3 kommentarer

Bengt Wikström säger
11 november 2011 – 11:24

På podiet sitter tre herrar och representerar Gud.

Jag tänker att "Så här talar och tänker Den Helige Ande i Sverige i dag. Gud har kallat samman dessa gentlemän för att visa oss gräsrötter hur vi ska tala, tänka och uppföra oss i Guds namn."

De tre bär eleganta dräkter och uppförandet är (som anstår gentlemän) oklanderligt. De tillhör de den eleganta världen, det mondäna sällskapslivet i vårt land. Det lågmälda kultiverade samtalstonen tyder på bildning.

Här blir Jesus en gentleman; redbar i affärer, med omsorg om sina anställda i kyrka och samhälle. Gud tycks ha lyft  upp dessa gentlemän över oss gräsrötter för att motivera ett kristet förvaltarskap. 

I kväll fick vi äntligen svaret på frågan vad kristen tro egentligen är: Jesus är en gentleman!
Han dog för mänskligheten och återuppstod från de döda. Jesus är sann Gud och sann människa.

– Men det är ju många gudar som dör och återuppstår, viskar demoner i mitt öra samtidigt som jag följer Swärd, Bonnier och Ekman på web-tv. Innan kristendomen gjorde entré fanns i Egypten en föreställning om Osiris såsom en gud som också led och dog för människosläktet, fortsätter demonerna, nu lite ivrigare än tidigare.

– Stopp där! tänker jag högt. Det är inte ovanligt att gudar dör och återuppstår.
Visst kan Jesus skaka hand med Dionysos, Asklepios, Apollonios från Tyana, Herakles, Tammuz från Babylon, Adonis från Fenicien och Attis från Frygien.
Jag har kollat fakta där alla har dött och återuppstått.

Men ingen av dem är en gentleman! Jesus är unik!

Nu vill jag genast gå ut i världen och göra alla till gentlemän. I Jesu namn. Amen!
Men så hejdar jag mig, jag är ingen gentleman. Jag får nog lugna mig en smula och börja läsa bloggarna som Swärd, Bonnier och Ekman skriver på.

Om jag ställer lika bra frågor som Stefan Swärd ska det nog kunna bli en gentleman av mig. Nu är jag mest en oliktänkande kristen och en slashas.

StaffanW säger
11 november 2011 – 02:10

Bengt, vad är det du vill säga?

Bengt Wikström svarar
11 november 2024 – 08:11

Jag representerar Kristi kropp, som red in i Jerusalem på en åsna.
Och jag är den där lilla cellen i Kristi kropp som inte är lyckad i affärer, saknar alla tecken på framgång och till råga på allt är jag oliktänkande kristen (men inte som strategi utan mer som medfödd egenskap).
Den enda bön jag kan är den Herren vill att jag ska be: Fader vår.

Så vad är det jag vill säga?

Sanningen rakt och enkelt! Ödmjukt tolkad och framvaskad av Bibeln. Men utan kyrkotraditioner.

Jag vill beskriva, inte förklara.

Jag är på spaning efter Kristi kropp och människor att dela Nattvarden med. Det gör jag inte med vem som helst.

Att formulera kristen tro är att beskriva en personlig relation till Kristi kropp. Inte en kyrka eller trossamfund. I min kommentar prövade en Jesusbild och fann ett stort nöje i att presentera honom som gentleman. En sann gentleman!

Jesus kom till oss sjuka, fattiga och små. Och riktigt frisk är jag väl ännu inte. Trots min djupa tro lider jag fortfarande av synden.

Jesus är en gentleman och jag är en trashank utan egna ambitioner. Det är vad kristen tro är. Han är den ende Gud som vill umgås med sådana som jag. Som det står i Jakobsbrevet 4:8: ”Närma er Gud, och han skall närma sig er.[…].

Mammon och de andra gudarna har gjort vissa närmanden men de saknar Jesus subtila känsla för kärleken i språket och handling. Så det fick bli Jesus. Fattar du?

Bengt Wikström säger
15 november 2011 – 06:37

Förstår du vad du säger? Inte kan du väl ta Nattvarden med vem som helst? Är du lika generös när det gäller sex? Ligger du med vem som helst?

Nattvarden är så nära Gud vi kan komma som sanna kristna. Att våldgästa Herrens måltid är att dra dom över sig enligt Bibeln. Även Svenska kyrkan kräver att man är döpt för att deltaga i Nattvarden om jag minns rätt.

När det gäller min hybris så låter du som judarna som ville stena Jesus och han svarar: "[...] Står det inte i er lag: Jag har sagt att ni är gudar?" (Joh 10:34)
Jesus är nog lite ironisk här eftersom ingen jude (förutom han själv) kunde bli gud. Jag delar den vanlige judens öde.

Men det finns de som försökt leka gudar: Adam och Eva. De ville styra sina liv på egen hand och betalar just nu (och i all evighet) priset för sina medvetna synder. De kommer aldrig in i himlen. De är döda och borta för alltid.

Du ifrågasätter min trovärdighet som sann kristen. Det uppskattar jag, vi ska pröva varandra. Men hur kan det vara fel att sträva efter rättfärdighet, att göra det rätta, att ha rent mjöl i påsen?

Det återstår att se.

P-A Rudberg svarar
16 november 2024 – 08:11

Bengt, jag ifrågasätter inte huruvida du är sann kristen eller inte. Just att jag inte gör det är liksom hela poängen med det jag skrev.
Däremot upplever jag att du ifrågasätter andras sanna kristna tro. Och för mig är det inte människans sak att pröva och döma människan, det är Guds – och enbart Guds – sak.
Därför tittar jag mig inte runt vid nattvardsbordet för att avgöra om jag kan ta nattvarden i det sammanhanget eller inte.

Ja, jag kan ta nattvarden med vem som helst.
Nej, jag ligger inte med vem som helst – bara med min man.