”Om du uttrycker en enda avvikande uppfattning kommer du att bli called out!”

Detta fenomen har blivit så vanligt att det fått ett eget begrepp – att bli cancelled. Människor som prövar en obekväm tanke eller sticker ut med en alltför stark åsikt, blir lätt bestraffad och blockerad i sociala medier. Hos den som blir bojkottad, belagd med munkavle, får föreläsarförbud och publiceringsstopp, kan utlösas krafter som slår fel. Radikalisering äger ofta rum bakom stängda dörrar och det behöver komma fram i ljuset för att stoppas. Hur och på vilka sätt ska den utputtade få en chans att komma tillbaka och pröva annat? Eller är det kört för all framtid?

Självklart ska det utkrävas ansvar från den som gör sig skyldig till brott eller för den som omoraliskt missbrukar sin ställning osv. Att ta konsekvenserna av sitt handlande är viktigt särskilt som det också kan möjliggöra bot och bättring, vara en väg till förlåtelse och försoning. Dessa processer underlättas om dubbelbestraffningen uteblir.

I demokratins namn behöver det finnas vägar som inte sopar det obekväma under mattan utan kan ses med bemötandets, modets och beslutsamhetens ögon. Det är inte heller acceptabelt att obetänksamt lyfta fram åsikter som är förtryckande och som har till syfte att såra och förstöra. Men med utfrysning som vapen i kränkthets- och utraderingskulturens tidevarv behöver vi människor uppamma kraft för att bli reflekterande och medvetna. Vi behöver klara av att debattera och argumentera på ett värdebaserat sätt. Utgångspunkten handlar om alla människors lika värde och likaberättigande.

För att kunna argumentera och debattera krävs välvilja att sätta sig in i den andres perspektiv. Med intresse och nyfikenhet behöver åsikter bemötas och sorteras utan att gömmas undan. Uttrycks något som kränker ur demokratiskt värdegrundsbaserat synsätt, behöver ståndpunkten tydligt och i öppen dager lyftas åt sidan. Inte för att osynliggöras utan för att tydliggöra dess orimlighet ur ett människosynsperspektiv. Kanske kan det ge den som uttrycker sig fientligt möjlighet till reflektion och utveckling och inge mod att se större och djupare i de grundläggande frågor som rör mänsklig värdighet och intresse för det som ligger utanför den egna kunskapssfären?

En samhällssyn behöver växa fram där det går att dela med varandra, både tankegods och reflektioner utan rädsla för att bli förgjord. Människor är ibland väldigt rädda för att komma ut som de vi är, med våra tankar och erfarenheter. När rädslan biter tag ligger tystnaden, frustrationen och den passiva aggressiviten nära till hands att utveckla. Tänk om ett klimat kan odlas där det går att dela med varandra att vi stundtals är rädda människor? Att det är möjligt att trots rädslan ändå få pröva våra tankar?

När rädslan blir så svår att den knappt går att erkänna för oss själva och ännu mindre dela, blir det omöjligt att tänka klart och vara frisinnad. Då kan det kännas som att förmultna inifrån. Försvaren blir stenhårda och ett kallt bemötande riskerar att bli det enda språkbruk som står till buds. Om en människa då samtidigt bli called out är det kört. Då biter sig kylan fast och utveckling uteblir. En sådan värld leder varken till utveckling eller befrielse att kunna leva tillsammans som fria och nyfikna individer.

Hur ska vi skapa en värld, ett samhälle, där det är möjligt att dela med varandra? Varje människa är unik. Alla gemenskaper innehåller individer som bär på en helt egen värld av inre världar. Att röra oss mot en samhällsförståelse att mångfalden behöver en slags försonande inriktning i att ge plats och utrymme för den andres annorlundaskap är avgörande. Att röra oss mot en försonad mångfald skulle kunna bli den rörelse som hjälper oss att se större kring de grupperingar och gemenskaper som etableras.

Svenska kyrkan Malmös vision lyder: ”Ett enda bröd – en enda mänsklighet”. I denna vision ryms kampen för rättvisa och fred. Svenska kyrkan Malmös uppdragsbeskrivning är att verka för försonad mångfald. Detta bygger på både på en tvåtusenårig utveckling av en kristen människosyn tolkat in i vår tid samt en tolkning av ett demokratiskt mångfaldssamhälle. Ur denna vision artikuleras en uppdragsbeskrivning som just handlar om att verka för försonad mångfald. Det vill ge en förståelse av varje människas väg till ett försonande förhållningssätt till sig själv och omvärlden, vilket också kan öppna för synen på samhällslivet och att vi behöver se varandra djupare och inte gruppera upp i onödan. Att sträva efter fred och rättvisa verkar samtidigt för möjligheten att människor kan leva i försonad mångfald.

Under hundra år av svensk demokratiutveckling behöver det särskilt belysas att demokrati inte handlar om majoritetssamhälle mot minoritetssamhälle. Demokratiska principer behöver förstås fördjupat ur den värdegrund som demokratin bygger på. Inflytande, uttrycksmöjligheter, individens rättigheter osv.

I många av världens samhällen har kyrkan en central roll i utveckling och organisering. Tillsammans med samarbetspartners byggs nätverk och skapas förutsättningar för ett aktivt civilsamhälle där fler får möjlighet att kunna förändra sina liv och förbättra sina möjligheter. Går det på andra ställen kan det också fungera i till exempel Malmö. Tillsammans kan vi skapa möjlighet till att kunna uttrycka sig, pröva nya tankar – allt för att ge frihet till förändring. Om vi agerar lokalt kanske det också går att påverka globalt?

Om förändring och utveckling blir vägledande kan det förtydliga människors rättigheter att engagera sig och göra sina röster hörda. Att människor är fria att förändra sina liv och sina samhällen är inte bara en förutsättning för demokrati, utan också för en rättvis värld. För detta behövs en möjliggörande miljö och ett demokratiskt utrymme.

Fastan är en tid för fördjupning. Och de fördjupade rösterna får också manifesteras. Det är en tid där vi vågar se varandras olikheter och söker försonad mångfald i kampen för rättvisa och fred. En tid som handlar om allt annat än att bli called out.

Albin Tanke