De flesta kanske tänker att man måste avstå från mat. Och festdagarna innan fastan inleds heter ju karneval, vilket betyder just ”bort från kött”, men det går även att avstå från annat. Det viktiga tycker jag är vad som händer när du avstår från något. Oavsett om det är all mat, en viss typ av mat eller något annat som tar upp för stor del av ditt liv.
För att kunna förändra måste man ge utrymme för förändringen. Har du fullt upp med så väl saker som aktiviteter och en hjärna full med tankar och kom-ihåg så finns det kanske inte plats för något mer. Men när man avstår, det är då det kan hända. Därför tycker jag att fastan är viktig och betydelsefull. Inte minst i vårt samhälle där hjulen inte bara snurrar på utan uppehåll, utan också i allt högre hastighet. Om man stannar upp, vad händer då?
Att inte klaga
En vän till mig klagofastade ett år. Utan att informera sin omgivning. Alla samtal fick bara handla om positiva saker eller hur man konkret kunde förändra något. Hon märkte att när hon inte klagade så dog vissa samtal ur, det fanns personer i hennes närhet som hon i princip bara klagade tillsammans med. Det dåliga vädret, tråkiga tv-program, att maten inte längre höll måttet på lunchrestaurangen. Fel och brister i det oändliga. Jag tror att vi alla har samtal som går i de spåren. Det blir en vana som är svår att bryta, svår att ens inse att vi inte pratar om något annat, något av verklig betydelse, utan faktiskt bara klagar och är negativa.
Hon upptäckte också att hon blev mycket mer lösningsorienterad och hjälpsam. En trasig hiss blev inte till ett klagomål, utan till ett samtal när hon felanmälde och försökte hitta lösningar åt de grannar som inte själva kunde bära upp de tunga matkassarna, tills hissen skulle vara lagad. Hon såg saker i ett större perspektiv och släppte sin egen bubbla. Vilken lärdom!
Tid för reflektion
I år kommer jag inte hålla sträng fasta. Jag skulle vilja avstå från datorn, inte minst sociala medier, men eftersom det är en del av mitt jobb, blir det svårt… Min chef kanske inte blir så glad. Jag borde kanske avstå från sötsaker, men då känner jag främst att jag fastnar i det av samhället påhejade hälsoidealet och inte så mycket av att hitta fram, eller in, till något. Blir inte så mycket andlighet över det. Däremot tänker jag, och hoppas, att jag kommer att reflektera mer. Ta mig tid på kvällarna och sitta i tystnad en stund. Låta tankarna fara iväg utan sällskap av mobilen. Börjar dessutom fasteperioden med en retreathelg, som visserligen inte är i tystnad, men där tempot ändå är långsammare och det finns tid för reflekterande samtal där vi alla får prata till punkt. Blir bra.
Få se om jag kommer fram till något under de kommande 40 dagarna. Om det blir något nytt som sker. Förhoppningen är att komma närmare mig själv och därmed också närmare Gud.
Tina Augustsson
Kommunikatör
Svenska kyrkan Tjörn