Alltså en värdecheck instucken i en Lindstubbe, för hur mycket trädgårdsinköp som helst. Det blir roligt, att leta fram ett dyrt träd eller en dyrbar buske eller perenn, och bara ställa det vid kassan. Vad säger ni om Guckusko på  Marieholmsvägen? Det blir underbart. Samtidigt när vi pratade om det under frukosten satt hunden och tiggde om en ostbit, och anmälde sig att vara kock vid julmiddagen. Vi låter hunden prata ibland, och den sa att den mycket väl kunde komponera en måltid. Jag var tveksam, jag tror inte vi har samma smak riktigt. Jag sa: javisst! Hunden som kock, då kan vi sätta en bock till trädgårdsmästare! Då skulle det inte bli mycket av våra trädgårdstankar. Man kan se det framför sig. Jag köper en fin guckusko och planterar den varsamt på ett lugnt ställe och trädgårdsmästare Bock tar den som förrätt till kvällsmaten.

Det är ju egentligen det som Johannes Döparen reagerar mot: fel person på jobbet, okunskap får ställa till det. Slöseri är resultatet. Och ändå har vi alla hållit på med det. Vi har byggt upp ett samhälle som i o f s nästan är ett paradis, men det finns bara det lilla kruxet… ett paradis, men inte för alla. Vad ropar Johannes: Bana väg för Herren, gör hans stiger raka. Varje klyfta ska fyllas, varje berg och höjd ska sänkas …. alla människor ska se Guds frälsning. Ett paradis som inte är till för alla, det finns klyftor som blir större, och Johannas säger att de ska fyllas! Vad har vi gjort? Vi har satt bocken till trädgårdsmästare. Lyssnat på fel råd, tagit fel beslut. Alla människor ska se Guds frälsning – inte bara vissa! Och paradiset skapar vi inte på jorden. Om någon ropar: Här är det! Så tror inte på det. Ett bättre eller ett mindre bättre samhälle kan vi åstadkomma, men paradiset når vi inte- inte än. Hur ska man då rätta stigarna, hur ska man då fylla klyftorna? Det måste väl vara väldigt svårt… mycket arbete, mycket teknik… många dyra konsulter… Konsulter som kanske heter Bock i efternamn, bäst att kolla! Ska vi fråga Johannes hur vi ska räta ut stigarna och fylla klyftorna? Inkomstklyftorna, samhällsklyftorna mellan bostadsområden, klyftorna mellan människor som aldrig träffas pga. att de inte ser varandra, alla de klyftorna ….

 Först får vi en kalldusch av honom. Huggormsyngel, kallar han oss! (ja även mig som har jobbat 25 år i församlingen!) ”Anställa bocken som trädgårdsmästare!”, ropar han, ”och sedan ha mage och fråga vad man ska göra för att få livet att växa!”

Men Johannes Döparen är ändå en människa med mycket kärlek, annars hade han inte stått där vid floden Jordan och döpt folk och talat till dem, talat till oss ikväll. Han har mycket kärlek, och han säger lite lugnare nu: ”Bär sådan frukt som hör till omvändelse. Köpt bara rättvisemärkt kaffe. Det är Fair träde som gäller, inte något annat. Cykla när du kan, och om du kör bil ta hänsyn till cyklarna! Lämna alla dessa kläder du inte har användning av till Second hand på Stockholmsvägen, och lämna en matkasse till diakonerna som kan se till att de som behöver den får den. Titta en gång till på din löneavi, och förundra dig. Det är ändå ganska mycket pengar om man tänker på de flesta på vår jord…”  Ja, det står faktiskt så i bibeln att Johannes sa det här, inte bokstavligen men nästan . Det står att han säger: ”Om du har två skjortor, ge en till någon som inte har, och om du har bröd ska göra på samma sätt”.  Det är enkla saker, riktigt bas-saker att göra, som kristen, som människa. Jag tycker mig höra liknande från Greta Thunberg. Hon varnar för dåliga ledare. Hon varnar för att sätta bocken till trädgårdsmästare. Hon vill att stigarna blir raka, inte krångla till det. Lyssna på vad vetenskapen säger och ta beslut! Det förväntar hon sig att de med makt ska göra. Hennes budskap ligger väldigt nära Johannes Döparens. Och vi måste handla, och sätta bocken i ett rep på en gräsmatta.   Där kan den beta och gör inte någon skada. Tvärtom.

