juni 2021

Willem-Jan Fens 14 jun 2021

Rör vid mig nu

Den säkra grunden… har du funnit den? ”Tänk på klippan ni är huggna ur, på schaktet ni har hämtats från…” Vad är vårt ursprung? Varför söker vi Gud – som vi inte kan se? Varför bryr vi oss om rättfärdighet – om alla ändå bara tänker på sig, och det bara är jag som tänker på mitt… Vad är ämnet vi är smidda av, vad är vår grund? Varför söker vi ändå rättfärdighet, varför vill vi ha raka relationer till varandra, till Gud och till den skapelsen vi är den del av?

Gud – rör vi oss, du som är vår skapare.

Jesaja 51 Herrens löfte till Israel
Hör på mig, ni som strävar efter rättfärdighet, ni som söker Herren. Tänk på klippan ni är huggna ur, på schaktet ni har hämtats från. Tänk på Abraham, er far, och Sara, som födde er. En enda var han när jag kallade honom, men genom min välsignelse blev han många. Herren tröstar Sion, ger tröst åt hennes ruiner. Han gör hennes öken lik Eden, hennes ödemark lik Herrens trädgård. Fröjd och glädje skall råda där, lovsångens toner ljuda.

Rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till bredden
Jag som var ett barn då
Söker min sång

Vem tog min sång?
Vem berövade mig gåvan?
Vem gav mig min styrka?
Jag var ett barn

Kärlekens tid
Har bevarat min längtan
Jag som var ett barn då
Söker min sång

Rör vid mig nu
Fyll mitt liv ända till bredden
Du gav mej min hunger
Jag är ett barn
av Ylva Eggehorn

Gud – Fyll på det som saknas… fyll våra liv till bredden.
Vi är vuxna och kan en hel del, vi kan bygga kyrkor, vi kan samlas, men vi saknar ofta det som barn har: tillit till oss själva och andra, till dig. Vår tro är klen av och till, vi vågar inte riktigt överlämna oss i dina och andras händer och omsorg. Vi vågar inte heller riktigt uttrycka oss. Inte gråta, inte heller jubla av glädje. De flesta av oss slutade rita med glädje någon gång under vår skoltid, en del av oss slutade sjunga med full hals när vi uppfattade att andra tyckte det var bättre vi var lite tystare. Vem tog vår sång?

Var det fröken? Målbrottet? Bänkgrannen i kyrkan? Vem berövade oss den gåvan? Att kunna sjunga? Att kunna berätta? Att kunna måla och teckna?

Vad var det som gjorde att vi kunde massa saker som vi inte kan nu?

Din välsignelse Gud och din kärlek… kan de hjälpa oss på väg igen? Att vi blir som barn igen? Att vi litar på vårt dop, att vi är födda från ovan? Inte vara barnsliga, men som barn? Kunna igen det vi inte kan längre? Våga lita, våga hoppas, våga tro, våga uttrycka oss?

Rör vid oss Gud.

Fyll vårt liv till bredden, du som skapade oss som kreativa människor som vågar lita på andra, fyll på oss med mod och kraft och kärlek, som du fyllde på Sara och Abraham.

Då blir vår öken lik en trädgård, lik Edens trädgård där din vilja råder.

Fröjd och glädje ska råda där, då du är vår glädje och fröjd, lovsångens toner ska ljuda.