Lisa, må Guds goda Ande vara med dig, nu och alltid. Amen
Lucas, må Guds goda Ande vara med dig, nu och alltid. Amen
Den varma och innerliga bönen om Andens närvaro och ledning in i varje konfirmands liv, den ber vi för över alla konfirmander här på Tjörn. Ja, den bedjes över alla konfirmander över hela vårt land. Det är det allra finaste och viktigaste vi kan göra för våra ungdomar och det är så stort för mig att få vara med vid altarrundeln och lägga handen på en ung människas liv och få önska Guds goda Ande över honom eller henne. Och alla i kyrkan fick be med i orden. Alla fick be om Livgiverskans kraft och mod och hopp den dagen. Och du som är här och är konfirmerad du har också fått ta del av den bönen personligen när du konfirmerades. Bär med dig de orden. Kanske var det några år sedan, kanske var det i nutid.
Helig Ande är en gåva som alla måste bedja ord, helig Ande det är Gud, verksam på vår jord. Halleluja. Orden bildar en sång och påminner oss om Andens verk i världen. Vi får be om Anden i våra liv, att Livgiverskan får fylla oss med Liv och mod och hopp.
Den lilla bebisen som verbalt inte kan tacka Skaparen har ett kroppsspråk som blir till en lovsång. De små händerna. De små tårna. De rör på sig och viftar lite grann. Och vi samlas kring det lilla barnet när det ska döpas och den verbala bönen är; Jag döper dig i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Livets Gud, uppfyll detta barn med din heliga Ande, och hjälp henne att varje dag leva i sitt dop.
Vi ber om Andens liv och mod och hopp in i det nydöpta barnet och det är så fint. För det är så stort att det har fötts en ny människa på jorden. Helt obegripligt egentligen. Precis som varje under är helt obegripligt. Hur ska vi kunna förstå ett under? Det går ju inte med vårt förstånd. Men vi förstår det med den kärlek som vi känner till barnet. Kärleken till en ny människa. Kärleken som manar oss att värna, beskydda, värma och hålla om. Det barnet och alla barn i världen. Och våra egna famnar förmår inte rymma alla så vi får överlämna dem i Guds famn som når långt mer än vi kan ana. Där ryms alla barn, alla små och stora barn och vi alla bärs av Andens vind över världen.
Idag på kyrkans födelsedag, pingstdagen, så välkomnar vi och inviger Svenska kyrkans nya handbok. Det är en historisk dag för vår kyrka för vi har inte haft så många handböcker genom tiderna och den senaste kom 1986. Nu ta vi i bruk en ny och låt oss glädjas! Låt oss glädjas över dess syfte; att med ord, böner, sång och musik forma gudstjänster till Guds ära. Gudstjänster där människor, små och stora får ta emot dopets heliga sakrament. Gudstjänster där unga människor, konfirmander, säger JA, till sitt dop. Gudstjänster där människor, inför Gud, säger JA till varandra och kärleken. Gudstjänster där vi får överlämna dem som gått igenom tiden, lämna dem tillbaka till Gud som en gång skapade dem. Gudstjänster där vi möts på söndagar och vardagar och delar tro och liv och hopp och kärlek. Där vi sjunger, skriker ut vårt Kyrie , Gud, förbarma dig över allt ont som sker. Där vi sjunger vårt Gloria, vår lovsång till Gud. Där vi delar det heliga sakramentet, nattvardens mysterium. Där vi ber vår förbön för världen och oss själva. Där vi får ta emot Guds rika välsignelse som har ljudit över världen i tusentals år och fortsätter att ljuda. Gudstjänster som formar oss, stärker oss, rätar upp våra krökta ryggar, hjälper oss att leva och formar vår kyrka. Låt oss fortsätta fira gudstjänst för vi behöver det. För vår egen del och för att vi behöver mötas tillsammans som församling. Vi behöver dela glädje och sorg, hopp och liv och tro och kärlek.
Den första kristna kyrkan, denna spillra av människor som trotsade Romarrikets förbud mot gudstjänst och tillbedjan av vår Levande Gud, de får en underbar pingstdag! Boken Apostlagärningarna berättar för oss hur det var den dagen. Det är högljudda åskknallar, det är stor förvirring, det är eld och lågor när Anden kommer till dem och så möts de i språket. Deras tungor förvandlas, ja allt i dem förvandlas! Så finns ju en fortsättning till vår episteltext idag som jag uppmanar dig att läsa, fortsättningen där Petrus förklarar vad som händer. Det talet är ett statement det skulle nog många stämma in i. Han ger svar på tal till dem som tror att människorna som fått Anden är berusade när han tar sin utgångspunkt i profeten Joel. Allting är en del i Guds plan för världen. Precis som allting är. Gud har inte övergett oss och Gud har en plan för våra egna liv och en plan för hela skapelsen. Och till de som fortfarande är frågande efter hans klargörande tal har han en uppmaning som gäller också oss idag; ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder. Då får ni den heliga Anden som gåva.”
Så idag, på kyrkans födelsedag, låt oss fira gudstjänst med helig glädje till Guds ära. Låt oss be om att helig Ande må förnya hela Guds skapelse. Nu och i all evighet.
Så får vi vara en stund i Guds tystnad. Vi får vila. Vi får ge plats åt det ordlösa.
Vi ber med ord av Augustinus som levde på 300talet;
Andas i mig, heliga Ande, så att jag tänker heliga tankar. Mana mig, heliga Ande, så att jag gör det som är heligt. Dra mig närmare dig, heliga Ande, så att jag älskar det som är heligt. Styrk mig heliga Ande, så att jag skyddar det heliga. Vakta över mig, heliga Ande, så att jag ger akt på det som är heligt. Amen
En kommentar
Rolf Pettersson säger
22 maj 2018 – 04:11Jag undrar hur man gör när man inviger en kyrkohandbok? Sedan har jag missat att kyrkohandboken talar om Den helige Ande som Livgiverskan. Var står det så?
Carina Etander Rimborg svarar
9 maj 2025 – 08:01Hej Rolf!
Först ber jag om ursäkt för att du har fått vänta på svar på din kommentar, jag har varit tjänstledig en dag.
När det gäller invigning eller mottagande av kyrkohandboken har det gått ut förslag från kyrkokansliet, att det under gudstjänsten kan uppmärksammas att vi i Svenska kyrkan har en ny handbok. Svårare än så är det inte.
När det gäller din andra fråga så står det inte i kyrkohandboken om Den heliga Ande som Livgiverskan. Utan det är prästens predikan du läser på vår blogg. Så min veterligen finns inte det med i kyrkohandboken.
/Carina Etander Rimborg
kommunikatör