Ord och känsla

Jag är en passionerad textredigerare. För en tid sedan hittade jag en kort kommuntext som jag plockade sönder och samman och byggde upp till något nytt. 

Vilka är dina svåraste texter? Mina är de jag skriver på Facebook – de ger mig sådan prestationsångest. Den här kvällen, som jag nu ska berätta om, samlade jag mod, våndades och landade till sist i en oväntad insikt.

Orden studsar mot mig när jag öppnar morgontidningen, samtidigt som jag sätter mig ner med dagens första kopp kaffe: ”Mamma dömd i narkotikahärva”.

Japp. Precis så känner jag när jag vill läsa något, men tappar all lust för att jag möts av en enda lång textmassa.

Du är inte först att läsa. Monika var först. Sedan var det Sofia. Jag skulle nämligen aldrig publicera en text utan att först anlita en läskompis. Sofia och Monika är mina. Och det här är den smärtsamma berättelsen om hur jag kom fram till varför läskompisar är så viktiga.

Hur började du skriva? Och vad skriver du? Oavsett om du skriver för byrålådan, drömmer om en bok, är språkpolis eller jobbar i Svenska kyrkan och publicerar på webben eller här på bloggen, bloggar jag för dig.