Allt har sin tid. Det finns en tid för allt som sker under himlen: En tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa… ur Predikarens bok i Bibeln.

Dessa ord får mig att reflektera kring vår tid och våra liv. Orden kan ge oss mod att våga välja det som vi bäst behöver just nu.

Vi alla människor är alla en del av en större helhet. Ingen människa är bara just nu. Vi är en helhet av all tid vi levt – sammansatta av det som livet hittills gett: av människor vi mött som vi varit helt beroende av, människor som vi själva har sökt oss till, dem vi har varit tvungna att släppa taget om och dem vi har valt att lämna bakom oss.

Våra liv har blivit hopmixade med andras liv. Andras önskningar, val och erfarenheter har påverkat oss och antagligen också utvecklat oss. Ingen kan bli människa utan hjälp av andra.

Ibland kan våra erfarenheter vara tunga och svåra att bära och samtidigt kan det vara hoppfullt att tänka på att om vi formas genom möten så finns det också mer att upptäcka – det finns mer att utveckla, mer att läka och mer att glädjas åt.

Ingen människa är till bara just genom denna sekund. Men det är just nu vi kan leva. Nu får ta emot denna dag och rama in den på bästa sätt. Kanske ska vi dansa idag? Eller sjunga?  

Kanhända är denna dag rätt tid att välja bort något vi inte längre behöver? Kanske är det just nu rätt tid att välja något nytt, något annorlunda? Kanske något som kräver mod? Kanske handlar det om att våga berätta för någon vad den människan betyder för oss?

Nu är en bra tid att leva. Guds nåd varar genom all tid.

Bön för dagen

Gud, Du är ett evigt nu. Hjälp oss ta emot vår dag och fylla den med det som det är tid för. Varje tid har sitt – sina möjligheter och krav. Hjälp oss att välja klokt eftersom våra val inte bara påverkar oss själva utan också andra människor. Gud, du som är helhet – hjälp oss förstå att våra liv hör ihop. Lär oss att öppna oss för både ansvar och möjligheter, krav och nåd. Amen.

Att observera våra egna drömmar kan vara en fantastisk sak. Både dagdrömmar och nattens drömmar. De kan ha så mycket viktigt att berätta om oss – om vilka processer vi är inne i. Plötsligt kan det stå klart för mitt medvetna att jag behöver göra val som jag tidigare inte tänkt på eller trott att jag behövde.

Drömmarnas betydelse för våra liv tror jag är otroligt viktiga. Drömmarna bär liksom på oss själva i ocensurerad form. Det mesta i oss är omedvetet för våra vakna och rationella jag. Men det omedvetna är ändå i högsta grad närvarande i vardagen och leder oss på vissa sätt bortom alla logiska förklaringar. Visst är det fantastiskt om än knepigt att vi kommunicerar med oss själva på detta sätt!

Bara detta att bestämma sig för att sätta drömmarna under lupp kan göra att drömmarna plötsligt kommer till oss oftare och tydligare. Då övar vi på att komma ihåg och hålla kvar dem. Ett tips är att skriva, gärna precis vid uppvaknandet. Att hålla kvar oss själva i det drömska tillståndet och använda oss av övergången mellan dröm och vakenhet är ett sätt att låta omedvetet och medvetet få mötas en smula. Jag ställer mig frågan varför drömmarnas gestaltning upptar mig på detta sätt – vad gör människorna, dramatiken, färgerna och formerna i drömmen? Varför upptar just dessa gestaltningar mitt liv nu?

Testa gärna att berätta för en vän om dina drömmar och se hur berättelsen ger form åt drömmarnas diffusa värld. Eller varför inte måla? Färger och abstrakta bilder kan ha mycket att säga oss när vi senare återvänder till bilderna och tittar på dem.

Idag tänker jag observera alla mina felsägningar, mina dagdrömmar och spontana infall, för att utforska vad mitt omedvetna möjligtvis försöker berätta för mig. Och i morgon bitti ligger anteckningsboken beredd på nattduksbordet. Det ska bli spännande.