Judarna i de trakterna försökte antingen ta sig igenom området så snabbt som möjligt eller så undvek de att gå igenom helt och hållet och tog istället en omväg runt. Anledningen till detta var att Samarierna som tidigare hört till samma folk som judarna till skillnad från dem beblandat sig med andra stammar och influerats av deras seder. Vi ser kanske idag på denna utveckling som något väldigt naturligt. Kristna i Afrika, Ryssland och Sverige tillber samma Gud på olika sätt, och egna traditioner och bruk föds genom sammansmältningen av olika kulturer och världsåskådningar.

För de flesta av den tidens judar var dock denna sorts beblandning oacceptabel. Jesus däremot, han viker inte av från vägen utan går rätt in i Samarien och stannar vid Jakobs källa. Då kom en kvinna, och Johannes är tydlig med tiden då kvinnan dyker upp. Hon kommer till brunnen mitt på dagen när solen är som starkast. De andra i byn hämtade troligtvis vatten på morgonen eller senare på kvällen, men inte hon.

När kvinnan öste upp bad Jesus henne om vatten och hon svarade honom:

”Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna”.

Jesus svarade henne:

”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten”.

Jesus som visste precis vad hon bar på, leder samtalet djupare än vad förutfattade meningar och ”vi och dem tänk” ibland tillåter. Kvinnan frågar förstås vad han menar med levande vatten och hur han skulle få tag på det när han inte hade något att ösa upp med. Men Jesus talade så klart inte om sådant vatten som fanns i brunnen och sade:

”den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig”.

Kvinnan ber då honom att han skall ge henne det vattnet, så att hon slipper ta sig till brunnen varje dag. Det är inte helt självklart i texten hur hon svarar Jesus men jag har läst det som att hon gör det med ironi i rösten.

Jesus ber henne då hämta sin man och hon förklarar att hon inte har någon man. Jesus svarade henne då:

”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man”.

Med de orden förändras allt och Jesus hade satt fingret på anledningen till varför hon valde att hämta vatten vid den tid då ingen annan gjorde det. kvinnan förstår nu att Jesus inte är vem som helst och säger:

”Herre, jag ser att du är en profet”.

Kvinnan fortsätter och frågar Jesus huruvida det är där hennes folk och deras tempel finns eller där Judarnas tempel ligger som den rätta platsen att tillbe på finns. Jesus svarar då:

”den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning”. Hon säger då: ”Jag vet att Messias kommer och när han kommer skall han låta oss veta allt”.

Och får som svar av Jesus: ”Det är jag, den som talar till dig”.

Kvinnan hade nu gått från ironiska svar till: ”Jag ser att du är profet” till att nu slutligen förstå att Jesus är mer än det och lämnar sin vattenkruka och skyndar bort till staden för att berätta för alla att hon tror att hon funnit Messias.

Det var en process för kvinnan att förstå vem Jesus var. Sakta men säkert öppnades dock hennes ögon upp och till slut insåg hon att den enkla mannen hon pratade med var Messias själv. Gud mötte henne i det vardagliga, mitt i livet med dess glädje och sorgeämnen med samma erbjudande om levande vatten, kärlek och liv som står kvar för oss idag.

Vi får tillsammans be att Jesus skall komma till oss och öppna upp våra ögon för vem han är så att vi blir styrkta att visa på honom i ord och handling och tacka honom för att han vill ge oss det eviga livet för att vi en dag skall få möta honom öga mot öga.

Amen.

Erik Gislason

Prästpraktikant på Svenska kyrkan Tjörn
Predikan hölls ursprungligen i Klövedals kyrka den 20 januari 2019

Andra söndagen efter trettondagens evangelietext var hämtade från Joh 4:5-26