Stänga av andra intryck, gå in i det digitala rummet, och försöka vara med. Det kommer att bli en ny upplevelse. Vad jag är mest nyfiken på är om jag kan känna att andra är med. Känns det som att vara med om något gemensamt? Delar vi som tittar något väsentligt? Jag vet ju att ’den och den’ är med, säkert. Och så räknar jag med att hon är med, och han. Och så många andra, jag kan se minst en 40 framför mig. Och när jag tänker efter många fler. Slår de upp psalmboken, och om de inte sjunger med – kommer jag att göra det? Känns det inte konstigt?- så läser de med i texten. Och lyssnar till de vackra texterna som hör dagen till.

Jag hade verkligen inte tänkt mig detta. Det tog lite tid att vänja mig vid tanken. Jag som är van (och vän av) att en gudstjänst i normalfall ser ut som en högmässa. Jag som iofs tycker att ordet är en viktig del, men som i alla år har upplevt att delandet av brödet och vinet, kristi kropp och blod för mig och oss alla utgivna, förklarar och förtydligar ordet. Det är inkarnationen, det är ordet som blir kött. Och nu var vi en av de första församlingar som stoppade mässan. Som uppmanade folk att inte komma. En helt obegriplig uppmaning, om inte situationen varit så pass allvarlig. I den lilla backspegeln vi har nu, ser jag att vi antagligen gjorde rätt. Vi måste vara försiktiga, för allas skull. För att snabbt kunna komma tillbaka till en annan verklighet än dagens.

Men komma tillbaka till hur det var?

Ska vi det?

I bästa fall har vi lärt oss något. T.ex. kanske vi kan förhålla oss lite lugnare till att ’hälsa på’. På 40-talet kände släktingar från Göteborg som besökte mina svärföräldrar i Lerum att de behövde sova över, efter en sådan resa. Nu pendlar många 10 ggr längre sträcker varje dag utan att blinka. För kunde man veta var en produkt var tillverkat. Nu vet man knappast var en produkt är sammansatt, inte var delarna är tillverkade, och inte alls var materialet kommer ifrån. Alla dessa mer eller mindre nödvändiga resor som följer globaliseringen, har ju sitt pris. För miljön, men även för vår hälsa visar det nu.

Förhoppningsvis kommer den dagen snart att ska kunna samlas igen, hemma och i kyrkan.

Om en timme börjar gudstjänsten.

Du är med kanske? Eller var med?

Den första vet jag inte riktigt hur jag ska tolka. Vad tror du? Är det satir?

Vi vill så gärna få svar. Vill så gärna veta. När tar mörkret slut? När kommer ljuset? Borde det inte vara ljust redan? Hittar de ett vaccin? Kommer det att funka? Ska jag ta vaccin? 1000 frågor. Och ett svar som inte är ett svar.

Jesaja 21: 11
Ett rop når mig från Seir:
”Väktare, när tar natten slut?
Väktare, när tar natten slut?”
Väktaren svarar:
”Morgonen har kommit,
ändå är det natt.
Vill ni fråga mer,
kom tillbaka igen.”

Ja, vill vi veta mera så slå upp 1177 en gång till. Tur att vi inte kan ändra på texten där. Hur skulle det se ut då? En massa desinformation skulle det bli. Acceptera därför det svar du får, även om det, med lite finare ord är ’vi vet inte.’  ’Vaccinen kommer.’ Kräv inte mera omfattande svar än någon kunnig kan ge.

Och en fin sak är att bara några verser längre ner kommer detta:

Gå ut till de törstande med vatten,
ni som bor i Tema,
möt de flyende med bröd!
Ty de flyr undan svärdet,
det skarpa svärdet,
undan den spända bågen,
undan krigets gissel.

Corona eller inte: människor flyr för sitt liv och behöver rent vatten, bröd, kunna sova någonstans. Var med och hjälp till. Det tar fokus från din egen oro. Det är bra att tänka på andra, på annat.

Sedan några verser från Syrak som för mina tankar till En fattig munk från Skara, och jag utgår ifrån att Fröding var bekant med verserna från Syrak.
Jesus Syraks Vishet 10:10

Långvarig sjukdom gäckar läkaren.
I dag kung, i morgon död.

Ja, det är självklart att ingen kommer undan. Och även om den medicinska vetenskapen har gått fram enormt mycket sedan Syraks tid, så gäckar sjukdom, nya sjukdomar, fortfarande. Vi kommer nog inte till den punkten att den sista medicinska gåtan blir löst. Men den senaste, Corona, ska vi nog få bukt med, det tror jag. Men det kommer att ta tid. Och just detta ordet ’gäcka’ är verkligen på sin plats. Vi tror att vi vet, vi tror att nu…, vi tror att till sommaren…. Ja, det ser ut så, men var inte för säker om tidpunkten. Stressa dig inte, stressa inte andra. Öva dig i tålamod.

Och sedan en varning. En varning för övermod ur Jakobs brev kap 4: 13
Ni som säger: ”I dag eller i morgon skall vi fara till den eller den staden och stanna där ett år och göra goda affärer”, ni vet inte hur ert liv blir i morgon. Ni är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Ni borde säga: ”Om Herren vill får vi leva och göra det eller det.” I stället är ni övermodiga och skryter. Allt sådant skryt är av ondo.
Måste erkänna: jag hade bokat en massa saker framöver. Resor, träffar med vänner och släkt, kalas, konserter, gudstjänster över Stilla Veckan och Påsk. Och inte alltid har jag tänkt: Om Gud vill, utan snarare utgått ifrån att det blir så som vi har sagt. Fast jag skriver allt med blyerts i min almanacka, med tanke på att livet aldrig blir som det planeras. Äldre släktingar skrev för i tiden i Nederländerna alltid under sina brev med D.V. och sedan namnet. Deo Volente. Om Gud vill. Om Gud vill ska detta brev nå dig och det jag skrivit om bli verklighet. Man ska inte vända på tankegången tycker jag, och säga att allt som inte händer, allt som går fel beror på att Gud inte vill det. För det är inte det Jakob skriver. Han kritiserar brist på ödmjukhet inför tillvaron. Och den bristen måste jag erkänna att jag har ibland. Men nu oroar jag inte mig över allt som var planerat, och utan resignation säger jag: det som händer, händer. Vi får se. Hoppas jag får se. Om Gud vill.
Min mamma svarade ofta på frågan om hur det skulle bli med att sjunga Doris Days sång (finns på Youtube)
Que Sera Sera
When I was just a little girl,
I asked my mother, ”What will I be?
Will I be pretty? Will I be rich?”
Here’s what she said to me
”Que sera, sera
Whatever will be, will be
The future’s not ours to see
Que sera, sera
What will be, will be”
When I grew up and fell in love
I asked my sweetheart, ”What lies ahead?
Will we have rainbows day after day?”
Here’s what my sweetheart said
”Que sera, sera
Whatever will be, will be
The future’s not ours to see
Que sera, sera
What will be, will be”
Now I have children of my own
They ask their mother, ”What will I be?”
Will I be handsome? Will I be rich?”
I tell them tenderly
”Que sera, sera
Whatever will be,…