I genomsnitt mördas en kvinna nästan varje dygn i Honduras, och skadliga traditioner gör livet svårt för flickor. Karen och Ruth Mena har själva erfarenheter som bidragit till att de engagerat sig i organisationen Ecuménicas för att få till förändring.
13-åriga Karen har varit volontär på organisationen Ecuménicas i cirka ett år. Ecuménicas är en kristen organisation i Honduras, vars arbete fokuserar på att stärka kvinnors och flickors rättigheter. Karen kommer från huvudstaden Tegucigalpa. Genom organisationen har hon deltagit i flera workshops och bland annat lärt sig om dagen-efter-piller och om våld mot kvinnor.
– Och så har jag lärt mig att kvinnor har samma rättigheter som män och att män har samma rättigheter som kvinnor. Det är till stor hjälp. Om jag får barn, när jag blir vuxen, så kan jag förklara kvinnors rättigheter för dem, säger Karen.
Redan i skolan befästs könsrollerna. Killarna tillåter till exempel inte Karen att vara med och spela fotboll eftersom hon är tjej. En gång bad en killklasskompis henne att ta med en docka till honom i skolan.
– Jag tog med dockan till skolan, men vår lärare sa åt oss att ”pojkar ska bara leka med bollar”. Jag tycker att skillnaderna mellan vad pojkar och flickor får göra är negativa, säger hon och tillägger:
– Och jag skulle önska att även män började hjälpa till i hushållet.
Övergrepp på hälsovårdscentral
Det är inte enbart kvinnor som riskerar att mördas i Honduras. Det är ett av de mest våldsdrabbade länderna i Latinamerika. Under 2021 gick det 39 mord per 100 000 invånare. Våldet skrämmer Karen och begränsar hennes rörelsefrihet.
– Det känns till exempel inte säkert att gå till affären. Någon kan försöka kidnappa mig. Honduras är ett av världens farligaste länder, så jag känner mig inte trygg. En nioårig flicka, i min skola, blev nästan kidnappad av en kvinna, men en lärare stoppade det, säger Karen.
Karen blev utsatt för ett övergrepp på en hälsovårdscentral för ett tag sedan. Doktorn, som undersökte henne, försökte tafsa henne på brösten.
– Jag slog honom så hårt på näsan att jag nästan bröt mitt finger. Sedan sprang jag ut från rummet och berättade för sköterskorna om vad som hade hänt. Doktorn fick sedan sparken. Det kom fram att han hade gjort liknande saker mot andra flickor, säger hon.
Karen känner inga flickor som har gift sig före 18-årsålder, men hon vet att det förekommer. Själv tänker hon inte gifta sig förrän hon är 36 – 37 år gammal. Hennes dröm är att utbilda sig till läkare.
– Den största utmaningen blir nog att folk kommer att säga att jag inte klarar det och att jag inte kommer att kunna avsluta utbildningen, säger hon.
Karen tänker inte låta sådana kommentarer stoppa henne.
– Jag skulle även vilja börja prata med andra flickor om huruvida de har blivit våldtagna, tafsade på eller utsatts för kidnappningsförsök. Om de har det så skulle jag vilja hjälpa dem, säger Karen.
Barnäktenskap och normaliserat våld
19-åriga Ruth Mena, från Tegucigalpa, jobbar deltid som koordinator på Ecuménicas. Hon känner många flickor som har gift sig innan 18-års ålder.
– Vanligen gifter de sig eller flyttar ihop med sina partners eftersom de har blivit gravida och fått barn i tidig ålder, men jag känner även till fall där flickor gifter sig av ekonomiska skäl. Deras familjer gifter bort dem till äldre personer som kan ge dem mat och försörjning, säger hon och fortsätter:
– Det påverkar deras drömmar och karriärplaner negativt, säger hon.
Ruth har personliga erfarenheter av våldet i samhället.
– I den miljö som vi lever i har alla upplevt våld. Även i min egen familj förekommer våld, men det har lyckligtvis inte slutat med kvinnomord, säger hon.
Ruth menar att våldet har blivit normaliserat.
– Medier, och även religionen, framställer kvinnor och flickor som undergivna. När detta blir normaliserat inser vi inte att det är fel, säger hon.
”En mental explosion”
Ruth kom i kontakt med Ecuménicas första gången i början av 2020 när hon fick höra att en workshop om abort ur feministiskt teologiskt perspektiv skulle hållas.
– Jag tänkte ”wow, detta måste jag lära mig mer om”, så jag gick dit. Det var som en mental explosion för mig. Sedan började jag följa Ecuménicas på sociala medier, säger hon.
Sedan dess har hon lärt sig mycket på Ecuménicas.
– Jag har lärt mig mer om feminism, feministisk teologi, andlighet och om rätten till reproduktiv hälsa, säger hon.
Nu förmedlar hon kunskapen vidare till andra tjejer. Hon menar att utbildning är nyckeln till ett bättre och tryggare samhälle. Och hon är övertygad om att Ecuménicas arbete gör skillnad.
– Ja, eftersom vi når ut till andra kvinnor. Vi påstår inte att vi kommer att förändra hela världen, men vi kan bidra till en förändring baserad på kärlek och respekt, säger Ruth.
Själv vill hon bli socionom i framtiden.
– Jag är påverkansarbetare och feminist, men jag är också troende. På grund av detta kommer jag att möta många utmaningar, men jag vet också att det finns många fler människor som jag. Tillsammans kan vi ta oss an utmaningarna, avslutar Ruth.
Här kan du läsa mer om changemaker Ana Ruth Garcia, som grundat organisationen Ecuménicas.