Och sedan måste vi släppa vår rädsla. Var inte rädd att göra det rätta. Ha inte nerverna utanpå, var inte för känslig, det är bråttom, men panik hjälper ingen. Gör vad du ska, omvänd dig, men panika inte.  Och därför detta tips till slut. Visst är det svårt att önska sig något vettigt i julklapp?

Några gånger har jag avslöjat vad jag önskar mig i julklapp. Jag tänkte göra det i år igen. Jag önskar mig… en tub Silicon.  Förutom allt som jag redan kände till som användningsområden för silikon, som att ha på gummilisterna i bilen så att dörrarna inte fryser fast, och som tätning och fogning i badrummet, och för cupcake-formar, en degskrapa, isformar och durkslag i köket, så hörde jag alldeles nyss, det var i torsdagsmorgon i vetenskapsnytt på radion, att man har gjort konstgjorda nerver av silikon. Och därför är det säkert bra att ha en tub silikon i skåpet. När nerverna är hårt spända av allt vi råkar ut för och är rädda för, då kan man laga en nerv som gått av med en liten tråd av färsk silikon. Lite nerv i reserv. God jul så småningom!

Filmen börjar med en scen på ett tåg (symbolen av industrialismen). Där träffar vi William Blake, en romantiskt kläd kille från Cleveland som åker tåg till Town of Machine. Den första dialogen har William med en maskinist. Maskinisten är en typiskt realist- han pratar om miljön som han är relaterat med och frågar- fördjupar sig i omständigheter. Maskinisten försöker att varna ”romantikern”. William representerar romantiken – en spontan och emotionell människa (åker till ”ingenstans” utan någon försäkring.) Från de här första minuterna jagade mig en känsla att filmen handlar om en konflikt mellan två epoker: romantiken och realismen. Det är väldigt intressant att se hur epoker förändras och jag ska försöka pröva min teori.
William Blakes äventyr fortsätter i Town of Machine. Där finns inget jobb för romantikern och han bara har råd med en liten flaska sprit. Utanför baren träffar han en tjej som säljer pappersrosor. En tjej som står någonstans i mellan romantiker och realister. Senare händelser leder huvudpersonen till förändringar: han fångar ett skott, tjejen dör och William kommer bli jagat av Dickinsson. (Enligt min teori representerar Dickinsson Charles Dickens, en av de mest lysande stjärnorna av realismen. Författare William Blake har aldrig träffat Charles Dickens och tiderna när de skrev stämmer inte riktigt- Dickens första bok tryckes 1836 och Blake dog 1827. Men som realismens symbol stämmer Dickens väldig bra eftersom William Blake och Charles Dickens skrev om London och deras verk går lätt att jämföra.) Dickinsson anställer tre mördare för att döda William. Mördarna påminner mig om artonhundratalets press. T.ex. ”Penny press” i USA- billig press för underklassen som man kan föreställa sig som en fiende av romantikens ideal.
William Blake vaknar och träffar den andra huvudpersonen- en indian som heter Nobody, en man som säger mycket utan att säga något. En man som heter ’Kroppslös’ leder romantikern William. (Indianen är som samvetet, en samling av principer och ideal som leder huvudpersonen till ett mål även om mannen inte uppfattar vad är det.) Nobody förklarar för William att han är död och att William måste lära sig prata med hjälp av skott och hans dikter ska skrivas med blod. William Blakes metamorfos börjas… Han får mer och mer romantikens egenskaper.
Tre jägare i en skog. Jag antar att de representerar ett samhälle på artonhundratalet. Indianen och William träffar dem långt bort från städerna och ”industrialismen” men jägarna drivs av viljan att äga utan att dela med sig. Denna vilja kommer att förstöra dem. Man kan tolka det som en förvarning. Romantikens ideal blev inte fysiska eller materiella värderingar utan bara andliga är värdefulla.
Scenen i en affär är en fortsättning av en kritik av människors koppling till pengar. Kyrkans representant är en rasist och riskerar sitt liv för att få belöningen för William Blakes död. Romantikerna vinner igen.
Blake och Nobody tas bara emot i en indianby. Det är också en tydlig koppling till romantikens karakteristik- en intresse till folkkultur, nationellt och etniskt ursprung.
-Du måste åka iväg nu, säger Nobody.
– Vart? frågar William.
-Ditt William Blake kommer ifrån, ditt där alla andar kommer ifrån, svarade Nobody.
Man kan inte säga att William Blake dör eller försvinner utan han lämnar ett jätte fotspår i litteraturen och romantikens idéer återkommer senare i symbolismens och modernismens epoker. Naturens skönhet, den allmänna uppkomsten av känslor över intelligens, ett försök förstå sig själv och människas personlighet, människans humörs och mentala förmågors förståelse, fokus på hjältars och andra figurers känslor och inre kamp beskriver romantiken och återspeglas i filmen. Tvekampen mellan realister och romantiker är inte så tydligt men det faktum att William Blake inte blev accepterat i den tiden förklarar mycket, tycker jag.
Jag har försökt att samla mina tankar om filmen och koppla dem till litteraturhistorien. Enligt Wikipedia handlar filmen bara om William Blake och poetens verk. Där finns även förklaringar till vilka scener i filmen kopplas till poetens dikter. Men jag har försökt att teckna lite fler paralleller mellan huvudpersonerna och epokens förändringar. Jag får erkänna att jag fortfarande bara har läst några William Blakes dikter och jag kan inte värdera Blakes verk. Men filmen imponerar på mig och den går att tolka på så många olika sätt. Mitt sätt är kanske helt fel men det var så roligt att söka och koppla ihop olika detaljer…

