Jag stannar till och tar en bild med mobilen. Tittar på bilden och upptäcker i den även himlens blänk som omsluter det gula, som jag inte alls uppfattat med blotta ögat. Bilden är vacker i mina ögon, vackrare än verkligheten.

Vi skolas in i att tycka vissa saker är vackrare än andra. Huspriserna på västkusten speglar att det är vackrare, och därmed mer status, med havsutsikt. Motsvarande villa med skogen inpå tomtgränsen är billigare av anledningar som ingen vet när det startade eller av vem. Trender får oss att tycka att en viss färg är snygg ena säsongen, i år är det tydligen gult, men en annan säsong är den ful igen. Och plötsligt ska alla ha en ananas i guld hemma, om det är så är i form av ljusstakar, på kuddfodralet eller som skål. Jag skulle tro att loppisarna snart kommer att vara fulla av övergivna guldananaser… Det här är nog ingenting vi funderar särskilt mycket över, så är det bara. Vi accepterar det och plötsligt står det en ananas i guld hemma…

Vem bestämmer
Den där bilden med det gula och himlens blänk förföljer mig i tanken under några dagar. Vad är vackert? Och vem bestämmer det? Vi vet nog alla med oss att vi gjort val utifrån andras preferenser fastän att vi vet att vi inte gillar det egentligen. Och att vi sagt till andra vad som är rätt utifrån vår egen smak. Pengar är en stark bidragande orsak, det finns en inbyggd mekanisk i att ”dyrt är fint”. Och i det en strävan efter det onåbara eller en växande avundsjuka mot dem som har.

Uttrycket att vad som är fint utgår från betraktarens öga, tilltalar mig och säkert många med mig. Att det är upp till var och en att bestämma vad som är snyggt. Det låter väldigt rimligt. Men så enkelt är det så klart inte. Det finns starka normer och andra krafter som styr mer än vad vi vill och tror. Och att bena ut vad som är vad, kan vara svårt. Lager av lager av erfarenheter och intryck, år efter år sätter sina spår. Kanske är det inte eller önskvärt.

Olika perspektiv
Däremot tror jag som alltid att det är viktigt att låta tiden stanna upp, blunda och känna ända ner i djupet. Rent av livsviktigt. Och viktigare än någonsin. Det händer för mycket runtomkring att det är alldeles för lätt att tappa bort sig. Att komma hem med en guldannanas som är omodern om ett tag, är egentligen ingen stor sak, däremot blir det en större fråga när det vackra sätts in i andra sammanhang och perspektiv. Vad är en vacker människa? Är jag vacker eller ful? Hur tänker jag om mig själv och andra? Det är då det bränner till på riktigt.

Du bestämmer vad som är vackert i ditt liv, däremot finns det olika versioner av verkligheten. Ibland ser vi himlens blänk, ibland inte. Däremot tror jag att den alltid finns där och omsluter oss, oavsett om vi känner oss vackra eller fula.

Tina Augustsson

Kommunikatör Svenska kyrkan Tjörn