Dagens predikan kommer från Kristofer Strid och tar vid från förra veckan tema (som du kan läsa här: Kan vi riva ur sidorna ur bibeln?>>). Vill du höra denna predikan live så kommer du till 9.30 till Rönnängs kyrka eller 11.00 till Skärhamns kyrka.
Kopplingen mellan denna söndags tema Jesus förhärligad och förra söndagens tema Efterföljelse kan sammanfattas i en fråga: Hur kan man följa den man inte har mött? På grund av Jesus och vad han har gjort för var och en av oss kan vi gå hela vägen fram till Gud!
I gamla testamentet var det en utvald skara som smorts till tjänst inför Gud: prästen, profeten och kungen. Men i och med vad Jesus gör får vi alla som vill tillträde att komma inför Gud.
”Man blir som man umgås!” säger vi ju ibland (och alldeles oftast är det inte positivt menat). Mose umgicks förtroligt med Gud och talade med Honom ansikte mot ansikte och ibland när Jesus blir tydlig för oss, då kan det kännas så, men Paulus låter oss ändå veta att det är bara i bästa fall en försmak av vad som skall komma. ”Ännu ser vi i en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.” (1 Kor 13:12).
Men det finns en stor skillnad. Mose strålar av Gud, men Jesus är Gud. Det nya förbundet är mäktigare än det gamla (som är begränsat); Kristus är större än Mose. I evangelietexten för idag låter Jesus Petrus, Jakob och Johannes följa med Honom på ett högt berg där de var ensamma. Det ges inte någon förvarning eller särskilt mycket mer detaljer än att han förvandlades inför och hans kläder blev skinande vita inför dem och att han sen samtalade med Mose och Elia. Märk väl att Mose ansikte strålade, medan Jesu hela gestalt strålade. Ja, han förvandlades!
Jag har ibland funderat på hur lärjungarna visste att det var Mose och Elia. Kanske hade de namnlappar?
Petrus är snabb på att vilja bosätta sig på berget, även om han helt glömmer bort sig själv. Kanske är det en reaktion på att se Jesus i sin härlighet? Reaktionen förklaras med orden: ”Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna.” Den härlighet som uppenbarligen var alldeles för stark för Israels folk när Mose hade talat med Gud och tvingades bära en mask (eller en duk som Paulus skriver) för att dölja strålglansen.
Evangelisten Markus låter oss som hör detta veta att det handlar om Guds rike. Det har kommit genom att Jesus blev människa, levde, dog och uppstod, men att det skall komma i sin fullhet. ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt” kan ju syfta antingen på vad de tre utvalda lärjungarna får se på berget eller utgjutandet av den helige Ande på Pingstdagen.
Som om det inte var nog med det hela, så kom ett moln, sänkte sig över dem och en röst hördes därur: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Ett eko från Jesu dop (”Detta är min älskade son, du är min utvalde!”), men lägg märke till vem tilltalet är riktat till. I det senare fallet är det Jesus som tilltalas, men i vår text borde det vara lärjungarna (och därmed vi själva). Uppmaningen är alltså att lyssna till den älskade Sonen!
Sen kommer en vers som jag älskar: ”Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.” Av ansikten att se in i, längtar jag efter den dag jag skall få se in i Jesu ansikte. Kanske blir det på samma gång det bästa och det värsta vi kan få vara med om, för då kommer kanske både det goda och det inte lika goda i mitt liv att bli uppenbarat. Vi kommer både att få se syndens allvar och hur den har förorenat vårt liv, men samtidigt också få se hur mycket djupare Jesu nåd och kärlek når.
Jag tror inte att det är någon slump att Jesu förhärligande sker på ett berg. För visst består även våra liv i både berg och dalar? ”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31). Genom hela livet, oavsett omständigheter, så helgas vi av Anden att börja vara sådana som vi skapades att vara och en gång åter skall bli: Guds avbilder, strålande av Hans makt, helighet och härlighet. Men det börjar med att vi tar ett steg närmare Honom och då lovar Han att också närma sig oss (Jak 4:8). Och vi skall också förvandlas en dag. Jag tror att vi frimodigt kan be Jesus om att få se Honom förhärligad i och genom våra egna liv!
Kristofer Strid
Präst Svenska kyrkan Tjörn