Polyamori eller fördjupad parrelation?


I två dagar har Dagens Nyheter skrivit om polyamori. För några år sedan var jag inbjuden till ett seminarium under pridefestivalen som just handlade om detta. Jag lärde mig att polyamori handlar om att kunna ha flera jämställda kärleksrelationer samtidigt. Polyamori är en sorts queer hållning som bryter de givna normerna gällande parrelationer d v s att man bara har en relation åt gången. Seriell monogami handlar om att ha förhållande efter förhållande. I DN:s artiklar framkommer att ordet förhållande kanske inte är aktuellt i en polygam relation. Begreppet förhållande bär så många förväntningar med sig och därför redovisades exempel på andra ord som t ex ”sötnos”. Vad polyamori dock tycks handla om är en relation som bygger på mer än vanlig vänskap eller ”syskonkärlek”. På seminariet fick jag frågan om kyrkan skulle kunna välsigna polygama relationer i en mer formell bemärkelse ungefär som vi välsignar borgligt ingångna äktenskap? På den frågan svarade jag nej. Det går inte, kyrkan står upp för parrelationer och helst inte heller seriel monogami utan relationer som handlar om ömsesidig kärlek i respekt för den andre och sig själv och med en livslång trohet som grund. När jag pressades vidare på kyrkans förhållningssätt i förhållande till polygama relationer och om jag kunde tänka mig att be för polygama ”par” svarade jag att kyrkans uppgift är att be för människor och att om det kommer några och ber om kyrkans förbön så skulle jag självklart be för dem.

Jag har dock svårt att förstå polygami och jag kan inte se att det skulle kunna överensstämma med kyrkans syn på kärleksrelationer. I Svenska kyrkan vill vi stödja parrelationer, och visa på möjligheten att ingå äktenskap oavsett oavsett om man är homosexuell eller heterosexuell. Kyrkans hållning är tydlig. Men vi borde bli bättre på att tala om äktenskapet, att fördjupa vad äkltenskapet kan vara utifrån ett kristet perspektiv. Äktenskapet är ju inte en sorts trygg hamn i vilken man förtöjer tillsammans. Nej, äktenskapet är ett äventyr som ett par har att leva tillsammans och kyrkan lägger dessutom till att det äventyret är livslångt ”tills döden skiljer er åt”. Låt oss slå ett slag för fördjupad parrelation, ett positivt slag för äktenskapet. Våra katolska bröder och systrar har en sorts äktenskapsskola innan paret ingår äktenskap. Det vore något att lära av. Kanske skulle detta kunna ske i samverkan mellan flera församlingar om inte alla församlingar har undervisningsresurser. I vilket fall borde vi bli än bättre på att följa upp äktenskapen med samtal efter något år. Vi följer upp dopet men äktenskapen lämnar vi ibland därhän.

Nej, låt oss som kyrka glädjas över äktenskapet som institution och struktur och hjälpa par att hitta in i detta – inte som något kvävande och tungt utan som en fördjupad form av parrelation – en parrelation fylld av glädje, av växt och av medvetenhet om att paret inte är utlämnade åt sig själva. Gud som är kärlekens Herre och som är himmelens och jordens skapare, är med också i äktenskapet.

Vilken glädje!

22 kommentarer

Rudbeckius säger
6 september 2012 – 09:40

Det är bra att du tar upp detta ämne, men det är förvånansvärt svårt att förstå varför just tvåsamheten är överordnad allt annat. Det behöver du utveckla.

P-A Rudberg säger
6 september 2012 – 10:08

Åke, jag är tacksam för att du inte skyggar för att ta upp svåra och konfliktfyllda ämnen.
Jag hoppas att vi ska kunna vara vuxna att resonera kring de här frågorna utan att söka konflikt.

Jag hoppas också att vi ska kunna föra ett resonemang kring äktenskapets innehåll. På något sätt kanske det är viktigare än de yttra formerna...?

nya tant lila säger
6 september 2012 – 10:25

Att vara gift (eller leva i nära relationer) kan vara svårt, det vet de flesta som är eller har varit det. Och att i en kyrka stå och lova att älska någon i nöd och lust (eller hur det nu är formulerat idag) förpliktigar, tycker jag.
Det är väl en bra idé med äktenskapsskola.
Varför inte börja med den som internutbildning?
Det finns ju en del präster som verkar tillämpa just "seriell monogami". Alla kan vi misslyckas- så klart- men att göra äktenskapet till tema med variationer, speciellt om man är ytterst synlig i sin prästroll, är kanske inte så lyckat!
Det handlar om trovärdighet! Kraven på en präst måste få vara höga!

