-
Vad mer kan man önska?
Vistelsen i det andra värdstiftet har nått sitt slut. De dryga fyra veckorna som vi nyss talade om i futurum har redan fått byta tempus till imperfekt. Hur är det möjligt att tiden kan gå så rasande fort? I Bataan och Bulacan har jag och Felicia varit med om en himlans massa saker. Det ursprungliga…
-
Alla helgons dag
Jag kan föreställa mig hur det hemma i Sverige bara blir mörkare och mörkare om kvällarna, hur fler och fler löv hamnar på marken och hur folk börjar sno in sig i långa halsdukar och kappor för att hålla kylan borta. Det är så det är i november. Eller snarare, det är så jag är…
-
Love is all you need
En tyfon, en jordbävning och en översvämning. Allt inom loppet av tre dagar. Jag kan utan att överdriva säga att det var ganska turbulent och omskakande, och det behövdes några dagar för att helt och hållet återhämta sig. Turligt nog är filippinarna, som jag skrivit många gånger, ett trevligt folk. Tar jag mig friheten…
-
Kändis på Filippinerna?
Den senaste veckan har jag och Felicia spenderat i det lilla lilla samhället Perez. Här bor inte särskilt många människor, närmare bestämt 2 628 stycken. Samhället består av asfaltsvägen som går igenom det och husen som ligger utmed vägen. Sträckan från den ena änden till den andra är uppskattningsvis en kilometer. Vi fortsätter att leva…
-
Filippinerna i ett nötskal
Igår var dagen då det var dags att förlänga våra visum. Kanske inte den roligaste aktiviteten men det är ju trots allt ganska bra att ha ett visum som är giltigt för hela vistelsen, så att de hux flux inte får för sig att sparka ut oss. Så i den kalabalikartade morgontrafiken gav vi oss…
-
Nästan halvvägs
Vart tog tiden vägen? Vistelsen i första värdstiftet, värdförsamlingen och värdfamiljen är redan slut. Då är det bara en kvar. Visserligen kommer den andra vistelsen vara något längre, men ändå. Tiden ter sig helt annorlunda här. Det känns som att vi nyss kom hit. På samma gång känns det som att vi spenderat en evighet…
-
Familj eller främling?
De sista dagarna i Padre Burgos spenderade vi tillsammans med prästsrudenterna i staden, som bor på ett mycket enkelt internat. Vi blev inkvarterade i tjejernas rum. På en yta ungefär lika stor som mitt eget rum som jag har helt för mig själv hemma i Sverige bodde vi sju personer. Oj så trångt, tyckte jag…
-
Att bara vara
Livet har i Padre Burgos rullar pa och jag trivs finfint hos min vardmamma nanay Inday. Visst ar jattespindeln pa toaletten och vakthunden som ser ut som om han vill ata upp mig lite laskiga, men det ar i alla fall ingen av dem som attackerat. Sa lange det inte hander ar jag nojd. Harom…
-
Road trip pa Leyte
Nar man ar ute och reser gor man manga jamforelser mellan hemma och borta. En stor skillnad ar mojligheten till internetuppkoppling. Dar jag befinner mig nu ar den i princip obefintlig, darav denna glesa uppdatering. Hur som helst har vi lamnat Manila och jag och Felicia ar nu pa on Leyte i den lilla, lilla…
-
Mycket i Manila
Vi har bara varit i Manila i ungefär tre dygn, men ändå har mycket hunnit hända. Vi välkomnades på flygplatsen av representanter från kyrkan som hängde fina pärlhalsband runt halsen på oss. Detta för att Filippinerna kallas ”the pearl of Asia”. Sedan ankomsten har vi ätit mycket ris och nudlar, med diverse olika tillbehör, t.ex.…
Författare: linneapalsson