Valdas Siupinis
20 10 2017

Visst har man hört människor som inte förstår att muslimer blir så upprörda när någon (ofta icke-muslim) kritiserar deras religion. Vi i Väst är inte så känsliga, är underförstått. Men är det så? Jag gillar Luthers beskrivning av ’vad som är ens Gud’.  Han skriver: ” Den som jag förväntar mig allt gott ifrån, och som jag vänder mig till i min yttersta nöd, det är min Gud. Om man går på denna beskrivning, som jag känner fortfarande har betydelse, kommer kritiken av gud i ett annat ljus. För det är naturligtvis så, att om man inte förväntar sig allt gott från Gud, så som hen kommer fram i bibelns berättelser och i kyrkans tradition, och man inte vänder sig åt det hållet i den yttersta nöden, då är Gud inte ens gud. Och det är klart att man inte bryr sig nämnvärt när någon annan smutskastar denna Gud.  Antagligen har man andra gudar.

För några år sedan skulle jag lämna min son och hans kompis på Dreamhack, världens största dataspelträff, som ordnas i Jönköping varje år dagarna innan första söndagen i advent (eller sista helgen i november?).  Han hade missat att ta med sig en elsladd att ansluta med, och jag fick gå och köpa en. Jag hamnade på ett jätte köpcentrum i Jönköping, detta Nordens Jerusalem, och där skyltade man över ingången med JULENS MECKA. Det kan man tycka är anmärkningsvärd på flera sätt. Och jag skrattade inombords. Men är denna skyltning inte också uttryck på att Jesus och Gud är på väg att försvinna ur julfirandet, i alla fall för många?  Vilken gud kan ge oss en ’god jul’, och är det så att vi vänder oss till affärer när vi söker lyckan och livets goda? Och om man kritiserar kommersen, och det uppfattas att man smutskastar den, blir det verkligen inga reaktioner?

Och hur är det med den saliggörande ekonomiska tillväxten, får man kritiserar tanken på den eviga ekonomiska tillväxten? Får man kritisera marknaden, där vi alla kunder, barn som vuxna, i alla situationer? Får man kritisera konkurrensen som enda medel till att saker och ting (ävenskola och omsorg) kan bli bättre?

Jag tror att Gud vill skydda oss från kommersen, från konkurrensen, från en blind tro på en ekonomisk tillväxt. Och därför behöver vi 4 adventssöndagar, och en lång julfirande, rent av till tjugondedag Knut.  För då åker i alla fall granen ut.

Men Jesus får vi följa, från stallet, som flyktingbarn i Egypten, som tolvåring i  Jönköping, nej förlåt, Jerusalem, när han är vuxen på vägarna i Galiléen, Judéen, Decapolis-området, Samarien och trakterna kring Tyros och Sidon. Han tål att vända sig till i vår yttersta nöd, från honom kan man med rätta förvänta sig allt gott!.