Och att vara präst är så roligt och så omväxlande, om man vill och vågar. Det gör jag.

I vår församlingsgård i Skärhamn har vi en grupp som vi kalla Stickcafé. Jovisst handlar det om att handarbeta, men lika mycket en träffpunkt för alla som vill. En trygg plats där du kan få vara som du är och du är välkommen. En del stickar, andra syr eller virkar eller bara sitter där och lyssnar och pratar. Det är helt okey och alla är lika välkomna.

Nu är jag som jag är, och det innebär att jag ibland kastar mig ut i olika saker som jag inte vet något om, eller behärskar. Men jag vill och jag är nyfiken. Så när jag kom dit i tisdags så visade en av kvinnorna mig ett fantastiskt fint garn i en härlig korallröd färg. Åh vad jag gillade färgen!  Då sa kvinnan till mig, du borde sticka en tröja åt dig. Det är bara att kolla på internet på en speciell sajt, där hittar du mönster.

Så upp och kolla i jobbdatorn och ner kom jag med 10 olika tröjor i olika modeller. Så bestämde jag mig, för en längre variant, med mönster och flätor och allt möjligt. Hm…väldigt avancerat!

Men skam den som ger sig, jag talade om för alla att detta blir mitt projekt och jag skall dokumentera det i bloggen och jag tänker att det kommer att innehålla teologi på hög nivå….

Jag fick hjälpa att nysta upp garnet från härvan och det påminner mig om hur många gånger jag fick hjälpa min mamma att göra just det. Jag satte mig på golvet framför en kvinna som nystade eftersom det var mest praktisk och någon utbrast att ”det hade aldrig präst x gjort” och de var glada över att det gått framåt i utvecklingen, både med kyrkan och prästerna.

Sedan skulle jag börja sticka, då får man titta på mönstret, som är  flera sidor långt, och börja lägga upp 22 maskor. Jag gjorde det tre gånger innan det blev bra. Först blev det för hårt, sedan tappade jag maskor och till slut så blev det alldeles lagom.

Sedan stickade jag två varv rätstickning. Nu skall jag börja på mönstret. Det kräver noggrannhet och att det blir lite stilla kring mig. Då kom jag att tänka på en sång som vi sjöng i min gamla kyrkokör och hur herrarna i kören briljerade med sin stämma, och vi alla skrattade gott när jag sjöng.

Hon får inte vara med i våran syförening mer,

ja jag säger bara de’ så har jag ingenting sagt.

Nej, hon får inte vara med i våran syförening mer,

och så sticka vi väl vidare i boogie-woogie-takt.

Virka och verka och vänd uppå din nästa,

tyd det till det bästa, en avig och en rät.

Noppa och stoppa och se’n så tar vi nålen,

sticker den i svålen, en avig och en rät.

Fortsättning följer på mitt stickprojekt….

Janna Pollari Lindström

Präst Svenska kyrkan Tjörn och arbetsledare Stenkyrka församling

Fredagsblogg 190215