Men ändå sårar det helt i onödan när någon känner sig tvungen att säga vid utgången efter julnattsmässan: ”Det var en dålig predikan!” Det kanske det var för den personen, men var det nödvändigt att säga det, och just då, istället för God jul! Man kan psykologisera och säga: det var nog något annat som skavde, och det var det säkert, det kan finnas mycket uppdämd vrede en sen julafton. Men en midnattsmässa är så mycket mera än en predikan. Betydde det ingenting att vara så många tillsammans och sjunga de vackra julsångerna? Hade körens och musikernas inslag inget inflytande på julstämningen? Hördes inte orden om ”Det folk som vandrar i mörkret…” och ”…var tiden inne för henne att föda…. Hon lindade honom och lade honom i en krubba…”? Var det just den dåliga predikan som skulle kommenteras? Detta hände mig för några år sedan. Men det förvånar mig ännu, att någon menade att just det skulle sägas, och just då.

På nätet får jag läsa om präster som för höra att deras julpredikan var vämjelig vänsterpropaganda och att deras kollekt till den Gode Herdens skola i Betlehem säkert direkt går till Hamas. Och en kyrka delade ut reflexer i formen av en ängel till besökande skolklasser. Reflexer som räddar liv! Men reflexerna kom tillbaka, för det ansågs vara kristen propaganda. Och idag får jag läsa i lokaltidningen att det finns en Besviken besökare, som genom tidningens insändarsida ställer frågan om det i kyrkan inte fanns någon annan plats för klädstången än där den stod, snett bakom altaret. Det enkla svaret är nej. Jag satt själv på vänstersidan, och tyckte just att de syntes väldigt lite. Men jag räknar med att allt det andra som fanns att se och uppleva ändå väger upp mot den här stången som knappast syntes. Det är inte så jätte ofta vi byter fönster i Domkyrkan, inte oftare än varje hundrade år, men när vi gör det, får vi nog räkna med att det blir lite stökigt. I vanliga fall hänger kören (som ger mycket av sin tid på julafton) sina ytterkläder bakom altaret på samma stång. De kan inte hänga i vapenhuset, obevakade och kalla, och vad skulle det vara för syn när man kommer in i kyrkan? Men nu fick klädstången stå framför den temporära byggväggen. Var det något att vara besviken över? Jag kan inte tycka det. Jag kan nog snarare förstå upprördhet över en dålig predikan.

Visst har man hört människor som inte förstår att muslimer blir så upprörda när någon (ofta icke-muslim) kritiserar deras religion. Vi i Väst är inte så känsliga, är underförstått. Men är det så? Jag gillar Luthers beskrivning av ’vad som är ens Gud’.  Han skriver: ” Den som jag förväntar mig allt gott ifrån, och som jag vänder mig till i min yttersta nöd, det är min Gud. Om man går på denna beskrivning, som jag känner fortfarande har betydelse, kommer kritiken av gud i ett annat ljus. För det är naturligtvis så, att om man inte förväntar sig allt gott från Gud, så som hen kommer fram i bibelns berättelser och i kyrkans tradition, och man inte vänder sig åt det hållet i den yttersta nöden, då är Gud inte ens gud. Och det är klart att man inte bryr sig nämnvärt när någon annan smutskastar denna Gud.  Antagligen har man andra gudar.

För några år sedan skulle jag lämna min son och hans kompis på Dreamhack, världens största dataspelträff, som ordnas i Jönköping varje år dagarna innan första söndagen i advent (eller sista helgen i november?).  Han hade missat att ta med sig en elsladd att ansluta med, och jag fick gå och köpa en. Jag hamnade på ett jätte köpcentrum i Jönköping, detta Nordens Jerusalem, och där skyltade man över ingången med JULENS MECKA. Det kan man tycka är anmärkningsvärd på flera sätt. Och jag skrattade inombords. Men är denna skyltning inte också uttryck på att Jesus och Gud är på väg att försvinna ur julfirandet, i alla fall för många?  Vilken gud kan ge oss en ’god jul’, och är det så att vi vänder oss till affärer när vi söker lyckan och livets goda? Och om man kritiserar kommersen, och det uppfattas att man smutskastar den, blir det verkligen inga reaktioner?

Och hur är det med den saliggörande ekonomiska tillväxten, får man kritiserar tanken på den eviga ekonomiska tillväxten? Får man kritisera marknaden, där vi alla kunder, barn som vuxna, i alla situationer? Får man kritisera konkurrensen som enda medel till att saker och ting (ävenskola och omsorg) kan bli bättre?

Jag tror att Gud vill skydda oss från kommersen, från konkurrensen, från en blind tro på en ekonomisk tillväxt. Och därför behöver vi 4 adventssöndagar, och en lång julfirande, rent av till tjugondedag Knut.  För då åker i alla fall granen ut.

Men Jesus får vi följa, från stallet, som flyktingbarn i Egypten, som tolvåring i  Jönköping, nej förlåt, Jerusalem, när han är vuxen på vägarna i Galiléen, Judéen, Decapolis-området, Samarien och trakterna kring Tyros och Sidon. Han tål att vända sig till i vår yttersta nöd, från honom kan man med rätta förvänta sig allt gott!.