I morse såg jag en repris av ”Uppdrag granskning” och ”Vad hände sen” där journalist Anna Lindman återvänt till Knutby och pratat med de som varit med i församlingen. Vad som hände, varför de gjorde som de gjorde, sa som de sa, ljög och misshandlade sina församlingsmedlemmar.
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/knutby-fran-paradis-till-helvete
Det var en liten levande pingstförsamling som blev en livsfarlig sekt och där helt vanliga, kloka, engagerade människor gick in i ett förhållningssätt och ett beteende till sina självutnämnda ledare som, för oss utomstående, verkar helt knäppt. Och det är detta som gång efter annan händer när något, som från början kan verkat så bra, stänger in sig, och håller sig för sig själv och ger sig själv eget tolkningsföreträde.
Det är därför jag tycker och vet att det är så viktigt med öppen demokrati. Med ett ledarskap som måste förhålla sig till andra, till en styrelse, till revisorer, till medlemmarna – utan att stänga in sig. Utan att vara en despot. Det är därför det är viktigt att vi hela tiden har en levande och öppen teologisk diskussion. Självklart har vi bibeln till rättesnöre, men jag ska inte vara ensam om att tolka eller har tolkningsföreträde. Jag måste göra det tillsammans och i öppen dialog.
För det är livsfarligt att bli en sekt. Jag ska inte vara ett frö i vinden, jag ska inte bara låta mig föras hit och dit – men jag ska heller inte stå bergfast utan att våga flytta mig. Jag ska vara som det levande trädet som Jesus pratar om i vinstocken och grenarna. Och det ska vara öppet och tillsammans.
Därför är jag också stolt över min Svenska kyrkan, som är och vill vara öppen, som rör på sig och som samtidigt står med rötterna fast i Jesus Kristus. Vi tycker inte alltid lika i Svenska kyrkan (hmm.. ganska sällan känns det som ibland) men vi kan lämna det när vi firar gudstjänst tillsammans och delar bröd och vin, sjunger och ber tillsammans. Vi använder olika uttryck, olika sånger och olika böner. Och vi grälar, vi debatterar – men vi gör det öppet. Låt oss värna den öppenheten och den mångfalden – så att vi aldrig ska falla i fällan och bli en sekt om utestänger och gör skillnad på människor.
/Carina Etander Rimborg
kommunikatör