Många hundra år senare kom några österländska stjärntydare till Judéen. Också de söker en kung, och de har gåvor med sig, och de vill se vad de anar. De har ju sett stjärnan! Var det planeterna Jupiter och Saturnus som sammanstrålade i Fiskens tecken de såg? Fiskens tidsålder kom med något nytt, det trodde de. Jupiter, det är stjärnan som symboliserar den högste guden, allfadern, och Saturnus tolkades som Judas tecken. Efter en del letande hittar de till stallet. Och de överlämnar gåvorna: guld, rökelse och myrra. En av dem brukar avbildas mörk, han med myrra.

Vad skulle du ha tagit med dig till Jesus i krubban? (Om du inte visste att det skulle vara guld, rökelse och myrra förstås!) Ett paket blöjor kanske? En filt? Vad behövde de?
Stjärntydarnas gåvor var kanske lite udda. Men när man tänker efter…
Gåvor till en nyfödd kung, en annorlunda kung som inte behåller sitt guld, som lär oss sedan att be, och kung som helar sår, sår på kroppen och på själen.

Det är symboliska gåvor stjärntydarna kommer med. Välgenomtänkta gåvor, väl behövda gåvor – även idag. Jag tror att Maria och Josef mycket väl kunde behöva lite tillskott i kassan, så där med en nyfödd i stallet, när de dessutom fick komma i väg snabbt till Egypten för att rädda sitt barn undan Herodes. Lite extra kontanter till en fattig familj är inte fel – inte heller idag. Så guldet kom till pass, även om guldet också har ett symbolvärde för kungaprakt och visdom. Rökelse – i ett stall? Varför denna väldoft? När man tänder den, går den tunna rökslingan upp i taket, upp till himlen och sprider sin väldoft i hela stallet. Rökelsen är en symbol för kontakten med Gud, en synlig bön skulle man kunna säga. Rökelsen poängterar förbindelsen mellan jord och himmel, mellan människor och Gud, mellan doft av jord och stall och doft av himmel. Och myrra, jag kan tänka mig att det förvarades i en alabaster flaska. Glas fanns inte mycket på den tiden. En helande salva med en rik doft till en nyförlöst kvinna med sitt nyfödda barn. Var det stjärntydarens fru som stoppat ner det i packningen, som gåva till Maria och hennes son?

Vi behöver alla hjälpas åt med att samla mycket guld till att lindra nöden här hemma och i hela världen. Guld till Ukraina, guld till fattiga i hela världen. Och då är det bäst att lämna guldet till barnet i krubban. Du vet att han inte behåller det för egen del.
Vi behöver också hitta platser och tidpunkter där vi kan komma i kontakt med Gud och med vårt innersta. En himmelsk väldoft kommer att sprida sig i världen då när vi tänder den rökelsen.
Vi behöver även hitta helande krafter i samhället, i världen. Det finns så mycket och så många som vill skingra, som vill dela upp oss i grupper, goda och onda, öst och väst, troende och icke-troende. I stället behöver vi foga ihop, se samhörighet, se det svarta inom oss själva, och det ljusa inom dem som inte är som vi, inte tror som vi, inte lever som vi. För att världen ska bli bebodd av hela människor, för att vi människor ska bli helande människor.
Var med och lämna det du har att bidra med. Och följ sedan barnet, från krubban till hans vuxna liv bland oss människor. Han är ju din bror.

Sedan finns det en massa saker jag skulle kunna tänka mig ha gjort men som inte blev av och kanske aldrig blir:
besöka Surinam,
Machu Picchu med de där inka ruiner,
veta mera om vinsorter,
väva med metalltråd,
bo några år i Gamla staden i Stockholm,
läsa lite mera tyska och franska, så jag klarar bättre att läsa böcker på de språken.
Men blir detta inte av, får det vara. Eller så blir det sedan när jag har gått med pension.
Dessa saker är inget jag ångrar att jag inte gjorde.

Sedan finns det en massa saker som jag inte alls vill och inte heller har gjort:
bli pilot eller hoppa fallskärm.
Köra racerbil eller motorcykel.
Åka till Dubai på semester.
Dricka väldigt dyrt vin.
Äta Wagyu kött som normalt kostar ungefär 1 500 kronor per kilo.
Ha en båt.
Köpa en dyr bil.
Inget av detta är något för mig.

Men det finns även detta som är lite mera känslig för mig: saker jag verkligen skulle vilja men som jag inte kan, för jag är inte byggd så. Jag skulle vilja ha en riktig vacker röst och kunna sjunga barockmusik och sådana vackra renässanssånger. Men detta kan jag inte, för den rösten har jag inte alls. Och det är kanske det enda som jag skulle vilja men aldrig ska kunna. Inte så att jag deppar för det, för kan jag inte, så kan jag inte. Det är mycket annat jag inte kan, men som jag inte bryr mig om. Som att hoppa höjd eller springa fort. Men att sjunga riktigt vackert, det skulle jag verkligen vilja kunna. Lyssnar jag på en konsert av t.ex. Göteborg Baroque, då känns det extra svårt att inte kunna sjunga med. Men det är underbart att lyssna!

Sjunga gör jag gärna, vid många tillfällen. Jag kan hålla ton (men inte takt) och jag vet rätt så bra vilken tonhöjd jag ska börja. Jag har många gånger funderat på att börja i någon kör, men att ha en fast kväll i veckan att komma till körövning är inget som passar i ett liv för den här kyrkoherden i alla fall. Allt för många kvällsmöten och aktiviteter. Det finns ändå många tillfällen att sjunga, jag sjunger gärna i bilen till bra musik. Graceland är en sådan bilfavorit: “The Mississippi Delta was shining like a national guitar…”  Är jag ute I naturen finns det många andra sånger som passar. Jag har en repertoar på nederländska, på hebreiska, på svenska, någon fransk och från Sydafrika eller Surinam. Det finns en sång för alla tillfällen.

I kyrkan kan jag sjunga för full hals, och det med fin orgel eller piano till. Det är en chans jag inte gärna missar. Mina favopsalmer är nog dem med engelsk melodi, men även svensk folkmelodi och tyska koraler är favoriter. 339 Himmelske Fader, 359 Han gick in i din kamp på jorden, 397 Så som du bjöd, ja, jag har många favoriter när det gäller melodin, och ännu fler när det gäller texten. 

Jag tycker det är så väldigt roligt att vi har ett sådant rikt körutbud i vår församling, med så varierande repertoar och så fina solister. Rätt så ofta är det svårt att inte sjunga med när jag känner sången kören framför! Nu har vi just firat jul och vi har haft många tillfällen att sjunga och att lyssna till alla de där otroligt vackra sånger som hör årstiden till! Du kanske ska vara med i någon kör? Eller kom i alla fall till gudstjänsten och sjung med! Din röst behövs! Och säg inte: jag har ingen vacker sångröst – för det har inte jag heller. I badrummet och i kyrkan får alla sjunga – med den skillnaden att i badrummet gör man som man vill, men i kyrkan där är det tänkt att din röst hörs!