Allhelgonahelgen gäller för alla, ja lite så har det verkligen blivit. Allhelgona har som helg tydligt vunnit mark och blivit en allt viktigare helg (som påsk, jul, nyår) för många. Jag tror det helt enkelt beror på att helgen fyller en viktig funktion.
En funktion som vi ofta inte har tid med – inte ger oss tid för – i vardagens höghastighetssamhälle.
Allhelgona handlar om att minnas de som lämnat och det är livsbärande för oss – hur bakvänt det än kan tyckas. Allhelgona ger utrymme att stanna upp en stund. Stanna upp och ge tid för rörelsen inåt, tid för eftertanke och minne. Låta sorgen och vemodet bli en nära följeslagare en bit på vandringen. Ur det, med minnet som bas, kan vi bygga vidare och får kraft framåt i de liv vi har att leva. För vår egen skull och för många andra skull.
Vi behöver tystnaden, eftertanken och rörelsen inåt, men vi behöver också få möjlighet att dela den med andra. ”Du är inte ensam i din sorg” är rubriken för Svenska kyrkans Allhelgonakampanj i år – du är inte ensam. Var inte rädd. Gud finns här och går bredvid och det gör också medmänniskor. För alla vi möter delar denna samma erfarenhet av livet.
Vi behöver se det, och dela. Ge och ta emot. I tystnad ensamma, i tystnad på platser med andra. Men också med ord högt uttrycka och berätta vår historia och ta emot andras. Du, jag, vi är inte ensamma i vår sorg – vi kan dela, berätta och bära varandra…
För våra berättelser finns orden! Språket – det talade – räcker inte alltid helt till för att beskriva tillvarons utmarker. Språket räcker sällan till helt i tider av sorg och saknad. Språket är och kommer att vara bristfälligt, men språket är ändå ett sätt, ett verktyg, som vi alla har tillgång till och måste försöka använda. Språket är brukbart, trots brister, kantigheter och tillkortakommanden. Språket, orden, är det vi har och då behöver vi använda det för att ge liv åt tanken och genom det skapa bilder som bär hopp.
Vi har att berätta vår historia av drömmar, längtan, sorg, saknad och tomhet. Vi måste använda språket för att på olika sätt foga vår del till en gemensam berättelse om livet!
Jag tänker att vi aldrig tillräckligt kan understryka vikten av att tala med varandra, säga tanken högt och dela, för att bära tillsammans. Du är inte ensam i din sorg!
JOHAN ERNSTSON
Kyrkoherde
Svenska kyrkan Tjörn