Vi vet så väl hur saker och ting förhåller sig. Vi vet så väl hur människor är, och hur just den-och-den är… Man har väl varit med förr! Och en räv kan tappa pälsen, men blir inte av med sina tricks! Och de som var med i den gamla Sovjetunionen, de… Och engelsmännen, de envisas med att köra på fel sidan vägen, och katolikerna… inte att tala om muslimer, för de…
Ja vi vet så väl.
Men nu är det en ny vår, med nytt ljus över allt det gamla som vi känner till. Kanske dags att se saker och ting – och framförallt människor- i et t nytt ljus? Hör vår bild av omvärlden kanske till historien? Jag tror det är så. Vi behöver uppdatera oss, behöver öva oss att se allt med nya ögon, i ett nytt ljus. Det är det påsken handlar om. Att se det som hänt och händer, att se människor i ett nytt ljus, i uppståndelsens ljus. Det är inte alltid så som man trodde, ja, det är nästan aldrig som man trodde. Mörkret har inte sista ordet, fast det verkar så. När du läser detta har vi kommit en bra bit in i fastan, och jag ska inte föregripa det som kommer att hända. Men Guds löften gäller året runt, hela kyrkoåret. Mörkret du kanske upplever nu, delas av Gud, du är inte ensam. I en psalm av Britt G. Hallqvist yttrycks det så: Mörkret du möter aldrig i ensamhet. Blott i det öppna ligger din möjlighet. Samma tankar uttrycker Leonard Cohen när han sjunger: There is a crack in everything – that’s where the light comes in! (det finns en spricka i allt – ljuset kommer in genom den). De stängda fasaderna släpper inte igenom något ljus, de fasta åsikterna är låsta och stängda. Det måste finnas en spricka, det måste finnas en öppning. Nytolkning. Nytt ljus. Nytt liv. Äggskalet måste öppnas, för att livet ska kunna komma fram.
Fastan, en tid då det spricker. Påsk, ljuset bryter fram!