Ell svarar
21 november 2024 – 02:02

Är detta med seriell monogami ett problem för kristenheten?

Det är tyvärr så att man på stiften för några år sen krävde att kandidaterna skulle gifta sig oavsett de kände att det var rimligt eller ej, för att ens kunna få genomgå prästvigning, och alltså ställde en del präster i situationen att gifta sig, göra slut eller inte bli präst. Därför tycker jag att det finns en tråkig ton i ditt inlägg. Dessutom ser svensk äktenskapslagstiftning ut på det sättet att man kan skilja sig utan att den andra vill. Så innan du dömer oss frånskilda som icke trovärdiga bör du tänka igenom om du inte riskerar att såra människor med din dom.

nya tant lila säger
6 september 2012 – 10:38

Vårt samhälle bygger på parrelationer, och det är klart att kyrkan ska värna om dem. Men sanningen är ju att man faktiskt kan älska fler än en människa i taget.
Man kan älska flera barn, och man kan älska mer än en man eller kvinna.
Detta märks ju också på alla de sidoförhållanden/relationer som finns, där människor försöker välja, men inte lyckas med det, för egentligen finns det inget val. Sådan kan Sanningen också vara!
Vilket inte betyder att man ska ha sexuella förhållanden med flera samtidigt eller att man ska gifta sig och lova älska någon tills döden skiljer en åt, gång på gång.

Ell svarar
21 november 2024 – 02:02

Nya tant Lila!
Menar du på allvar att man som frånskild präst inte får bli kär igen, inte får gifta om sig?
Att man inte bör ha samtidigt kan kännas begripligt, men om det är slut, vad är då skadan med att gifta om sig igen eller bli kär igen och vad menar du skall bli åtgärden om man blir lämnad och sen blir kär igen?
På vilket sätt skadas trovärdigheten? Ska man låta bli att bli kär?
Får man gifta om sig som änka/änkeman?
Du antyder en ganska hård människosyn.

Maria Robsahm säger
6 september 2012 – 01:41

Jag vill tacka dig för den fina inträdespredikan du höll. Välkommen till Västergötland! /Maria Robsahm/ Hjo

Anders Gunnarsson säger
6 september 2012 – 05:26

Det känns ju fördömmande att säga att bara par ska få gifta sig. Varför en gräns där???

Låt alla leva som de vill, och välsigna allt. Moralism låter gammaldags o katolskt... :-)

LFL svarar
8 september 2024 – 08:12

Står det inte i den katolska katekesen att kyrkan kan välsigna allt som Gud har skapat? Har inte Gud skapat alla människor? Det är väl därmed klart att kyrkan kan välsigna människor som lever i ett polyamoröst förhållande, utan att för den skulle välsigna förhållandet som sådant?

Hur monogama är alla hundar som välsignas av Katolska kyrkan? Katolikerna brukar ju ta med sig jyckarna till kyrkan under en viss dag på året för att få dem välsignade.

Du borde nog läsa på lite bättre vad Katolska kyrkan egentligen står för, innan du rackar ner på Svenska kyrkan!

nya tant lila svarar
9 september 2024 – 08:12

Fördömande, ett m!

Kerstin Pilblad säger
7 september 2012 – 10:24

Tack för din tydlighet och ditt mod! Polygami är inte bibliskt. Äktenskapsskola är något jag skulle vilja pröva att ha. Lite som ett "katekumenat" fast med inriktning mot att gå in i äktenskapet.

Rudbeckius svarar
7 september 2024 – 08:12

Är enkönade äktenskap bibliskt?

Anders Gunnarsson säger
9 september 2012 – 01:37

Lfl

Jag kan namnge många män i GT med kvinnliga harem! Varför är det fel om nu samkönade "icke-bibliska" äktenskap är heliga (=sakramentalt nådegivande)!

Jag förstår inte argumenten. Det känns som någon håller upp ett finger o känner vart åsiktsvindarna blåser.

