Här i kristet sammanhang är det inte färg på skinnet som bestämmer vem som ska få lov att vara med. Vi har det i vår Församlingsinstruktion som inledningsbibeltext: Berättelsen om den etiopiska finansminister, han får döpas, han får bära vittnesbörd om det han har fått höra från Filippos, han bygger Kristi kyrka i sitt land, med sitt folk som antagligen det första folket i världen som blir kristna. Så det är rätt i psalmversen. Men att det var just Mose som kom med lag och krav, det är ser vi nu är en tanke som inte stämmer. Mose kom med undervisningen om hur vi människor, och då först Guds folk Israel, ska leva sina liv i samklang med varandra och med naturen och med Gud. Utan Mose inget liv som är värd namnet. Då är en kvar i Egyptens slaveri. Det är ju han som ledde folket ut ur detta. Det är vi människor som känner kraven, det är vi människor som kräver en massa av varandra. Inte Gud genom Mose. Det Gud kräver är att vi uppför oss som människor värd namnet, och då behöver vi de 10 orden, 10 bud brukar vi beteckna dem som.  Men det är bud till Liv. Det Jesus har gjort, är att visa att Gud är med oss, han är ju Gud med oss, Immanuel heter det på hebreiska. Och detta ’oss’, tror vi, är inte bara Israels folk, utan genom Pingstens händelser är förbundet öppnat för oss alla. Vi är med, vi får leva vårt liv enligt de råd Mose kom med. (Och som icke-judiska troende behöver vi inte hålla alla de regler som finns i GT.) Och det är det resten av psalmen och Evangelietexten handlar om. Ordet fanns redan från början. Det är inget som kommer sedan. Det fanns, innan jorden blev till, och jorden blev till genom det. Gud talade… och det blev. Och där i Ordet fanns fanns liv, vårt liv, det liv vi känner till, och som ibland är så svårt och obegripligt.  Och det får vara det, vi kan inte begripa Gud, vi kan inte begripa livet, för så snart vi försöka gripa, ta livet i vår hand, så tar vi liv, och det är synonym med att döda, med att dö. Corona tar liv, vi ska inte ta liv, vi ska leva, i samklang med Ordet, som ger liv. Och när vårt liv tar slut, förr eller senare, så går livet tillbaka till där Ordet har utgått ifrån, till Gud. För Gud är ljus och liv. Och ljuset lyser i mörkret, in i vårt mörker, och mörkret har inte övervunnit det.

Det är också en av Midsommarens budskap. Ljuset, sommarljuset, finns inte här för att stanna i samma sommarintensitet, men det kan inte övervinnas av mörkret. Ljuset segrar. För det har Gud sagt. Det finns i hans Ord.

Psalm 331

1.Ljus som liv åt världen gav, halleluja,
här sin boning bland oss tar. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleuja.

2.Lyser i den mörka natt, halleluja,
över döden har det makt. Halleluja.
Ära vare ….

3.Vittnesbörd Johannes bar, halleluja,
om det ljus som gryr i dag. Halleluja.
Ära vare …

4.Hit från himlen nåd blev sänkt, halleluja,
fast vår dörr var låst och stängd. Halleluja.
Ära vare …

5.Nu Guds kärlek tag emot! Halleluja.
Den ger kraft till tro och bot. Halleluja.
Ära vare …

[6. Moses gav oss lag och krav, halleluja.
Jesus lyfter bördan av. Halleluja.
Ära vare …]

7. Skaparljus, du livets ord, halleluja,
sök vårt hjärta, led vår fot. Halleluja.
Ära vare dig, o Gud. Halleluja.
Lov ske dig, Guds ende Son. Halleluja.