaste, Corona, ska vi nog få bukt med, det tror jag. Men det kommer att ta tid. Och just detta ordet ’gäcka’ är verkligen på sin plats. Vi tror att vi vet, vi tror att nu…, vi tror att till sommaren…. Ja, det ser ut så, men var inte för säker om tidpunkten. Stressa dig inte, stressa inte andra. Öva dig i tålamod.

Och sedan en varning. En varning för övermod ur Jakobs brev kap 4: 13
Ni som säger: ”I dag eller i morgon skall vi fara till den eller den staden och stanna där ett år och göra goda affärer”, ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Ni borde säga: ”Om Herren vill får vi leva och göra det eller det.” I stället är ni övermodiga och skryter. Allt sådant skryt är av ondo.
Måste erkänna: jag hade bokat en massa saker framöver. Resor, träffar med vänner och släkt, kalas, konserter, gudstjänster över Stilla Veckan och Påsk. Och inte alltid har jag tänkt: Om Gud vill, utan snarare utgått ifrån att det blir så som vi har sagt. Fast jag skriver allt med blyerts i min almanacka, med tanke på att livet aldrig blir som det planeras. Äldre släktingar skrev för i tiden i Nederländerna alltid under sina brev med D.V. och sedan namnet. Deo Volente. Om Gud vill. Om Gud vill ska detta brev nå dig och det jag skrivit om bli verklighet. Man ska inte vända på tankegången tycker jag, och säga att allt som inte händer, allt som går fel beror på att Gud inte vill det. För det är inte det Jakob skriver. Han kritiserar brist på ödmjukhet inför tillvaron. Och den bristen måste jag erkänna att jag har ibland. Men nu oroar jag inte mig över allt som var planerat, och utan resignation säger jag: det som händer, händer. Vi får se. Hoppas jag får se. Om Gud vill.
Min mamma svarade ofta på frågan om hur det skulle bli med att sjunga Doris Days sång (finns på Youtube)
Que Sera Sera
When I was just a little girl,
I asked my mother, ”What will I be?
Will I be pretty? Will I be rich?”
Here’s what she said to me
”Que sera, sera
Whatever will be, will be
The future’s not ours to see
Que sera, sera
What will be, will be”
When I grew up and fell in love
I asked my sweetheart, ”What lies ahead?
Will we have rainbows day after day?”
Here’s what my sweetheart said
”Que sera, sera
Whatever will be, will be
The future’s not ours to see
Que sera, sera
What will be, will be”
Now I have children of my own
They ask their mother, ”What will I be?”
Will I be handsome? Will I be rich?”
I tell them tenderly
”Que sera, sera
Whatever will be,…

Litanian sjunger vi under fastan som förbön ibland. Jag har tyckt tidigare att texten har varit lite väl tung när det finns vår i luften och vinterns mörker har släppt sitt grepp. Men i år känns orden alldeles på sin plats. Jag tänker inte bara på Corona-oron, utan på hela situationen i världen. Ser man på nyheterna är det bara Corono för hela slanten, men allt annat finns kvar så klart. Mörka moln på flera håll. För människorna i Syrien ser det inte precis ljusare ut, med eller utan Corona. Venezuela – blir det någon lösning? Kongo…? Afghanistan… ja ni känner till listan. Och så några viktiga politiska ledare i världen som inte kan axla rollen, handlingsförlamning när det gäller klimatet, och så ett virus ovanpå detta.

Flyktingsituationen 2015 klarade vi galant om man jämför med de andra kriserna vi står inför. Sverige stannade inte, världen stannade inte. Många av dem som kom då har landat på riktigt hos oss, och de kommer att smälta in som Balkanflyktingarna har gjort tidigare. En ny våg skulle vi visst klara, om vi bara reagerar lika solidarisk som vi gjorde då. Antingen måste vi få stopp på kriget i Syrien och oron i hela Mellanöstern, eller så får vi ta emot flyktingar. Så är det bara. Något annat val finns inte. Jag tycker, trots att många inte håller med mig, att de månaderna 2015 /16 visade vad vi kunde om vi verkligen vill.

Annat är det med klimatet. Där är det samma enkla val vi står inför: antingen begränsar vi våra utsläpp av CO2 och minskar halten av växthusgaser och stoppar uppvärmningen, eller så gör vi det inte i tid, och då är det kört, på det viset att vi måste ställa om vårt sätt att leva men då ’under galgen’ i stället för nu, när det fortfarande finns tid. Annars kommer vårt liv på jorden att ändras drastiskt, och vi kommer att få många fler klimatflyktingar än var kriget i Syrien kan förorsaka.  Ett enkelt val egentligen.

Och det visar sig att vi kan minska utsläppet. Det är väl konstigt att ett virus kan åstadkomma det som hot mot våra barn och barnbarns överlevnad inte kunde. Nu plötsligt går det att välja bort flyget. Men bara under Corona-hotets galge.

Jag håller inte med de som tycker att man inte ska oroa folk. Finns det anledning till oro, är oro den mest adekvata känslan man kan ha. Allt annat är lögn och rosa drömmar. Men oron ska inte förlama oss, och inte heller gå över till panik. Någon har sagt: låt dina känslor vara motorn, men sätt dem inte bakom ratten. Nu är jag inte så mycket för bilar och bilbildspråk, men det här förstår jag och håller med. Förståndet ska styra vad vi gör, men kraften framåt kan man mycket väl få av sina känslor, även av oro och rädsla.

Därför: lyssna på expertisen, de som verkligen kan detta med smitta och virus. Inte självutnämnda experter på Facebook som ger goda råd, dem kan man vara utan. De verkliga expertisen kan visa vägen vad vi ska göra när vi ska välja, vad vi ska göra tillsammans. Och kraften att verkligen göra detta, att verkligen tvätta händerna en extra gång och mycket annat, den kraften kan man få ur sin oro. Så vårda den öm.

Kristna säger massa kloka saker. Kristna säger också en massa dumheter. En av de dummaste utsagor av en kristen var på någon slags konferens jag bara lite snabbt tittade in i, i Jerusalem 1980. Det var mitt under inbördeskriget i Libanon. En kvinna berättade att hon aldrig hade sovit så bra som under de värsta bombningar omkring henne. För hon litade på Gud och visste att hon inte skulle träffas av en bomb. Med bibelverser som stöd så klart. Att lita på Gud är så klart bra i alla lägen, även under bombhot eller Coronavirusattack. Men att sova gott tyder på att man inte har förstått något. Nej. Jag är inte rädd att drabbas av virus. Händer det så händer det. Men jag måste se till att jag inte smittar andra, inte upptar sjukhussäng i onödan, inte belastar andra i min omgivning, utan hjälper dem. I stället för att sova gott kunde hon varit frivillig hos Röda korset, tröstat barn som förlorat sina föräldrar. Sett till att skadade räddades ur bombade höghus etc.

Så är det också nu. Medan vi litar på Gud, och Guds omsorg om oss alla, kan vi se till att vi hjälper de som behöver hjälp, tröstar de som är rädda, ringer dem som är ensamma och se till att vi inte i onödan belastar vården. Gud ger oss ett uppdrag, och det uppdraget är inte att sova oss igenom den här perioden. Men sova behöver vi så klart – och vila. Så att vi orkar. Orkar vara Guds medarbetare i ett land som har visat sig vara kapabel att hantera kriser.