När jag hör ordet meditation så tänker jag på buddister som sitter i lotusställning med händerna på knäna och hummar konstigt eller upprepar ett mantra.
Jag frågar runt bland mina kamrater och de allra flesta av dem får en liknande bild i huvudet. Den vanligaste uppfattningen är att meditation inte har något med kristendom att göra.
Så hur kan det finnas kristen meditation och vad är det?
Jag pratar med präst Malin Ringfelter, som leder kristen djupmeditation i Valla kyrka.
Är inte meditation bara en massa flum?
– Nej, säger Malin och ser allvarligt på mig. Kristen meditation har funnits beskriven sedan 300-talet efter Kristus. Det finns många kända eremiter och munkar som ägnat sig åt meditation. Även Jesus gav sig ut i öknen för att be och vara stilla. Det är ett sätt att söka Gud. En av de mest kända munkarna, och som står bakom den tradition som vi använder oss av, är Jesuitordens grundare Ignatius av Loyola.
Hur går det till rent praktiskt?
– Du kommer till Valla kyrka och vi sitter framme i koret. Antingen på en stol eller på en bönepall. Detta för att kroppen ska sitta i en skön ställning som hjälper dig att slappna av och inte bli spänd. Om det är omöjligt för dig att sitta så, går det bra att ligga ner. Detta är en gudstjänst så vi startar alltid med klockringning.
– Jag berättar att vi håller tystnaden i exakt 20 minuter och att det inte gör någonting om kroppen låter, att man börjar hosta eller så. Det är ganska vanligt att magen låter, till exempel när du slappnar av. Alla andas i sin egen takt. Efter exakt 20 minuter säger jag ”amen” och tystnaden är slut. Så läser jag välsignelsen och gudstjästen är slut. Den som vill får stanna kvar och prata eller så kan du gå direkt hem.
Tyst i 20 minuter, känns inte det konstigt?
– Nej, ler Malin, när du vet att det är tidsbegränsat så blir det en vila i tystnaden, precis som det är tänkt.
– Det är skillnad mot när det plötsligt blir tyst i en vanligt gudstjänst, då kan man börja skruva på sig efter en minut eller så, för då kan det kännas konstigt. Men här fungerar det utmärkt.
Brukar du ge ett bibelord att tänka på?
– Jag vet att det fungerar så ibland. Men så gör inte vi i Valla kyrka. Istället övar vi oss på att låta tankarna bara ”vandra förbi”. De ska liksom bara ”försvinna”, säger Malin och gör en svischande rörelse med handen.
– Det här blir ett sätt att närma sig Gud utan att använda ord.
När du säger så tänker jag på teflon, att det bara rinner av.
– Haha, ja, skrattar Malin, så skulle man kunna säga. Det är en övningssak, att lära sig att låta tankarna som dyker upp bara ”försvinna”. Det ska bara vara jag och Gud. Det handlar om att lära sig att släppa – ibland är det svårt, ibland är det en befrielse.
Kan vem som helst vara med på kristen djupmeditation?
– Både ja och nej, egentligen svarar Malin eftertänksamt.
– Jag tror att du behöver känna en längtan efter att vilja pröva den här metoden för att komma närmare Gud. Att vilja känna Guds kärlek och se vad den är. Det handlar om att det bara är jag och Gud. Och det är en övning, det är något som går lättare när du testat några gånger. Det är inget som kommer med automatik, utan du måste öva på det här.
Varför kan jag inte bara sitta hemma och göra detta, varför ska det vara i kyrkan?
– Dels blir det tydligt att det är en gudstjänst, med klockringningen och välsignelsen. Dels finns det något stort i att få vara tysta gemensamt. Det händer verkligen något i tystnaden och när vi närmar oss Gud tillsammans.
Är det helt tyst?
– Ja, vi har det helt tyst. Även om vi kan höra ljuden utanför kyrkan, och även inne i kyrkan. En klocka som tickar kanske, det knäpper i huset. Men vi har det helt tyst. Ingen musik.
– Det finns få ordlösa platser i vårt samhälle i dag, säger Malin, detta är en möjlighet till att få sitta i tystnaden tillsammans.
– Och ord kan ibland kännas hånfulla, beroende på var jag befinner mig i livet och vad jag har varit med om. Att då få fira gudstjänst i total tystnad blir ett sätt att möta Gud utan att hindras av ord eller musik.
Jag tänker att om jag skulle sitta tyst i 20 minuter så skulle kanske saker komma upp inom mig som blir jobbiga. Vad gör jag då?
– Det finns alltid möjlighet att samtala efteråt. Antingen tillsammans eller att du kan få ett eget samtal med mig som präst, som vi bestämmer tid för. Både själavård eller bikt.
Vad skulle du säga till någon som vill pröva på?
– Välkommen! För mig har den ordlösa gudstjänsten fått betyda mycket och jag tror att det är ett sätt som kan fungera för många fler. Det är ett bra komplement i vår värld full av ljud och ord.
Carina Etander Rimborg
kommunikatör