-
Bön i luciatid
Fredag på Vandra Vägen betyder bön och idag är vi nära luciadagen (i Dalstorp började vi redan i söndags i och för sig, därav dikten häromdagen) så det blir förstås en bön i luciatid. Eller två egentligen. En kort och en lite längre, båda hämtade ur bönboken tradition och liv (nr 824 och 827). Låt…
-
Att bana väg för Herren
Idag har jag än en gång glädjen att lämna ordet till en gästbloggare. Lena som skriver är en av Vandra Vägens i särklass trognaste läsare och kommentatorer så nu känns det väldigt roligt att byta roller idag och läsa det hon skriver. Läs också gärna Lenas egen blogg på http://weboffaith.bloggplatsen.se/, nu ordet över till Lena!…
-
Några engångsmuggar på dopfunten
En händelse som blev en dikt. Bilden hör dit och föreställer en kanna och en engångsmugg som råkar stå på dopfunten i Dalstorps kyrka. Vatten En kanna och några engångsmuggar står på dopfunten Mitt i programmet får luciatåget sitta ner för en stund behöver de inte låta sina ljus brinna I allas åsyn Nu när…
-
Att uppfinna tron på nytt
Tidigare i höstas skrev jag om ”att uppfinna kärleken på nytt” – när ens relation inte stämmer med de gängse förväntningarna på romantisk kärlek (som att man kanske inte är några unga Romeo och Julia direkt). Nu vill jag tänka vidare på samma tanke fast om tro. Det finns så många förväntningar också på tro.…
-
Evangeliet enligt ”Mammas Nya Kille”
Jag är ett av många fans av humorgruppen klungan och radioprogrammet ”Mammas Nya Kille”. En av deras ”figurer” är folklivsfanatikern Job Andersson som brukar dyka upp och tala om olika traditioner och varifrån de härstammar. Här är han från en av Klungans föreställningar: Job Andersson fäller ständigt omdömet om folk förr att de var,…
-
9 blandade tankar på söndagen
Hej käre bloggläsare. Ännu en gång söndag och här är några spridda tankar på den. 1, I början på veckan funderade jag djupt på vad jag skulle säga nu i söndagens predikan men långt om länge kom jag plötsligt på att jag inte alls ska predika på förmiddagsgudstjänsten. Den är ekumenisk och det är…
-
När Gandhi slutade att vara min hjälte
Jag har tyckt väldigt mycket om Gandhi när jag var yngre. En karismatisk person som med viljestyrka och modigt genomförda ickevåldsaktioner lyckades göra Indien självständigt. Och det kan förstås ingen ta ifrån honom. Men. Sen fick jag höra att Gandhi tydligen var rätt hård mot sin fru och slog sina barn mycket eller hur…
-
Bön i adventstid
Det är adventstid och dags att be ännu en ”fredagsbön” på Vandra Vägen. Be gärna med mig: Herre, också jag behöver förnyas i advent. Men jag kan det inte själv. Kom du till mig och hjälp mig. Fyll varje dal, sänk varje berg, räta allt krokigt. Ta bort avundsjuka och bitterhet och högmod. Ge mig…
-
I en tillräckligt liten värld
Än en gång poesi på Vandra Vägen. Om hjälplöshet. Skriv gärna en kommentar! I en tillräckligt liten värld Med små människor omkring och välbekanta fraser Behöver jag aldrig någon hjälp Finns den världen? Utom som min egen skapelse? Om inte jag hela tiden håller väggarna nära mig? Hjälplös vill jag inte vara Men världen tränger sig…
-
Ödmjukhet – i Franciskus anda
Till min stora glädje har jag för första gången på länge en gästbloggare här på Vandra Vägen. Det är Johan Engvall, vår lokala expert på den helige Franciskus, som skriver om vad det skulle innebära om vi alla hade mer av den kristna dygden ödmjukhet. Ordet över till Johan: Uppmaning: Ödmjukhet – i Franciskus anda!…