Men vad vi saknar alla våra fina ideella medarbetare och alla som brukar komma till oss på Stickcafé, soppor, samtalsgrupper och alla som bara brukar titta in och prata lite.

Saknar alla kramar

Jag saknar att få krama om alla, att få mötas på riktigt. Jag är en mycket fysisk person och gillar att finnas nära, inte bara psykiskt. Nu får jag stå på behörigt avstånd, le med hela kroppen och försöka överföra ett möte med hela mig.
Det fungerar, men det känns konstigt.

Vi saknar skratten i huset, pratet, tårarna och tankarna hos alla som kommer. Vi vet att ni finns där, tryggt hemma hos er själva. Vi som delar liv och vardag med varandra.

Vi saknar er alla i gudstjänsterna, där vi delar tro och liv. Psalmsången ljuder inte så starkt, men kanske mer innerligt.

Hitta andra vägar att mötas

Vi får just nu hitta andra vägar att mötas på i livet och vi vet att så småningom så ses vi igen. Jag märker det på sociala medier, där många delar andra saker nu, delar viljan av att mötas, att inte känna sig ensam.

Jag ser fram emot när detta är över, ja det kommer nog ta en tid, men då, när vi får mötas, då blir det fest. Inte den stora överdåliga festen, men ett innerligt möte med varandra igen. Vi som längtat så.

Jag tänker att den här tiden vi lever i nu på något vis ändå gör något gott för oss. Nu äntligen får vi tid för eftertanke, ja det är ju fastan. Nu sänks tempot i hela vårt samhälle, jorden börjar att återhämta sig, utsläppen är mycket mindre. Vi går in i en tid av helande, att få leva i nådens år på riktigt. Omslutna av förlåtelse och stillhet.

Naturen som bara finns där

Jag blir så påmind av det när jag är ute dessa dagar. Naturen som finns där runtomkring oss och bara är och naturen som gör som den brukar. Nu rustar den sig för våren och alla vårtecken finns överallt.

Jag tänkte speciellt på det en kväll, när jag var ute i trädgården. Jag hade klippt gräset tidigare på dagen och möts av fågelkvitter, en doft av nyklippt gräs och doften av vår. En fin kvällshimmel och björkarna som är alldeles lila och vill spricka ut.

Så fantastiskt skönt och ljuvligt det lilla livet ändå är. Jag får vara frisk och får lov att leva i ett land där människor tar ansvar och bryr sig och jag får känna mig buren av Gud, som älskar mig och alla människor för just de vi är.

Jaana Pollari Lindström
Präst Svenska kyrkan Tjörn och arbetsledare Stenkyrka församling

https://www.svenskakyrkan.se/tjorn/