Motivet på kortet heter i original Tilbage til naturen och konstnären är dansk, Robert Storm Petersen. Jag har sett motivet många gånger tidigare och beundrat det, i min tidigare kollegas arbetsrum där hon hade en inramad tavla med detta motiv.

Ekorrhjulets färglöshet

På den vänstra delen av bilden går alla i den stora grå massan åt samma håll. De är hopkurade med högdragna axlar, de ger inte intryck av att ha särskilt roligt. Jag tolkar det som att de går mellan jobbet och hemmet varje dag, år in och år ut. Ungefär så som livet kan kännas ibland. Samma mönster varje dag, vecka ut och vecka in. Jobba, hämta barn, äta, tv, sova, lämna barn, jobba, lunch, jobba, hämta barn, äta… Ja visst kan hela livet kännas som att det bara består av olika nyanser av grått.

Få vara fri

I den högra sidan av bilden går en ensam man åt ett helt annat håll. Den delen av bilden är i färg. Träden grönskar och jag tycker mig höra fåglarna kvittra. Hans kläder ser slitna ut, men han ler. Han ser fri ut, han ser fridfull ut. Lite som luffaren i Rasmus på luffen… Jag tror många någon gång drömt om att slippa jobba. Få vara så där bekymmerslös och fri, ta dagen som den kommer. Då när storvinsten slår in… Jag är inget undantag! När man är i arbetsför ålder tror jag ändå att ett jobb är att föredra, trots allt. Man behöver sin lön och man ska inte underskatta vikten av den sociala delen av arbetet och att få känna sig behövt, få utvecklas och lära sig nya saker. Så det är nog inte (alltid) svaret.

Våga sätta färg på tillvaron

Men bilden talar till mig många sätt. Som att det är viktigt att drömma och att våga förverkliga sina drömmar. Låta den grå vardagen få lite färg då och då. Som att äta något extra gott (och onyttigt!) en vanlig tisdags i september. Behöver inte vara större än så.

Men än mer talar bilden till mig av att våga gå mot strömmen. Det är alldeles för lätt att bara göra som alla andra, slippa tänka själv och ta ansvar. Inte riktigt veta varför man tycker på ett visst sätt, eller inte våga säga emot för att alla andra kring bordet tycker lika. Traska på i mängden åt samma håll som alla andra. En lätt väg, men som kan bli en farlig väg om någon utnyttjar tillfället. Historiens grymma facit visar att det har hänt förr, och det kommer att hända igen. Eller att man låter sig svepas med i något man egentligen inte vill eller kan stå för, men där alla andra…

Tid för eftertanke

Reflektion och tid för eftertanke är viktigt, och i den grå massan, där hjulen dessutom tenderar att snurra allt snabbare, är det svårt att hinna tänker efter. Då kan man behöva vika av att gå sin egen väg en stund. För att samla ihop sig, förankra sig och bli stadig i sin egen tro och egna vägval. Veta vem man verkligen är. Som Jesus gjorde i Getsemane, han visste vad som väntade, tvivlet kom över honom och han behövde samla ihop sig och ställa frågorna.

Därför bär bilden för mig också en form av evangelium. Den slitne mannen ser fridfull ut, som om han hittat skatten och vet vad livet går ut på. Det är stort och inte alla förunnat att göra så. Och hur hitta man då den där skatten? Finns ingen genväg eller snabbfix, och du måste göra jobbet själv. Men titeln på tavlan tror jag är en ledtråd på vägen, tillbaka till naturen, och tillbaka till det vi kommer ifrån, våra rötter. Det är där vi finner oss själva.

Tina Augustsson

Kommunikatör Svenska kyrkan Tjörn