Gud, du vet att vi vill hålla oss varma och äta oss mätta. Det vet du och du har givit oss det vi behöver. Du har givit oss en kropp. Och en själ. Ibland är vi inte riktigt nöjda med våra kroppar. När vi tycker att de är för smala, för tjocka, för långa eller för korta. När de inte riktigt fungerar som vi trodde. När vi inte springer fortast eller hoppar högst. Och ibland är vi inte riktigt nöjda med våra själar heller. När vi är nere och när vi inte orkar med kraven som ställs på oss.
Och ändå säger du att det är just den kropp och den själ du har passat ihop för just oss. Och att de duger. Och att vi inte behöver göra oss till för att verka smalare, starkare, piggare än vad vi är. Och det känns väl bra. Men det som sägs måste också märkas! Du måste förstå att det inte räcker med att höra att vi duger, det måste också kännas. Det är bra att du säger att du älskar oss som vi är, men låter du också känna oss det?
Vad säger du? Om jag tror? Visst tror jag! Jag är ju präst! Hur skulle det se ut om en präst inte trodde på dig, och jag talar just nu till dig… skulle jag göra det om jag inte trodde på dig!
De andra? Ja, det får du fråga dem! Men jag tror att de tror – jag tror att de vill tro på att du älskar dem. Om det märks?
För dem eller för dig? För dig! Nja, hoppas det. Hoppas du har märkt att jag i alla fall tror på dig, att jag inte svär, att jag inte ljuger – i alla fall inte så det märks – att jag inte …. Förlåt? Vill du inte höra det jag inte gör för din skull, hellre det jag gör…Ja det får vi ta sedan tycker jag, inte så här mitt på torget. Men jag tycker nog att du borde ha märkt att jag tror… i alla fall lite… och på de andra också tror.
Ja ha. Det säger du. Vi borde i alla fall ha märkt lite av att du älskar oss. Ska vi inte ta det sedan också? Nej, går det bra, du är inte rädd för att de tycker att du skryter Gud?
Häller med! Livet – ja det är en underbar gåva. Vi för göra med den vad vi vill. Du har verkligen gett oss många möjligheter, det är sant. Hjälp oss då att ta vara på de där möjligheterna!
Och jorden – en bättre planet kan jag inte tänka mig, det stämmer Gud. Fast om jag får fråga… varför är den inte perfekt? jag tänker på krig, sjukdom, död. Kommer jorden att bli det, när du skapar nytt…
Är det vi, ja jag vet egentligen. Det är vi människor som stökar till det. Men du lovar väl att hjälpa oss att fortsatt med din skaparkraft, och ge oss gärna idéer om hur vi kan rätta till det som har gått fel…
Varandra – ja det har du rätt i. Vi har ju faktiskt varandra på jorden, i Mariestad, hemma, i församlingen… Det är kanske bara att vi inte har upptäckt möjligheterna med varandra än. Vi kan mycket mer tillsammans än vi tror. Det har du nog rätt i.
Våra kroppar, vårt förstånd, våra skolor, vårt arbete, våra familjer… är det verkligen du som står bakom allt? Att det är vårt uppdrag att göra något av det? Att du har givit oss möjligheter i livet, på skolan, på arbetet, hemma, i världen…
Ja Gud, det är faktiskt uppenbart att du älskar oss. Jesus har visat oss det, han har delat sitt liv med oss, och vill att vi ska dela vårt liv med varandra. Tack Gud för att vi får vara dina medarbetare, att vi får vara Jesus lärjungar. Hjälp oss att göra något gott av allt det som du har givit oss… Amen.