I lördags var jag i Stockholm på musikalen ”Book of Mormon”. En musikal som bygger på ett South Park-avsnitt om Mormonernas bok. South Park är en tecknad satirserie, känd för sin skarpa kritik och satir över det mesta i samhället.
Musikalen var mycket bra. Proffsigt framförd, duktiga sångare och dansare och musiker – helt enkelt otroligt skickligt gjort.
Och musikalen är inte rädd för att ta upp frågan med AIDS, könsstympning och hur en religion egentligen skapas.
För det var mycket det hela musikalen handlade om. Hur just religionen som Mormonerna tror på.
Men den är fullt applicerbar på varje religion tror jag. Jag funderar ofta på varför vi gör som vi gör i en gudstjänst, varför vi säger som vi gör, varför vi tror som vi gör. Vad är det som säger att just som vi gör i min kyrka och det vi säger på det gudstjänsten jag är med på är det sanna och riktiga?
Ja, det är väl därför vi har våra teologer, som ska hjälpa oss på vägen. Som genom studier och diskussioner ska leda oss som inte är lika bevandrade i alla skrifter.
Vår tro och religion är inte statisk men den är stabil. För mig innebär det att jag kan lita på det som står i bibeln, jag lyssnar på förkunnarna i predikningarna och tar till mig, nöter och blöter och formas. Precis som det ska vara.
En hjälp som vi får och har är den kyrkohandbok som kyrkomötet antog i höstas. Kyrkohandboken är en guidebok för hur vi ska, kan och får fira våra olika gudstjänster. Hur vi ska säga, sjunga och be. Vilka texter vi ska använda och varför.
Kritiken mot kyrkohandboken har i vissa kretsar varit stark, medan den i andra kretsar inte alls kritiserats så mycket.
Jag tror vi ska vara glada över att Guds ord och hur vi firar våra gudstjänster fortfarande berör och rör oss människor stark. Om det inte fanns någon som brydde sig så hade det inte varit bra.
Men låt oss också diskutera med stor lyhördhet, med stor ödmjukhet och med ett öppet hjärta. Låt oss tillsammans söka det bästa sättet att lovsjunga, prisa och fira gudstjänst inför Guds ansikte. För det kan finnas många sätt som är rätt, även om det kan vara ovanligt för mig. Och låt oss gå till botten med varför vi gör på ett sätt och inte ett annat och inte bara godta allt ”för så har vi alltid gjort”.
/Carina Etander Rimborg
kommunikatör