Jag har faktiskt inte stickat speciellt mycket, i alla fall inte långt. Men jag har börjat om flera gånger, säkert minst 10 gånger. Först blev det för hårt och sedan för löst, sedan tappade jag maskor och när jag stickat två varv med räta och skulle gå in på mönsterdelen, då blev det svårt. Det finns många olika små tecken som jag skall tyda, och alla betyder de olika saker. Alltså hur jag skall sticka.

Det gick allt bra till början med, men sen kom ett tecken som jag inte förstod. Jag läste och läste förklaringen och provade och provade. Nej, det förstod jag inte. Så jag repade upp och började om.

Be om hjälp
Till slut är det bara att krypa till korset och be om hjälp. Det är tur att jag har så många kloka och duktiga kvinnor som kan handarbeta runtomkring mig. Hjälp fick jag och nu kan jag nog sticka en bit.

Det som jag kan bli fascinerad över hos mig själv, när jag skall göra sådana här tålamodskrävande jobb. Är att jag faktiskt har tålamod och även om jag började om säkert minst 10 ggr så blev jag inte arg, inte irriterad. Men jag inser också att jag sätter höga krav på mig själv och vill prestera det bästa. Därför börjar jag om, så det blir bra och jag vill ju att resultatet skall bli bra.

Jag tänker att det är så här våra liv är, vi börjar om hela tiden. Ibland får vi göra oss samma erfarenheter många gånger om, innan vi lär oss något. Och ibland får vi bara börja om en gång, eftersom vi förstått vad vi skulle göra, eller inte göra.

Tillåtande
Att faktiskt få tillåta sig att göra fel, göra om och göra rätt. Det är viktigt för mig. Vi är bara enkla vanliga fantastiska människor och vi får lov att misslyckas och göra fel. Förhoppningsvis så lär vi oss något av det , eller så gör vi inte det. Eftersom det är meningslöst och inte är viktigt.

Men att få börja om, det är härligt. Allting ligger där framför mig, fullständigt orört och helt. Jag ger livet ännu en chans igen och kastar mig ut i det okända.

Och jag vet att jag är buren och beskyddad av Gud. Jag blir förlåten oavsett om jag förtjänar det eller inte. Det är nåd.

Så då kan jag börja om på min stickning och verkligen glädjas över de som kan sticka och trollar fram de mest fantastiska saker mellan sina händer.

Jaana Pollari Lindström

Präst Svenska kyrkan Tjörn och arbetsledare Stenkyrka församling

Ett inslag i fredagsbloggen, skriven till 190222. Publicerad måndag 190225