… Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.” När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty det står skrivet hos profeten: Du Betlehem i Juda land är ingalunda ringast bland hövdingar i Juda, ty från dig skall det komma en hövding, en herde för mitt folk Israel.”

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.                                                                                                                                                                                                                                                                                 Matt 2:1-12

Predikan

Ingen människa har sett Gud av den enkla anledningen att det inte går. Mänskligt sätt kan vi uttrycka det som att Gud har ett pedagogiskt problem. Hur skall han, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, kunna förklara för oss vem han är och vad han vill? Hur skall han som är oändlig kunna rymmas i det begränsade så att vi kan komma honom nära?

Gud måste sätta sig i förbindelse med oss och på ett sådant sätt att han kan bli förnimbar. Bibeln berättar om hur Gud gör det på många sätt. Men det är liksom inte nog för Gud att tala till oss genom lagar och levnadsregler, uppenbara sig genom sin skapelse, sända människor med uppdrag att berätta vad de hört Gud säga. Det räcker inte. Gud måste tala till oss själv.

Herdarna informerar

Så blir han då människa. Betlehems herdar får reda på det genom himmelens änglar. När himmelen förenas med jorden då talar himmelens änglar med jordens människor. Änglarnas hyllning i himmelen av den nyfödde blir människor hyllning av barnet i Betlehems stall.

Men Gud sänder inte bara änglar till jorden. Han tänder också stjärnor som kan lysa människor till sin Son. En första stjärna tände han för de vise männen – eller stjärntydare, konungar eller vad vi kallar dem. Vi vet inte riktig vilka de var. Därför har den fromma fantasin målat upp dem som konungar från de tre världsdelar som då var kända, Afrika, Asien, Europa. Vi har gett dem namn, Baltasar, Kaspar och Melchior. Vi säger också att en var en yngling, den andra medelålders och den tredje en åldring. Så var det nog inte. Men i vår fromma fantasi har vi målat upp den bilden för vi förstår att när Gud blir människa, föds som Marias barn, då vill han bli sedd och känd av hela världen, av alla åldrar.

Hela världen firar

Så när de vise männen ger sin hyllning till Jesusbarnet är det människor från hela världen som gör det. Hela världen är där! Bland dem så finns också vi.

Nu är det andra stjärnor än den som de vise männen såg som leder oss till Jesus. Vilken stjärna har du sett som lyste upp Jesus för dig? Vem var det som först berättade för dig om Jesus? Vem gjorde dig nyfiken? Vem var din ”ängel”? Hur såg den ”stjärna” ut som ledde dig till barnet?

Nu är det inte självklart att det man sett och hört gör att man sätter sig i rörelse mot Kristus och mot de platser där vi kan höra honom och ta emot honom.

Endast kunskap räcker inte

Herodes gjorde inte det trots att han genom de skriftlärde fått reda på att det var i Betlehem Messias skulle födas. Inte heller brydde sig de skriftlärda själva att söka upp barnet fastän han fanns så nära. Nej, de stannade i Jerusalem, de gick inte för att se om det stämde med vad de läst.

Det hjälper alltså inte att ha kunskapen. Man måste också låta det man hört, det man fått reda på sätta en i rörelse.

Konsekvenser för resten av livet

Ordet, genom Gud uppenbarar sig, kallar oss ständigt till uppbrott. Jag är övertygad om att det herdarna fått se och höra fick konsekvenser för resten av deras liv. Likaså var det för de vise männen. Det glömde aldrig mötet med barnet i Betlehem. Det mötet gav deras liv en helt ny inriktning.

Vi får inte stanna i stallet. För barnet Jesus blev inte själv kvar där. Detta var bara början. Gud uppenbarar sig för oss genom hela Jesu liv. Så får vi följa Jesus genom hans liv, hans död och uppståndelse. Gud blev människa inte bara för att Gud skulle få ett mänskligt ansikte, ett ansikte vi kan se in i. Han kom också för försona oss med Gud och öppna för förlåtelsen och det nya livet med Gud – ett liv där vi kan leva om vi än dör.

I Kristus har vi en stjärna som leder oss hem

Så får vi vandra med Kristus, han som är det gudomliga Ordet. För när vi funnit honom får han som Luther uttrycker bli ”vår stjärna och kärna”. Han är Guds främsta tilltal till oss. För han är Gud själv. Gud har i Kristus övervunnit det avstånd som fanns mellan honom och oss. I Kristus har vi en stjärna som kan leda oss hem, hem till Gud, hem till oss själva. Honom som vi med de vise männen ger vår hyllning får vi följa.

Hur skön och klar den stjärnan går!
Vi följer hennes ljusa spår, följer med de visa.
Vi vill med våra läppars ljus dig, vår broder, prisa
Och ödmjukt lyda dina bud, du som i din kärlek återspeglar Gud.
                                                                                             Sv ps 131:2