Varje gång vi träffas så samlas vi i en ring och pratar lite med varandra, kollar upp hur alla mår, väntar på de som har svårt att komma upp på morgonen. Vi har en andakt där vi läser ur någon andaktsbok. Denna gång använde vi Fridlyst, som är en konfirmandandaktsbok som några från Karlstads stift har gjort.

Denna gång handlade andakten om dopbefallningen.

”Gå ut och gör alla folk till lärjungar, Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn och lär dem att följa alla bud jag gett er, jag är med er alla dagar in till tidens slut.”

Att Jesus sökte upp människor som han såg, människor som behövde få upprättas och människor som fick ta del av hans budskap. Sedan talade han om för sina lärjungar, att nu skall ni gå ut och döpa, när jag inte finns på jorden mer.

Vi pratade om att denna dopbefallning läser man både på dopet och på konfirmationen. Du döps som ett litet barn, för det mesta, ett val som dina föräldrar gjort. Du döps i en för lång klänning, så du har något att växa i. Tills den dag du vill gå till konfirmationsläsning och konfirmera dig. Konfirmera som kommer av ordet Confirmare, som betyder bekräftelse. Du bekräftar ditt dop och du lär dig varför du är döpt.

En vandring i kyrkan

Vi gick sedan en vandring i kyrkan med ungdomarna där de fick gå runt i tystnad till olika stationer där olika aspekter av dopet togs upp.

• Ljuset, Jag är världens ljus, den som följer mig skall inte vandra i mörkret, utan ha livets ljus.
• Vattnet, allt liv är vatten och beroende av vatten. Vi börjar våra liv i mammas mage, där vi ligger i vatten. Vatten som vi sänks ner i och dör, för att komma upp igen och födas på nytt. Till ett liv tillsammans med Jesus, som kristen och tillsammans med alla andra döpta på Tjörn och i den världsvida kyrkan.
• Att vi är skapade till Guds avbild, till man och kvinna är vi skapade, och vi är alla unika och värdefulla.
• Vi pratade om namnet som en identitet, inte att vi får våra namn i dopet. Namnet som säger vem vi är, och som vi bekräftar i dopet, när vi säger namnet högt.

Sedan fick de själva ”leka” dop. De valde ut vem som skulle vara präst, föräldrar, faddrar och vänner. De fick följa kyrkoordningen för dop. Det gav en del spännande samtal och även ett stort allvar. Nu gör vi dop på riktigt.

Naturligtvis kom den vanliga frågan hur jag skulle göra när jag döper konfirmanderna. Skulle jag lyfta upp dem? Nej, sa jag och förklarade att jag kommer att ha vatten på deras huvuden tre gånger. Då sa en annan konfirmand, annars får du väl börja styrketräna nu.

Samtal på riktigt
Det som jag blev lite förvånad över var, att när vi sedan pratade om att nästa gång ska vi prata om döden. Då säger konfirmanderna, får vi leka begravning då, på riktigt med den röda boken (kyrkohandboken).

Självklart får ni det.

Jag tänker att vi inte alls ska underskatta ungdomarna och att de vill göra saker på riktigt. Som en förberedelse på vad som de kommer att vara med om i livet. Sedan är det mycket bättre att göra saker, de fastnar bättre i våra sinnen och kroppar.

Ja, det är verkligen roligt, och ibland jobbigt, med ungdomar. De ger så mycket och ställer bra frågor och är verkligen intresserade. Och när vi lärt känna dem, så kommer de riktigt fina samtalen och frågorna. Där vi måste finnas och vara lyhörda och ta dem på allvar.

Jaana Pollari Lindström

Präst Svenska kyrkan Tjörn och arbetsledare Stenkyrka församling

Bild: Jaana Pollari Lindström

Läs mer om konfirmation.
Senare i vår kommer alla som i år fyller 14 år få en inbjudan till konfirmandgrupperna som börjar i höst.