Så vart det väl inte tänkt, när Jesus grundade sin Kyrka på EN klippa???

LFL svarar
9 september 2024 – 08:12

Aha, då förstår jag. Det är ju först sedan frågan mist sin arvsrättsliga betydelse, som det katolska prästcelibatet har ansetts kräva sexuell avhållsamhet. Varför påvarna under äldre tider har hållit sig med stora harem, är alltså för att det är ”bibliskt” med polygami.

Anders Gunnarsson säger
9 september 2012 – 08:34

Lfl

Har någon påstått att katoliker är syndfria? Att 5 renässanspåvar är moraliska föredömmen?

Men Kyrkans syndfulla medlemmar har aldrig - läs ALLDRIG NÅGONSIN - dogmatiserat bort synden eller förbilligat bort synden.

Synd är synd, även om man kallar det nnågot fint. Kobajs luktar illa, även om du sprutar billig parfym på det...

Så vad är synd o finns det sexuella områden som räknas som synd? Och varför då? Varför är harem fel, medan samkönade äktenskap är numera rätt? Vem bestämmer det? RFSL, Riksdagen eller kyrkpolitrukerna! Och varför ska jag lita på dem? Vem har gett dem, DET mandatet; och när o varför?

Så innan du häver ut dig allsköns pinsam antikatolicism, så besvara nån fråga... Annars är du lika relevant som "kristna maoister", "judiska nationalsocialister" eller "muslimska korstågs-gardister"!

Pax et bonum

nya tant lila svarar
9 september 2024 – 08:12

Anders Gunnarsson!
Lär dig stava på svenska! Föredöme! Ett m!
Aldrig med ett l!

Jag är lite nyfiken på din funktion och ditt ältande på Åke Bonniers blogg. Vad vill du? Är inte du katolik?
Ska du förändra Svenska kyrkans inställning genom att du håller på med dina förolämpningar? För du är väl inte senil?

LFL säger
9 september 2012 – 12:04

Anders Gunnarsson.

Har du inte gått ur den katolska (= allmänneliga) kyrkan i Sverige, som är Svenska kyrkan, som du ständigt hånar? Jag är inte skyldig dig några svar. Varenda gång du klankar på Svk är det dessutom med anspelning på de homosexuella, att det egentligen är de det är fel på. Man behöver inte alltid häva ur sig vad man tycker om andra, men det kan tydligen inte du avhålla dig ifrån.

Därför tänker jag inte fortsätta diskutera frågan med dig.

Anders Gunnarsson svarar
10 september 2024 – 08:12

LFL

Har jag ens antytt det du påstår???

Hälsningar från en i Kyrkans FULLA gemenskap (inte den alltmer homeopatiskt utspädda kopian)!

Sen bör (nog) Herr Lars betänka vilken nivå din flisa i ögat är på… 🙂

PS! Jag blir inte ens ledsen över att vår s k dialog bröt samman innan den ens började. DS!

P-A Rudberg säger
9 september 2012 – 09:04

Jag undrar hur långt det har tänkt - de som utmålar samkönade äktenskap som politrukpåhitt och kappvändande.
Har de någonsin på fullt allvar och i full respekt för en medmänniskas djupa tro och Gudsrelation samtalat med en människa som upplevt Guds närvaro i en samkönad vigselakt och i ett samkönat äktenskap?

Ja, jag tror att synden finns. Men den finns inte i form av en katalog över handlingar. Den finns i våra relationer till varandra och till oss själva.

Och låt den som är utan synd kasta första stenen....

Anders Gunnarsson säger
10 september 2012 – 06:10

PA
förutom alla - medvetna o omedvetna - misstolkningar av mina enkla texter,
så menar du att den som ifrågasätter er, är respektlösa o ogenomtänkta o känslosvaga!

Låter som musen som röt...

Hälsar
en bland miljarder andra som ställer frågor, ingen svarar på...
En bland

P-A Rudberg svarar
10 september 2024 – 08:12

Anders G,

Så länge du diskuterar i form av raljerande och nedsättande epitet om andra ser jag ingen seriös möjlighet att föra ett samtal med dig.
Beklagar.

Man kan ifrågasätta/diskutera/samtala med respekt – och man kan göra det utan respekt baserat på någon slags självrättfärdighet….

