Den svenska läkaren Ingrid le Roux har arbetat i över 40 år med barnhälsovård i Kapstadens mest utsatta områden. Med fokus på att utbilda kvinnor inom barn- och mödrahälsovård för att stötta andra, har hon skapat en metod som räddar liv. Idag finns utbildade mentormammor i Sydafrika, Egypten, Etiopien och Eswatini. Det handlar om barns och kvinnors rätt till hälsa.
Det är strax efter lunch en vanlig fredag och Ingrid le Roux är tillbaka i sitt rum på Philanis huvudkontor efter att ha undersökt akut sjuka barn på förmiddagen. Vid en ålder då de flesta har valt att trappa ner, arbetar hon heltid åt den organisation som hon startade 1979 i Khayelitsha, ett av Kapstadens mest utsatta områden.
– Jag blir sällan trött, och det ger mig kraft att fortsätta när jag ser att undernärda barn bli starkare. Det blir aldrig hopplöst, och vi får gång på gång uppleva att kvinnor och mammor förändrar sina liv. Det bär oss, säger Ingrid le Roux.
Philani betyder ”att bli frisk” på det sydafrikanska språket Xhosa, men för barn som föds i Khayelitsha är mat varje dag, rent vatten, sanitet och sjukvård ingen självklarhet. Många barn överlever inte de första fem åren, då barns hälsa är som skörast. Ingrid le Roux menar att det, trots att Sydafrika idag är en demokrati, finns en ekonomisk apartheid som binder människor i fattigdom.
– Det är ett stort svek mot den svarta befolkningen. Tillgången till sjukvård är bättre, men kvaliteten är inte i närheten av den vård jag får genom min privata sjukförsäkring. Inte heller skolorna är bra i utsatta områden, vilket gör att utan ekonomiska resurser kan inte barn nå högre studier och ta sig bort från fattigdom. Det är en stor sorg.
Arbetslösheten i Sydafrika är hög. År 2020 var siffran nära 29 procent, och i områden som Khayelitsha är fattigdom och kriminalitet utbredd. Situationen har dessutom förvärrats under coronapandemin eftersom restriktioner och nedstängningar har gjort att många förlorat sina jobb; en stor del av invånarna, speciellt kvinnor, arbetar i andras hem med hushållstjänster eller serviceyrken. Även våld i samhället och våld i hemmet har ökat.
Mentormamman stöttar mammor
Arbetet med Philani och utvecklingen av mentormamma-metoden bottnar i att ge kvinnor och barn tillgänglighet till sjukvård och förebyggande hälsovård. I ett område där undernäring hos små barn, som i kombination med sjukdomar som lunginflammation, diarréer och infektioner snabbt blir livshotande handlar det både om rätten att kunna få vård och om att skapa en förändring så att livet kan bli tryggare. Att själv kunna påverka och förändra sin framtid.
– Idén till att arbeta med hembesök och med mentormammor bygger på två olika forskningsstudier. Den ena, från USA, visade att mödravård och barnhälsovård blev effektivare och nådde bättre resultat när sjuksköterskor besökte hemmen. Den andra var en studie inom utvecklingsarbete, som lyfte hur förmågan att hantera vardagen och agera i svåra situationer spelar in för att kunna ta dig vidare när du lever i utsatthet. Det tog jag fasta på.
Mentormamman arbetar med förebyggande hälsovård och följer gravida kvinnor och sedan barnets utveckling från nyfödd upp till fem år. Hon lär ut om preventivmedel, amning och kost – och fångar upp undernäring och sjukdomar i tid. Men mentormamman är också en mentor, som lyssnar, står på mammans sida och ger styrka, så att små men livsviktiga förändringar som ansökan om barnbidrag eller ett hiv-test blir verklighet.
Utveckling och förändring från människor själva
Tjugo år av utvecklingsarbete har gett resultat. Mentormammornas arbete är framgångsrikt och det har visats vetenskapligt att hälsotillståndet hos kvinnor och barn förbättras signifikant där en mentormamma stöttar familjen. Arbetet har dokumenterats i flera vetenskapliga artiklar och Ingrid le Roux menar att en av de viktigaste faktorerna bakom resultaten är rekryteringen av mentormamman. Här spelar förmågan och drivkraften att skapa förändring stor roll, och det är inte ett arbete för alla. Mentormamman rör sig i en tuff miljö. Hon ska orka möta människor svårigheter med både konkreta förslag på åtgärder och som medmänniska orka bära andras lidande.
– Vi väljer mammor som har visat att de kan ta hand om sina barn i en svår miljö. Sedan måste de ha en förmåga att lyssna, vinna förtroende och möta sina klienter och kollegor med omsorg, respekt och utan pekpinnar. Mentormammorna får regelbundet ventilera arbetet tillsammans och får även handledning; det är inga lätta arbetsdagar.
De mammor som blir antagna till Philanis program får gå en utbildning och har sedan möjlighet att få en fast tjänst som mentormamma. Ingrid le Roux berättar både om mentormammornas stolthet över att få hjälpa till och vara en väg till förändring, men också den personliga utveckling som är en del av arbetet. Med utbildning och arbete kommer både självförtroende och insikt om nya mål och möjligheter.
