Liknelsen Jesus berättar idag gör motstånd. Liknelsens förebild är en osympatisk, ohederlig och självisk typ. Men varför framställer Jesus honom i så positiva ordalag? Hur kan en sådan ohederlig människa var ett föredöme?
För att förstå vad Jesus menar får vi leta upp den nyckelvers som kan låsa upp berättelsen för oss. Jag tror vi har den i slutorden av dagens evangelium.
Där säger Jesus att vi måste välja vem vi skall tjäna. Vi kan inte ha flera herrar. Vi måste välja vem vi skall tjäna. Frågan är vem vi väljer. Vi kan inte välja båda. Det går inte att ha två lojaliteter. Jag tror inte det är så svårt att hålla med om det.
De två herrar som Jesus talar om idag är Gud och mammon. Mellan dem måste vi välja. Vi kan inte tjäna dem båda. Gud och mammon är inte förenliga med varandra.
Att Jesus menar att det är Gud som skall vara vår herre och att mammon står i motsatsställning till Gud det förstår vi. Men hur är det med förvaltaren som på något vis ändå är framställd som ett föredöme. Vem tjänade han? Jo, mammon. Så på så vis är han inget föredöme för den som vill tjäna Gud. Men på vilket vis är han en förebild? Jo, han var konsekvent och han var trogen den han tjänade. Han hade inga skrupler om metoderna för hur han skulle förmera sitt kapital. Han gick t o m så långt att han förskingrade sin herres förmögenhet. Men när han så blir avslöjad så fortsätter han. Han är konsekvent. Han gör vad han kan för att försäkra sig om ett kapital efter han tagit sitt straff. Metoden är också att luras, att med oärliga metoder köper han sig vänner.
Nu är inte, det som Jesus kallar för mammon, något ont i sig. Alla behöver av mammons goda för att kunna leva. För till mammon hör sådant som pengar, egendomar. Men också kunskap, skönhet, förmågor av olika slag, talanger, allt sådant hör till det vi kan kalla för mammon. Mammon är alla de resurser vi som individer förfogar över. Men det också något vi har att förvalta gemensamt. Hur viktigt är det inte då att sträva efter en rättvis fördelning av jordens resurser.
Så mammon är inget vi kan välja bort. Vi klarar inte livet utan mammons goda. Valet är inte Gud eller mammon. Vi behöver båda. Men vi kan inte ha båda som herre. För att få ett rätt förhållande till det skapade, resurser vi fått, mammon, måste givaren vara vår herre. Vi kan inte vara slavar under det skapade, det materiella. Gud måste vara vår Herre. Det är honom vi i alla lägen få vara trogna så att vi kan bevara vår frihet. För mammon gör oss inte fria, även om vi oftar inbillar oss det. Om jag bara hade en miljon så? Tänk en vint på triss skulle reda ut alla mina problem osv.
Har du och jag Gud som vår herre? Är det så, då är det till honom vi får hålla oss. I vår trohet till Gud får vi ha den ohederliga förvaltaren trohet som föredöme. På samma vis som den ohederlige förvaltaren var trogen mammon, får vi som har Gud som herre, vara honom trogen. Mammon kommer vi inte undan, men vi får inte ha honom som herre.
Men säger Jesus, vi skall använda oss mammon. Vi skall vara Gud trogen, men vi skall använda oss av mammon. När Jesus uppmanar oss till det, så kallar han mammon för ohederlig. Vi skall använda oss av den ohederliga mammon för att skaffa oss vänner som tar emot oss i evighetens hyddor då mammon lämnar oss i sticket, säger Jesus.
När jag läser det hur Jesus kallar mammon för ohederlig, så måste jag medge att det är lätt att haka upp sig på uttrycket. Varför kunde Jesus inte bara sagt att vi skall använda oss av mammon för att skaffa oss vänner i evighetens hyddor? Varför måste han lägga till ohederliga mammon? Mammon kan ju vara något mycket gott om jag bara inte blir dess tjänare. Alla de resurser jag förfoga över kan jag ju göra så mycket gott med. Är bara Gud min herre så är mammon något neutralt som jag får använda mig av.