Robin säger
10 september 2012 – 10:33

Åke, vilka är dina argument för att äktenskapet måste bestå av enbart två personer? Ditt eget tyckande och personliga känslor? Äktenskapet bestämer vi ju själva hur vi vill att det ska se ut, och du eller andra bör inte sätta dessa gränser. En syn som vi bejakat de senaste i SvK är ju att familjen varit något som ständigt varit under utveckling och inte bör stagnera efter beslutet 2009.

LFL svarar
10 september 2024 – 08:12

För något år sedan läste jag en bok om Svenska kyrkans mission i Afrika , och mötet med den polygami som förekom / förekommer där. Boken hade några decennier på nacken, ska tilläggas, varför jag inte minns titel och författare. Problemet var ju att de nyomvända redan levde i polygama äktenskap. ”Om jag skiljer mig från min ena hustru, så överger jag min hustru. Först säger ni att en man inte får överge sin hustru, och sedan kräver ni att jag ska göra just det”.

Det blev många brev till missionsstyrelsen (eller vad det hette) hemma i Sverige, och det konstaterades att frågan inte hade varit aktuell när Sverige kristnades, eftersom månggiftet hade kommit ur bruk redan under hednatiden. Man sökte råd i andra kyrkors traditioner, och konstaterade att Katolska kyrkan tagit avstånd offentligt från månggifte först under 1500-talet, kanske också det föranlett av missionen i länder med månggifte.

Månggiftet hade kommit ur bruk bland judarna, grekerna och romarna redan före Jesu tid. Paulus slog dock fast att en församlingsföreståndare ska vara ”en kvinnas man”. Helt klart är den rätta läsningen av detta bibelord ”EN kvinnas man”, även om en del nutida uttolkare gärna vill läsa ”en KVINNAS man”. Och somliga ”en …. man”.

Att Svenska kyrkans nuvarande ställningstagande för tvåsamhet skulle bero på subjektivt tyckande eller fingret i luften stämmer inte. Det hade antagligen löst många praktiska problem för de nya kyrkorna i Afrika, om Svk hade tagit ställning för polygami. Men det gjorde man inte.

Ställningstagandet kom att gälla tvåsamhet, och inte kön. Även polygama äktenskap handlar ju om man och kvinna. Det är mannen, som är gift med sina kvinnor. De är inte gifta med varandra, utan lever i något slags syskonskap. Om olika kön, och inte tvåsamhet, hade varit grunden, hade ju även polygama äktenskap kunnat accepteras.

Frågan om samkönade äktenskap är därmed obesvarad. När jag i en tidigare kommentar skrev ”Låt envar bli salig på sin fason”, så menade jag givetvis inte ”anything goes”, utan sådana frågor som saknar kristallklara svar. Vi heterosexuella, som saknar personlig erfarenhet av homosexualitet, har inget tolkningsföreträde och har inget monopol på andlig vägledning. Det har de homosexuella i och för sig inte heller.

Det är möjligt att Svk:s ställningstagande för tvåsamhet för ett antal decennier sedan kan ha banat väg för bejakandet av samkönade äktenskap. Detta kan vara svårt för katoliker, för det är ju nästintill accepterat i många s.k. katolska länder att en man kan ha en älskarinna vid sidan av sin hustru.

Samir säger
10 september 2012 – 04:40

Åke: Polyamori står inte nödvändigtvis i motsättning till en fördjupad parrelation. I mitt eget fall är det precis tvärt om.

Jag är sedan över fem år tillbaka tillsammans med en tjej som jag älskar över allt annat. Vi är båda övertygade om att vi vill och kommer att skaffa barn och leva hela våra liv tillsammans.

Men i och med att vår kärlek utvecklats så har vi också kommit fram till att vi inte vill begränsa våra egna och vår partners känslor och möjlighet att ha de relationer vi önskar ha. Vi är båda av uppfattningen att det är naturligt att kunna känna attraktion och andra intima känslor för många olika människor och att det inte är något fel att göra det heller, eller att agera på känslorna.

