När vi ser oss omkring i vår vackra värld kan vi se underbara ting: soluppgången, porlande bäckar och på många ställen så genomgripande vacker natur. Vi kan se människors välvilja och godhet överallt på vår jord. Men mitt i allt detta vackra vet vi alla att det också finns svårigheter, orättvisor, utanförskap och smärta – det är också en realitet här på vårt vackra men sargade klot.

En mängd frågor snurrar runt inom mig i dessa dagar: Hur kan vi trots svårigheter och rädsla ändå på bästa sätt försöka härbärgera, agera och klara av att leva i denna verklighet? Hur kan vi bli mer mänskliga – dvs att försöka bli till som människor som utifrån våra olikheter och olika förutsättningar kan agera utifrån just dem vi är? Hur får vi kraft som människor att försöka stå upp för något vi håller för heligt? Hur kan jag hantera när just jag blir ett offer för något? När i läkningsprocessen går det att lyfta blicken igen och går det att förstå mig själva ur ett större perspektiv? Hur förhåller jag mig till villkor som jag inte kan göra så mycket åt, och hur ser jag på de situationer jag hamnar i? Vad gör jag av dem och vad låter jag dem göra med mig?

Det är svårt att ensam rädda världen – ibland är det också svårt att ensam rädda sig själv. Men du är inte ensam. Livets Gud finns hos dig och leder dig. Ett första steg i att försöka utvecklas är att pejla vår egen inställning. Har jag kört fast i ett synsätt på mig själv? Har jag inte alls sett någon möjlighet för mig att påverka min omvärld?

I bibeln står det: Du Gud ska lösa mig ur snaran som gillrats, du är min tillflykt. Jag överlämnar mig i dina händer (Ps. 31:5–6). Att överlämna sig kan betyda att frigöra sig själv till handling, att ge upp en krampaktig överdriven stolthet som håller oss isolerade, det kan betyda att frigöra oss till mod att välja något nytt som vi tidigare inte vågat. De små vardagsvalen som var och en av oss gör, blir tillsammans stora. Därför kan de små handlingarna få avgörande konsekvenser. Valet som sker i det illa mellan ont och gott har därför enorm betydelse. Tänk att den lilla hälsningen jag gav min granne kan ha sådana oanade positiva konsekvenser!

Visst är livet svårt och visst gör det också ont. Men livet är också mer. Och det vill jag försöka ta på allvar, även om det också är svårt. Vi lever i ett mysterium där våra val har betydelse nu, och där vi samtidigt också bärs mot en ljusare och helare framtid. Hur vi än har det just nu så är vi räddade bortom våra förstånd, och vi bärs i vår sorg och i vår smärta. Vi hålls om när vi famlar av en varm, osynlig kärleksfamn.  

Bön för dagen: Livets Gud, vår jord väts av tårar. Gud se kärleken som finns i vår sorg, hjälp oss att vända oss till handlingskraft för kärlek och godhet och hjälp oss att se värdet i det lilla vi kan – det lilla blir tillsammans stort. Gud, öppna oss för gemenskap. Hjälp oss på helandets väg och hjälp oss att utveckla vår rädsla och sorg till att också handla om att vara rädda om oss och att ha omsorg. Amen.