De hänger ihop!

På slutet på 80-talet, när jag bodde i Israel, köpte jag en liten Davidsstjärna i silver att ha i en kedja runt halsen. I Jerusalems shouk, basaren i Gamla Staden, av en arabisk köpman. Det kändes helt naturligt även om jag ibland fick frågan om jag var jude eller inte. När jag sedan fick hyra rum i andra hand i den judiska delen av staden, fick jag utge mig för att vara kusin till den judiska tjejen som hyrde lägenheten i första hand. Att jag inte var särskilt ortodox räknade den ultraortodoxa hyresvärden nog snabbt ut. Och min hebreiska var inte heller så övertygande, och mina svar lite dröjande om min bakgrund, och om när jag gjorde min ”Aliah”, invandringen till Israel. Jag kände mig rätt så hemma i Israel, kände mig nöjd med min Magen David, Davidsstjärna.

Några år senare fick en jag ett litet kors, ungefär i samma storlek som stjärnan. Efter några byten fram och tillbaka bestämda jag mig för att de skulle hänga i samma kedja, samtidigt. Där kunde de gott och väl hänga ihop. De två symbolerna står ju för två av de Abrahamitiska religioner som verkligen hänger ihop. Vad är kristendom utan sina judiska rötter? Vad är Nya Testamentet, utan Gamla Testamentet? Vem är Jesus, om inte bland mycket annat en av de mest kända representanter för den judiska tron? Vad är Herrens bön, om inte en judisk bön?  Visst fick jag ibland konstiga blickar när folk upptäckte både Davidsstjärnan och korset i kedjan, som om jag inte kunde bestämma mig. Det handlar naturligtvis inte om det. Jag är inte jude, jag är grek, för att ta till skillnaden ur Nya testamentet. Men jag känner mig förbunden med judendomen, utan den hade inte jag varit kristen. När jag tar del av judisk teologi, lär jag mig något om Gud, på ett sätt som oftast känns uppfriskande. Gamla testamentet kan tala till oss idag, utan att läsa in Jesus i varenda vers. Det finns ett nästan oändlig antal gudsbilder, metaforer, i bibeln, och flest finns just i Gamla testamentet, och det är en rikedom som man inte får blunda inför.

När Jesus kommer tillbaka på det sätt som han har lovat, utgår jag ifrån att judarna är med på att välkomna honom. Messias ankomst för judarna, är för kristna hans återkomst, tänker jag mig. Kyrkans bön: Herre, kom! ber vi tillsammans med judarna, när de förväntar messias ankomst.

Hur det nu blir med den saken så hänger Davidsstjärnan och korset ihop, och inte bara i en kedja.

Det är kanske dags att försöka hitta en liten halvmåne i samma mått? Och vad blir reaktionerna då? Men då måste jag först lära en del till om islam, så att jag kan ge svar på tal.