gudstänst

Av Corona tvungen.

Nu ska jag snart gå – och stanna hemma.

Det kommer att bli min första planerade gudstjänst jag går på som jag ser på en skärm.

Nog har jag tidigare tittat lite halvt på en tv-gudstjänst, men då har jag inte deltagit på riktigt. Jag har varit tittare, men inte deltagare. Nu tänker jag bli deltagare, inte bara tittare. AV CORONA tvungen.


Stänga av andra intryck, gå in i det digitala rummet, och försöka vara med. Det kommer att bli en ny upplevelse. Vad jag är mest nyfiken på är om jag kan känna att andra är med. Känns det som att vara med om något gemensamt? Delar vi som tittar något väsentligt? Jag vet ju att ’den och den’ är med, säkert. Och så räknar jag med att hon är med, och han. Och så många andra, jag kan se minst en 40 framför mig. Och när jag tänker efter många fler. Slår de upp psalmboken, och om de inte sjunger med – kommer jag att göra det? Känns det inte konstigt?- så läser de med i texten. Och lyssnar till de vackra texterna som hör dagen till.

Jag hade verkligen inte tänkt mig detta. Det tog lite tid att vänja mig vid tanken. Jag som är van (och vän av) att en gudstjänst i normalfall ser ut som en högmässa. Jag som iofs tycker att ordet är en viktig del, men som i alla år har upplevt att delandet av brödet och vinet, kristi kropp och blod för mig och oss alla utgivna, förklarar och förtydligar ordet. Det är inkarnationen, det är ordet som blir kött. Och nu var vi en av de första församlingar som stoppade mässan. Som uppmanade folk att inte komma. En helt obegriplig uppmaning, om inte situationen varit så pass allvarlig. I den lilla backspegeln vi har nu, ser jag att vi antagligen gjorde rätt. Vi måste vara försiktiga, för allas skull. För att snabbt kunna komma tillbaka till en annan verklighet än dagens.

Men komma tillbaka till hur det var?

Ska vi det?

I bästa fall har vi lärt oss något. T.ex. kanske vi kan förhålla oss lite lugnare till att ’hälsa på’. På 40-talet kände släktingar från Göteborg som besökte mina svärföräldrar i Lerum att de behövde sova över, efter en sådan resa. Nu pendlar många 10 ggr längre sträcker varje dag utan att blinka. För kunde man veta var en produkt var tillverkat. Nu vet man knappast var en produkt är sammansatt, inte var delarna är tillverkade, och inte alls var materialet kommer ifrån. Alla dessa mer eller mindre nödvändiga resor som följer globaliseringen, har ju sitt pris. För miljön, men även för vår hälsa visar det nu.

Förhoppningsvis kommer den dagen snart att ska kunna samlas igen, hemma och i kyrkan.

Om en timme börjar gudstjänsten.

Du är med kanske? Eller var med?