– Många går vidare och utbildar sig till undersköterskor och sjuksköterskor. Just nu har en av våra sjuksköterskor fått ett mycket bra arbete på ett sjukhus. Även om vi kommer att sakna en fin kollega, är vi glada för hennes skull. Jag är väldigt stolt över att vi har kunnat ge så många människor en trygg försörjning. Det betyder oerhört mycket i den här miljön. Vi hjälper kvinnor och mammor att få utvecklas och få en inkomst, och det är det som behövs för att långsiktigt minska fattigdom.
Rättigheter varje människa har
Act Svenska kyrkan arbetar över hela världen för att ge fler människor möjligheten att själva ta sig bort från fattigdom och utsatthet. Genom hela utvecklingsarbetet går kvinnors rättigheter och genusrättvisa som en röd tråd. Philani och mentormamma-metoden är ett exempel på hur det kan se ut. Act Svenska kyrkans gåvogivare, både privatpersoner och församlingar, har varit ett viktigt långsiktigt stöd under många år och Act Svenska kyrkan är fortfarande en betydelsefull och aktiv samarbetspartner.
– Act Svenska kyrkan är en respektfull partner, som lyssnar på önskemål och ger oss utrymme att arbeta efter våra förutsättningar i den här miljön. Det ger oss trygghet och är en stor del av alla fina resultat.
Idag består Philani av fem hälsokliniker, 22 förskoleklasser, ett väveri och en tygtrycksverkstad samt 300 mentormammor i Khayelitsha och Östra Kap. Act Svenska kyrkan har i flera andra projekt använt metoden och nu jobbar även mentormammor i Etiopien, Eswatini och Egypten med fina resultat.
– Den gravida kvinnan och mamman är sårbar och behöver omsorg. Det är universellt och blir också ett internationellt problem i länder vid fattigdom eller i utsatta miljöer.
Från Hedemora till Kapstaden
Ingrid le Roux är född i Avesta och uppväxt i Hedemora och Stockholm, men har levt utomlands mer eller mindre hela sitt yrkesverksamma liv. Som gymnasist och stipendiat fick hon möjligheten att studera ett år i USA, vilket öppnade upp världen, gav nya perspektiv och insikter.
– Det var en viktig tid. Jag träffade min man Pieter som också var utbytesstudent och från Sydafrika. Som en avslutning på året gjorde vi som var internationella studenter en resa i USA. Det gav mig vänner från många olika länder och också en stark känsla av ett det var vår värld; det var upp till oss att ta hand om den.
Efter studierna i USA började Ingrid le Roux läsa till läkare på Karolinska Institutet i Stockholm. Först hade hon tänkt utbilda sig till sjukgymnast, men hennes lärare på gymnasiet uppmuntrade henne att i stället satsa på läkaryrket. Det var ett gott råd hon idag är tacksam över, och valet att som läkare arbeta med människor och människors hälsa har hon aldrig ångrat.
– Det är ett fantastiskt yrke, att få möta patienter, förstå symtomen, arbeta med problemlösning och kunna hjälpa.
Till Sydafrika och till Kapstaden kom Ingrid le Roux i slutet av 70-talet som nybliven läkare. Att bosätta sig i sin mans hemland var inte självklart, men att praktiskt kunna hjälpa både ett skäl och en drivkraft som övervägde. Sydafrika var då djupt segregerat genom apartheidsystemet och både Ingrid och hennes man ville vara en del av hela samhället och även bidra till förändring. Tillsammans med andra arrangerade de till exempel läs- och skrivundervisning och när de vägrades låna lokaler att vara i, höll de undervisningen hemma hos sig. Det var både kontroversiellt och farligt, men gav också vänner för livet.
– När vi kom hit var det lätt att fastna i ett totalt vitt samhälle, men att leva isolerade var inget alternativ. Hela 1980-talet var en svår period för Sydafrika. Det var som att leva i en krigszon.
Ingrid le Roux engagerade sig i en mobil läkarmottagning i Crossroads, ett område förbjudet för vita och där det under 1980-talet pågick våldsamma protester och polisvåld. Där såg hon kvinnornas kamp för att överleva och skapa ett drägligt liv. Många kvinnor flyttade då, och flyttar idag från landsbygden för att hålla ihop familjen och bo med sina män. Andra kommer ensamma. Med hög arbetslöshet och behovet av mäns skydd för trygghet blir makten över tillvaron liten; många blir gravida och ensamma med ansvaret för nytt liv. Den kampen pågår fortfarande – i Khayelitsha och på många andra ställen i världen.
Ingrid le Roux ser ett arbete som måste fortsätta och betonar styrkan hos människorna och den stora generositeten mellan människor som hon möter hos medarbetare och klienter varje dag. Trots att människor lever med segregation och orättvisor, och befinner sig precis som resten av världen i en pandemi.
– Jag känner ödmjukhet inför att människor orkar leva positivt under svåra omständigheter. Människor som sätter andra framför sig själva och delar med sig. Varje dag blir jag tagen över den styrkan och förmågan.
