Jag läser episteltexten som kommer från Första Korinthierbrevet 10, där står det;

” Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så ni kommer genom den.”

Det är så befriande tycker jag med dessa ord. Gud ger oss inte mer än vad vi själva kan bära och orka med. Även om vi inte själva tänker och tycker det. Jag tycker att jag hela tiden ser det i livet. När det är tufft eller när jag inte vet och inte har kontroll. Så ordnar det sig alltid. Jag får aldrig mer än jag klarar av.Speciellt då jag känner att nu prövas jag. Varför skall det inte gå enkelt för mig? Varför måste jag utsättas för just detta? Kan jag inte bara få slippa?

Men så enkelt är inte livet, det vet vi som varit med ett tag. Livet är ibland hårt och orättvist och vi ser absolut ingen mening i det. Det kan också vara för att det inte finns någon mening. Men när jag prövas, då blir det frustrerande och svårt. Tankarna far fram och tillbaka och jag får ingen reda på dem. Det är verkligen dimmigt och grått.

Jag vill att jag skall hitta en lösning och att livet skall bli enkelt igen. Men det kommer inte tillräckligt fort och jag hittar inte den rätta lösningen. Men så helt plötsligt, när jag vågar se åt ett annat håll. Kanske släpper taget och bara är. Då kommer lösningen, den känns i hela kroppen och jag vet att nu har jag hittat rätt väg att gå.

Och det är en befrielse. Livet blir lätt att gå igen och precis som det är ute just nu. Mörkt och grått och regnigt, ogenomträngligt. Så plötsligt kommer solen och allting känns bra igen.

Då får vi ta till oss sinnesrobönens ord;

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden.

Gud ge mig sinnesro.

Janna Pollari Lindström

Präst Svenska kyrkan Tjörn och arbetsledare Stenkyrka församling

Sinnesrobönen finns även som psalm i ”Psalmer i 2000 talet, psalm 816.