Jag sätter alltid vår relation först och vet att hon gör det samma, inte för att vi har någon regel som säger att vi måste göra det, utan för att vår kärlek är den starkaste och vi bryr oss om varandra mer än något annat. Och det känns fel för mig att säga att hon inte skulle få bli förälskad i någon annan person och ha sex med denne om detta inte går ut över mig. Det skulle innebära ett slags ägandeförhållande som inte är förenligt med min syn på kärlek.

Jag vill ju det bästa för henne, och mig själv för den delen. Att vara nyförälskad t.ex. är ju underbart, och ingen upplevelse vi kan ge varandra. Den fasen har vi redan gått igenom, vi känner varandra så väl. Men andra människor kan vi upptäcka på detta sätt, inget fel med det så länge som vi förhåller oss respektfullt till dessa människor och gör klart för dem vad de kan förvänta sig och inte.

nya tant lila svarar
10 september 2024 – 08:12

Samir!
Det finns naturligtvis många sätt att förfrysa sitt inre.
Din modell lär nog inte hålla så bra i verkligheten.

Det är en sak att människor kan älska fler än en person. Men man kan inte leva i två fullt ut nära relationer och vara hel i sitt inre. Det tror i vart fall inte jag!

Ingela svarar
12 september 2024 – 08:12

Alla kan välja tron men många vill inte överge syndens frestelser…

Åke Bonnier säger
10 september 2012 – 09:33

När Bibeln talar om den djupare relationen talar den om parrelation. Texter om detta återfinns både i Skapelseberättelsen och som citat i Nya Testamentet. Det handlar om en ömsesidig fördjupad relation där två människor lovar varandra trohet i ömsesidig respekt och kärlek. I ett samhälle där mer än 50% av äktenskapen leder till skilsmässa bör vi i kyrkans sammanhang se vad vi kan göra för att hjälpa människor att hantera äktenskapskriser, att vårda sina parrelationer inom ramen för de löften de avgivit.

Polyamori ska nu inte blandas ihop med polygami. Det sistnämnda handlar om månggifte Jag är inte ute efter att kyrkan ska fördöma andra människors samlevnadsformer så länge man inte skadar sig själv eller någon annan (hur man nu helt fullt kan veta det?). Men Svenska kyrkan har idag sagt att det vi står upp för är äktenskapet som den samlevnadsform vi förordar. Vi gör det utifrån den juridiska tryggheten det är, inte minst för eventuella barn, men också för att den strukturen med den ömsesidiga kärleken, med löften om trohet och trofasthet och med det livslånga perspektivet är något som Svenska kyrkan står bakom och uppmanar till. Därför kan inte kyrkan förorda polyamori som samlevnadsform hur mycket det än kan upplevas positivt av dem som lever i det sammanhanget. När jag skriver som jag gör i denna kommentar vet jag att jag delar detta med mina katolska bröder och systrar liksom med de allra flesta andra kristna trossamfund.
Är det då okristet att leva i annan kärleksrelation än äktenskapet? Låt oss inte döma varandra. Som biskop vill jag dock hålla fram äktenskapets fördelar enligt det ovan skrivna och understryka vikten av den ömsesidiga kärleken, repekten och det livslånga löftet.

En del säger att det är så stort att gifta sig och man vet inte om man är beredd att binda upp sig så kring en person men man vill gärna ha barn tillsammans. Så blir man gravida och får barn. I det läget, menar jag, har man verkligen bundit upp sig till varandra - livslångt, eftersom man är barnets föräldrar oavsett all annan relation. Att ingå äktenskap är något oerhört vackert och till stöd för redan födda barn och för barn som föds efter äktenskapets ingång.

Åter igen: Låt oss värna äktenskapet och se hur vi kan utveckla äktenskapsskolor etc till stöd för blivande och varande par.

Rudbeckius svarar
11 september 2024 – 08:12

Överallt där det talas om tvåsamhet talas det om man och hustru, så ditt bärande argument för tvåsamheten har ytterligare en dimension…

Anders Gunnarsson säger
11 september 2012 – 05:18

PA

Nu kastar du sten i glashus...

Hur relevant är då SvK idag, i verkligheten, på riktigt???
På vilken skala som helst.

LFL svarar
11 september 2024 – 08:12

Gunnarsson

Det är faktiskt tillåtet att kritisera Katolska kyrkan, och ditt agerande på Skara-biskopens blogg med ständiga okvädningar av Svenska kyrkan och hennes medlemmar gör det ännu mer angeläget.

