Jag fastnade för detta då jag själv, sedan länge, har tänkt lite i samma banor. Religion finns – det är inte sekularisering vi ser och upplever. Utan det är brist på språk för det existentiella, det utanför, det större och livstolkande som det handlar om. Vi har drabbats av en religiös minnesförlust! Orden är borta.

Saknar närkontakt med berättelserna

Orden finns inte och kanske hänger det samman med att vi också saknar närkontakten med de bibliska och livstolkande berättelserna. I någon mån handlar det om glömska, men i lika stor utsträckning om en slags övertro på att människan kan förklara allt och är sig själv nog. Vi tror att vi moderna nutidsmänniskor klarar oss bra och att vi bemästrar allt. Men det är inte sant!

Det är inte sant överhuvud taget! Människan behöver ett språk för det som vi kanske kan kalla mysteriet. Liv, födelse, död och sammanhanget utanför det fysiskt gripbara. Ett språk som behöver återerövras.

Klimathotet är en existentiell fråga

Intressant är att Björn Wiman tar upp detta i ett föredrag kring klimathotet och därmed gör det tydligt att den frågan primärt är en existentiell fråga – inget annat. En fråga större än oss som också behöver det språket. Vidare är det intressant hur Wiman i flera anekdoter spårar ett bibliskt språk, en biblisk kontext, utan att de som använder sig av detta har en aning om detsamma.

Sekulariseringsmyten, som jag absolut tror är just en myt, pekar på behovet att hitta tillbaka till orden för en verklighet vi alla lever i närkontakt med, men sällan klarar av att beskriva. Det kanske är svårt – men likafullt nödvändigt!

Hitta orden

Det är nödvändigt att åter fylla gamla begrepp för det gudomliga med innehåll och låta dessa leva i samtalet. Men det är lika nödvändigt att hitta nya begrepp, ord och uttryck som talar in i en ny tid. Som kan gestalta utan de gamla ordens ibland stora belastning och förutfattade förståelse.

Enda sättet, tror jag, är att vi pratar mer med varandra. Inte så mycket om väder och vind, utan mer om just livet, innersidan, döden, födelsen och mysteriet! Där får vi formulera oss igen och igen i ett livsviktigt arbete.

Och varför inte börja nu – med mysteriet snart gestaltat inför våra ögon, genom en Gud som blir människa av kött och blod i ett litet barn som ska leda oss.

Ett välsignat år 2020 önskar jag – fyllt av ett sprakande och skapande språk!

Johan Ernstson

Kyrkoherde Svenska kyrkan Tjörn

Här kan du läsa mer om vad som händer i Svenska kyrkan Tjörn

Texten har tidigare varit publicerad i församlingstidningen Petrus