Eld och lågor

Något att brinna för. (MT29 maj 2020)

Ska vi börja i USA för en gångs skull? Ni vet, en massa stater, men när de skulle välja och bygga en huvudstad skulle den inte ligga i någon stat, det kände man hade blivit fel. Man la den mellan två stater och bildade i ett träsk ett distrikt, som inte ingick i någon stat. Washington DC. District of Columbia. Inte Delaware, inte Maryland, inte Verginia. Nej.


Ett sådant område finns i bibeln också. Sinai, Horeb. Där fick Israels folk sin grundlag, och det firar vi nu på Pingst. Inte i Egypten, landet där Israel var trälar, landet som folket var tvunget att fly ifrån. Inte i Kanaan, det förlovade landet, landet som skulle byggas med lag. Nej, där emellan, i ett Ingenmansland, eller ett Allemansland. I skärningspunkten mellan Afrika och Asien. Så att ingen kunde lägga beslag på Gud och Guds ord. Alla har ska ha tillgång. Alla behöver livsreglerna: älska Gud och älska din nästa som dig själv.

Jag tänker det vid varje stor kyrklig fest: Är kanske detta den viktigaste festen för kyrkan? Det är en dum tanke. Man ska inte jämföra. Vi behöver inte välja alls. Vi firar alla fester. Men visst tycker jag att Pingst är en mycket, mycket viktig fest. För att den visar den kyrkliga …demokratin är inte rätt ord i sammanhanget.  Det handlar inte om folkstyre på Pingst, utan om ett bemyndigande. Pingsten är kyrkans födelsedag, och i den kyrkan får människor sitt uppdrag och sin inspiration. I kyrkan har du ditt uppdrag. Och:  det Luther betonade och det Sinai visar: Ingen kan lägga beslag på Guds ord och Guds livsbejakande regler. Guds ord åt alla. Och: Pingst visar oss att Ordet kan göra att vårt hjärta börjar brinna, och inte längre är ljummet. Pingst visar oss att orden ska få liv, och bokstäver kan bli som brinnande lågor. Det är ingen låga som förtär, utan en låga som inspirerar till att vara Guds medarbetare. Var med du också.