Kan du inte be din egen biskop att starta en blogg, där ni katoliker kan racka ner på andra?

Jag kan f.ö. meddela P-A att det går riktigt dåligt för Katolska kyrkan i Sydamerika, med stora medlemstapp till ffa pingströrelsen, detta p.g.a. den utbredda avgudadyrkan som förekommer i Katolska kyrkan i Sydameria, vilket verkar tolereras av de katolska prästerna där. När läskunnigheten ökar och folk kan läsa Bibeln själva, undrar de varför kyrkan inte sagt något om detta.

Samma sak håller nu på att upprepas i Sydamerika som under reformationen i Nordeuropa, där dyrkan av de gamla gudarna var utbredd under medeltiden.

Katolska kyrkan har nog av sina egna problem, men i Sverige uppträder ni katoliker som om ni vore en elit, som ska vakta över renlärigheten hos de protestantiska samfunden.

P-A Rudberg svarar
11 september 2024 – 08:12

Anders G,

Inget har ändrats – jag diskuterar inte med dig.
Speciellt inte eftersom kritik bara är tillåten åt ett håll i din värld.

Ingela säger
12 september 2012 – 09:06

Alla kan välja tron men många vill inte överge syndens frestelser...

LFL säger
12 september 2012 – 08:56

Av 58 kommentater är det endast en som försvarar polyamori, samt två - tre kommentarer som bemöter detta försvar. Alla andra handlar om homosexualitet. Man behöver inte nödvändigtvis gilla samkönade äktenskap för att avhålla sig från att i tid och otid lufta sin aversion mot dessa. Av de tre personer, som gör detta i anslutning till snart sagt varje inlägg av Bonnier vet vi att en inte ens tillhör Svenska kyrkan. Vad de övriga två tillhör, vet vi inte, eftersom de är anonyma.

Anders Gunnarsson svarar
12 september 2024 – 08:12

LFL

Och vad har det med saken att göra ö h t.

Och f ö är du anonym? Eller…

LFL säger
13 september 2012 – 11:40

Jag tycker att Gunnarsson ska föreslå sin egen biskop, den katolska biskopen i Sverige, att han ska starta en egen blogg, där katolikerna kan demonstrera sin besser wisser-attityd lufta sitt förakt för Svenska kyrkan, utan att förstöra debatter på någon Svk-blogg.

När debatten om polyamori, som detta inlägg faktiskt handlar om, var som hetast för ett par år sedan, frågade jag Bonnier om de samkönade äktenskapen var sista eller första steget i en förändrad syn på äktenskapet. Jag har nu fått det svar, som jag hoppades få.

Härigenom har en av de viktigaste invändningar bortfallit, som sansade människor - oavsett vad man tycker i sak - kan ha haft mot de samkönade äktenskapen, att de bara var ett första steg. Även de, som fortfarande tycker att samkönade äktenskap är fel, måste ju erkänna att de särkönade äktenskapen inte har blivit ett dugg "urvattnade", och inga andra hemskheter heller har inträffat.

Man kan ha sin egen övertygelse, men behöver inte ständigt skriva andra på näsan att de har fel, eller är fel. I stället bör vi glädjas över den frid, som börjar infinna sig efter de stora striderna, och att vi kan samlas kring det gemensamma i vår kristna tro. Vi har en ekumenisk rörelse, som går ut på att finna det gemensamma, efter de historiskt svåra splittringarna i synen på ex-vis nattvarden.

Bör då inte ekumeniken även syfta till återförening efter den senaste tidens splittring? Men det finns sekterister, som försöker göra ekumeniken till en enad front mot homosexuella med kristen tro, på grund av olika åsikter i vilka par som äktenskapet är till för. Att de samkönade paren finns i kyrkans liv, och hjälper till att föra det kristna budskapet och den grundläggande kristna synen på äktenskapet (tvåsamhet) vidare, ska vi vara glada för.

Ömsesidig otrohet, med den andra partens samtycke, vilket sign. Samir pläderar för, är inget att rekommendera, även om det förekommer. Det är ganska hänsynslöst mot den tillfälliga parten, och medför en påtaglig risk (om det skulle bli vanligt) för utbrott av epidemier.

P-A Rudberg svarar
13 september 2024 – 08:12

Amen!