Nu tror jag att Jesus säger ”ohederliga mammon” därför att vi aldrig någonsin skall frestas att lita på mammon. För allt det som hör till mammons sfär, hur gott den är, är det alltid begränsat. Det är helt enkelt något väldigt flyktigt. Ett människoliv är i jämförelse med evigheten, som en av våra poeter beskriver det, ”ett fniss i en katedral”. Att då bygga sitt liv på mammon är att bygga på en dålig grund. För hur kan jag som flyktiga varelse bygga mitt liv, mitt väl på något som är ännu osäkrare. Risken är att jag blir övergiven långt innan ekot av mitt liv har tonat ut i vårt universums katedral.
Vi vet också detta så väldigt väl. Vi vet att pengar, egendomar, ungdom, skönhet, arbete, hälsa osv inte är något som består. Vi kan försöka att få behålla det så länge vi kan genom att förvalta våra egendomar väl, placera våra pengar rätt, motionerar, äta rätt. Jättebra om vi gör så, men det ger oss inga löften om evigt liv, inga löften om att aldrig lida brist, alltid vara friska, unga och vackra. Hur trogna vi än är mammon kommer han att svika oss. Det är precis det som hände med den ohederlige förvaltaren. Att han även sedan han avslöjats fortsatte att göra som förr var bara att skjuta slutet framför sig. Förlorare hade han varit hela tiden.
Men hur skall den som har Gud som sin herre förhålla sig till mammon? Jo, vi skall frimodigt ta vara på det av mammons goda vi fått. Vi får tacka Gud för det, för det är han som gett oss, allt det vi har och vi skall vara frikostiga med hans gåvor, generösa mot varandra. Inte använda det med dolda själviska syften, utan tjäna varandra med det mammons goda vi har. Vi får låta det berika våra, men först och främst låta våra resurser vara medel för att föra ner himmelens vilja och kärlek på vår jord.
Ära vare Faderns och Sonen och den helige Ande, så som det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.
Janåke Hansson
präst
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Amos kapitel 8, vers 4 – 7
Hör detta, ni som trampar på de fattiga och utrotar de svaga i landet! Ni säger: ”När är nymånadsfesten över så att vi kan sälja säd, och sabbaten så att vi får öppna kornboden? Då skall vi minska måtten och lägga på priserna och fuska med vågen, köpa de fattiga för pengar och de nödställda för ett par skor och sälja spillet som säd.” Herren har svurit vid Jakobs stolthet att aldrig glömma något de gjort.
EPISTEL
Till Timotheos kapitel 4, vers 1 – 7
Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja — tålmodigt och med ständig undervisning. Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst. Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron.
EVANGELIUM
Evangeliet enligt Lukas kapitel 16, vers 1 – 13
Han sade också till sina lärjungar: ”Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne beskylldes för att förskingra hans förmögenhet. Mannen kallade till sig honom och sade: ’Vad är det jag hör om dig? Lämna in dina räkenskaper, du kan inte vara kvar som förvaltare.’ Förvaltaren tänkte: ’Vad skall jag göra nu när min herre avskedar mig? Gräva orkar jag inte, och tigga skäms jag för. Jo, jag vet vad jag skall göra så att folk tar emot mig i sina hus när jag mister min tjänst.’ Han skickade efter dem som var skuldsatta hos hans herre, en i sänder, och frågade den förste hur mycket han var skyldig. ’Hundra krus olja’, svarade mannen. Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev, sätt dig genast ner och skriv femtio.’ Sedan frågade han näste man: ’Och du, hur mycket är du skyldig?’ — ’Hundra tunnor vete.’ Då sade han: ’Här är ditt skuldebrev. Skriv åttio.’” Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. ”Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket. Den som är trogen i smått är trogen också i stort, och den som är ohederlig i smått är ohederlig också i stort. Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde? Och om ni inte har varit trogna i fråga om andras egendom, vem vill då ge er det som skall tillhöra er? Ingen tjänare kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”
PSALTAREN
Psaltaren kapitel 8, vers 1 – 10
För körledaren. En psalm av David. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden. Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun. Du har rest ett värn mot dina fiender för att betvinga ovän och hämnare. När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom? Du gjorde honom nästan till en gud, med ära och härlighet krönte du honom. Du lät honom härska över dina verk, allt lade du under hans fötter: får och oxar, all boskap, och markens vilda djur, himlens fåglar och havets fiskar, allt som vandrar havets stigar. Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden.