Just för denna tjänst var det tydligen viktigt att ha följande kunskaper och färdigheter. (Egentligen står det ungefär detsamma i alla utskick, oavsett vilken arbetsgivare det är).

• Humanistisk människosyn
• Analytisk förmåga
• Kommunicera/dokumentera på ett tydligt sätt
• Engagerad
• Kreativ förmåga
• Lösningsfokuserad

När man sedan kommer så långt som till intervju, så vill man antagligen ha folk som motsvarar förväntningarna. Inte konstigt, tänker jag, även om jag vet att det handlar om vad man vill ha ”i den bästa av världar”. Ofta är det väl så, att det inte finns många som motsvarar ALLA förväntningar som en arbetsgivare kan tänkas ha.

Det hade varit mer märkligt om man som arbetsgivare för denna tjänst hade skrivit:

Istället för humanistisk människosyn – En kristen människosyn. Eller ultraortodoxa värderingar.

Vända på begreppen

Eller ”Vi söker dig som vi kan lita på men också dig som är opålitlig och vid sidan om din analytiska förmåga söker vi också dig som är klart ostrukturerade. De smått förvirrade känslomänniskor och de som är i total avsaknad av förtroende och känsla för andra. Är du oengagerad så är det också en bra egenskap. Så – Välkommen till oss! Intressant arbetsgivare!

När vi satt där med tankar om ett personligt brev, funderade jag hur Jesus gjorde när han rekryterade personer till sin skara lärjungar. Jag började med att titta på de egenskaper som fanns hos lärjungarna han kallade. Och det jag kom fram till var, att det fanns ingen tydlig mall. Mallen var snarare att det var ett hopkok av många olika erfarenheter, kunskaper och färdigheter, som fanns hon dessa nyrekryterade unga människor.

Alla sorters människor.

Där fanns känslomänniskor, tillbakadragna, tystlåtna, analyserande, ifrågasättande, tvivlande.

Ja. Alla sorters människor.

Varför då! Därför att vi tillsammans är just detta.

Mänskligheten är inte likriktad.

Olika åsikter berikar

Kyrkan är ingen åsiktsgemenskap, vi är en trosgemenskap. Ta en titt på de som sitter i våra församlingsråd. Hur olika är inte de? Och de ska vara det. Vi ska lära oss att bli en gemenskap. Men vi har däremot ett gemensamt, enhetligt riktat mål: Kristus.

Här är det en stor fördel om vi är olika, därför att vi tilltalar olika människor. Och vi har olika sätt att närma oss andra när vi berättar om vår kyrkliga gemenskap. Eller vem Jesus är. Vårt mål är Kristus och att lära av honom. Peka på honom och att tjäna andra!

 Det är ju inte vi människor som ska vara riktmärket för våra församlingar, det är ju Kristus. Och vi ska vara hjälpmedel som håller församlingarna uppe.

En ledargestalt

Men är det inte rätt typiskt! I den natt då Jesus ska bli arresterad, misshandlad och sedan dö, då tjafsar lärjungarna om vem som ska vara störst i himmelriket.

Fullt mänskligt men helt fel!

 Vi får titta oss runt omkring. Vad ser vi!  Jo människor som vi känner och som i många stycken är helt olika varandra. Tacka Gud för det. Då är vi på rätt väg. Om vi sedan kan enas om att vi ska ha Kristus som vår ledargestalt och inte kämpa för att få sista ordet eller få mest sagt eller höras tydligast, då har vi kommit ännu längre.

För den som tjänar bli aldrig stor. Det är det Jesus menar då han säger: ”Jag är mitt ibland er, den som tjänar” Konsten är inte att vara stor eller störst, det är att få andra att känna sig stora.

Tänk om man som rekryterare av socionomer hade tänkt så!

Amen.

Håkan Burman

Vikarierande präst i Klövedals församling

Testen är en bearbetning av predikan från Klövedals kyrka den 22 september, då söndagens tema var Enheten i Kristus.