Thomas säger
19 september 2012 – 10:29

Åke

Du belyser en viktig fråga och jag har personligen också funderat i dessa banor. Äktenskapets ställning i vår kyrka känns ibland ha tappat sin ställning och innebörd, och precis som du säger så är skilsmässostatistiken oroande. Självklart misslyckas vissa äktenskap och ofta finns goda skäl till uppbrott. Men att alltför många äktenskap leder till skilsmässa går inte att förneka.
Det finns en märklig inställning till äktenskap idag, många vill inte gifta sig för "bindadets" skull men är däremot beredda att skaffa barn tillsammans. För mig är det märkligt, då ett barn är ett förkroppsligande av kärleken mellan två människor (oavsett kön och eventuell adoption).

Katolska kyrkan här i Stockholm erbjuder t ex par/äktenskapsretreat på Marielund, något sådant skulle jag själv kunna vara intresserad över. Att få möjlighet som par, både ungt och etablerat att få fördjupa sin relation på ett sådant sätt vore tilltalande och behövligt. Jag och min blivande fru skulle mer än gärna gått i äktenskapsskola om den hjälper oss att fördjupa vår relation till varandra och till Gud.

Svt sänder nu en serie som heter "Par i terapi", vilket är ett utmärkt exempel på hur man kan uppnå en fördjupad relation genom att samtala på andra sätt, med en utomstående som hjälper paren framåt. Jag tror varken en terapeut eller präst är den som gör jobbet, utan snarare gör det möjligt för Gud att verka. Programmet kanske kan hjälpa att tvätta bort "skamstämpeln" som finns till parterapi idag vilket också äktenskapsskolor skulle kunna bidra till att tvätta bort. Jag menar att kyrkan kan fylla en viktig funktion här och fungera som ett stöd och ett verktyg för gifta par eller par som bestämt sig för att gifta sig.

När vi ingår äktenskap är det en akt som förpliktar oss inte bara för varandra, också för kyrkans kallelse. Detta gäller i mina ögon oavsett kön på de som gifter sig. Det handlar om att två människor som genom att gifta sig blir ett verktyg och forum för Guds kärlek och verkande, det är kärleken dem emellan som står i centrum, inte vilket kön på de inblandade. Jag tror att många samkönade par kan vittna om hur Gud välsignat deras äktenskap, och det är kyrkans uppgift att just välsigna och viga men också hjälpa människor på vägen. Jag är väl medveten om de teologiska aspekterna och argumenten då jag själv läst teologi, däremot är argumenten mot samkönade äktenskap, i synnerhet de som framförts här otillräckliga. Nog om just den saken.

En sak som bekymrar mig däremot är just hur otydligt Svenska kyrkans teologi kring äktenskapet tycks vara. Den är inte lika utpräglad som i våra systerkyrkor och vad kyrkan tycker i frågan är för de flesta oklart, även för de insatta verkar det som. Mina erfarenheter är att många verkar glömma att kyrkan står för tvåsamhet och parrelation i ömsesidiga relationer. Det måste vi bli bättre på, vi måste våga tala mer om äktenskapet och dess innehåll.

Jonas säger
6 oktober 2012 – 06:26

Det verkar vara omöjligt för LFL att skriva ett inlägg utan att komma på någon helt ovidkommande koppling till Katolska kyrkan. Det kan inte vara bra att hysa ett sådant hat som LFL synes göra.

Det är bra att biskop Åke tar intryck av de kurser och annat för stärkande av äktenskapet som Katolska kyrkan har. Det finns mycket gott att hämta därifrån.

LFL svarar
21 november 2024 – 02:02

Svenska kyrkan är en protestantisk kyrka, som inte står i något som helst lydnadsförhållande Katolska kyrkan. Kk-medlemmar har ingen som helst rätt att utöva censur eller försöka framtvinga självcensur för Svk-medlemmar som skriver på Svk-bloggar. En av Svk:s bekännelseskrifter är Uppsala mötes beslut från 1593, där katolismen fördöms.

Vad gäller att lära av Katolska kyrkan, så behöver Svk inte gå över ån efter vatten.

Irja säger
26 oktober 2012 – 09:30

Bra skrivet återigen, Åke! Är stolt över att du är vår biskop!